Om brödbak och minnen

Det är tidig morgon. Månen som givit natten ljus har bleknat.Bortom skogen stiger morgonrodnaden. Nu ska jag baka bröd! En härlig känsla när man tar fram mjölet,jästen,receptet .Livskraften stiger,träet i bakbrädet doftar strävt,mjölet flyger omkring,armarna blir trötta av knådandet-Associationer flyger genom mitt huvud. När jag noggrant skrapar brädan ren från mjölet hejdar jag mig. Nej, det måste sparas. Jag ser framför mig många hem i 1800talets Småland där svälten lurade och varje korn av mjöl omsorgsfullt sparades. Mjölet hade kvinnan i stugan fått för ett stycke väv som hon sålt till "Mormor på Herrestad", den goda tyska kvinnan på herrgården som sett svälten och kommit på ett sätt att hjälpa de fattiga. En påse mjöl för ett stycke lakansväv.Kanske två påsar för damastduken.
Det är med detta för ögonen som jag faktiskt lägger tillbaka mjölskrapet i påsen! (Göran Åberg har skrivit en bok om Mormor på Herrestad. I Kvinnor i Småland nr 1 finns ett kapitel om henne också)
En annan association kommer: Änkan i Sarepta som bakade sitt sista bröd för sig och sin son. Men när profeten Elia ber om bröd ger hon honom det för han har lovat att så länge det inte kommer regn skall mjöl aldrig saknas i hennes kruka. (Läs Luk 4:26)
Nu står bröden i ugnen och reser sig sakta i formarna. Det börjar dofta i köket och jag går till bokhyllan. Måste hitta någon dikt om bröd. Vem kunde skriva om bröd? Jo, Ulla Olin förstås. Hon är vardagens lyriker, som skrivit lovsången till tvättmaskinen. Här, i Valda dikter,1939-1989,Söderströms förlag, hittar jag bröddikterna!

Existensgrund

Du köper ditt dagliga bröd liksom jag mitt:
ibland mörkt, ibland ljust, kryddat, okryddat,
kavlat eller bakat i form alltid
på något sätt präglat av handens och ögats krav
för att sedan njuta det som grundförutsättning
för vår gemenskap - detta att vi blir
mottagare av fortsatt liv och omsorg

En dag tar det emot, du ville sluta att tugga
men spotta inte ut det vanda för ett ovant
som om det gick att leva på luft!
Medan du äter vaknar ett minne i munnen:
hur de hårda bitarna, ojämnt halvmånformiga
började dofta mörkt och fylligt
då de tuggades av en fromögd barndomshäst

Vår samhörighet är just så elementär
och oförklarlig brödet ingår i min begrundan
liksom i dina rörelser Ingen flykt
upphäver denna närhet