torsdag 24 juli 2014

23 juli



Sommaren 1958 var lika varm som i år. Mest låg jag på Vätterstranden, badade och fick idéer till trevliga reportage. Jag jobbade då på Smålands Allehanda. Jag var Sabina. Precis som Yvonne i dag. Alla läser henne. Hon skriver varje dag. Om kultur, om personligheter, minnen.Hon kåserar och heter då Elvira. Där framställer hon sig en smula töntig,handfallen, som det alltid händer saker. Sabina skrev inte alltid om sig själv. Jag hade en bror i Nässjö med fyra barn. När jag besökte dem kom jag alltid tillbaka med en påse full av historier. Jag älskade att skriva om barn...Det blev mina kåserier!

Well - det var inte om sommaren 1958 jag skulle skriva utan om min första resa till Vadstena.
Jag var ju som de flesta svenskar. Visste att det fanns ett kloster i Vadstena. Och tog det djärva steget att ringa dit för att få intervjua abbedissan.

Jag minns med vilken bävan jag ringde på dörren, steg in och mötte den första nunnan i mitt liv.
Det skulle vara intressant att i dag läsa artikeln jag skrev.
Tyvärr är den arkiverad i vårt släktarkiv i Linköping- och den finns naturligtvis också i en tjock pärm av Smålands Allehanda.
Men jag gör mig inget besvär. Jag minns emellertid med viss stolthet det brev jag fick av abbedissan, som fått läsa min artikel i förväg. Hon skrev nämligen att hennes förtroende för journalistkåren hade ökat, att jag tydligen begripit allt och kunnat skriva en trovärdig artikel.

I går var jag i Vadstena igen. 
Det var den 23 juli och är en dag jag sällan missar. Den heliga Birgittas himmelska födelsedag.Hon dog nämligen den 23 juli 1373 i Rom.Det har också blivit  den stora pilgrimsdagen för Vadstena och dessutom  dagen för Societas Sanctae Birgittas festgudstjänster i Blåkyrkan.

Så många minnen under dessa valv! Processioner, sånger, predikningar, tideböner.  Jag hör ännu den jublande psalmsången "I himmelen, i himmelen, där Herren Gud själv bor..".och  ser i minnet hur portarna öppnas och kvällssolen flödar in över stengolvet medan skaran sjungande drar sig ut från katedralen till det gröna gräset  där  karolinergravarna  med bronskorsen minner om en annan tid, medan vi fortsätter:" hur härlig bliver sällheten, hur outsägligt stor, där ansikte mot ansikte jag Herren Sebaot får se..."

Detta är avslutningen på SSB:s completorium - men i går stannade jag inte så länge.

Ibland har  jag bott  på pilgrimscentrum för att få vara med om den tidiga Laudes i Blåkyrkan- flera år har jag varit med om Societas vandring från Vadstena till Birgittas och Ulfs hem, Ulfåsa,  vid sjön Boren,  vid vars ruiner  vi firat Mässa - Vackra minnen som bildar en ljuvlig blomsterkrans kring den 23 juli i Vadstena..

I går fick vi besöka en döende syster, som fått sitt sista sjukrum i  klostrets biskopsrum och tog emot oss med strålande ansikte. En syster som under snart sextio år varit birgiittanunna och tjänat klostret med både händer och konstnärlighet. Många är de finurliga teckningar som pryder anslag och brevpapper,kort och inte minst vackra ikoner hon åstadkommit.
Det fanns ingen sorg kring hennes bädd, snarast glädje och 
hoppfullhet.
Kanske blir det så när man är nära himmelens port -" som står öppen ock för mig"

Ett lysande föredrag av musikvetaren Karin Strinnholm Lagergren om birgittaklostrens gregorianska mässång bjöds oss  vid den traditionella sexten i Blåkyrkan med rika musikillustrationer.

Och över pilgrimsstaden föll  hela denna dag rikligt med brännande solsken.Låt oss mötas i Vadstena nästa år den 23 juli!
Sabina

.