Brev från fängelse

"Helgonen är dårar för Kristi skull.Det som krävs för att bli helgon är någonting helt bortom denna världens visdom."
Detta skrev en gång i ett fängelse i Vietnam på en liten papperslapp som sedan smugglades ut och som i dag med hundratals andra meningr finns tryckt i boken "Hoppets väg" Evangelium från fängelset.(Catholica)
"Att tillbringa hela dagen i kyrkan gör dig inte nödvändigtvis helig, om du samtidigt fortsätter att kritisera andra, att förlita dig på världens "visdomar" eller att vara egocentrisk. Apostlarna Jakob och Johannes var ofta tillsammans med Jesus och ändå måste han tillrättavisa dem (jfr Luk 9:55)"
Vem skriver? Det var den nyutnämnde biskopen i Saigon, som bara några månader efter sin utnämning 1975 arresterades och kastades i fängelse. Det blev 13 år, varav nio i isoleringscell. Det var svårt, mycket svårt. Vid fyrtio års ålder rycktes han bort från ett aktivt liv som präst och biskop till ett liv i en fönsterlös cell utan något att göra.Hur kunde han överleva utan någon mänsklig kontakt? Det var när han började älska vakterna och förlåta dem som gripit honom ,då förändrades allt. Genom att berätta historier från sina resor i Europa och Asien väckte han vakternas intresse och blev så småningom deras lärare i latin, italienska och engelska!
Hemligheten var för Van Thuan den ständiga bönen.
Han skriver: "Bönens kraft kan jämföras med en glödhet kamin.Om du vill hålla denna eld vid liv, måste du hela tiden förse den med vedträn, bestående både av fler uppoffringar och större överlåtelse och med torrved i form av ständiga bönesuckar och hemliga handlingar av självförnekelse."
De tretton åren av elände, depression, misströstan och skräck, blev till slut ett starkt vittnesbörd av denna "glödheta kamin" som han liknar bönen vid. När biskop Van Thuan till slut släpptes krävde myndigheterna att han skulle lämna Vietnam. Han kom till Rom och fick verka i många år vid påven Johannes Paulus sida.
Jag kom att tänka på honom därför att Kyrkan i dag firar martyren Andreas Dung Lac och hans mer än hundra följeslagare; dominikaner, jesuiter och lekfolk, både spanska,italienska och vietnamesiska kristna , som på 17 och 1800 talen blev dödade i Vietnam.
Det finns ett brev från fängelset av Paulus-Le-Bao-Tinh skrivet 1843 till seminaristerna i Ke-Vinh: "Mitt fängelse är i sanning en bild av det eviga helvetet. Här finns alla slag av grymma martyrredskap, som fotbojor och kedjor av järn. Därtill kommer hat, hämnd, förtal , oanständigheter,gräl, onda handlingar, falska eder, förbannelser och hela tiden trängsel och bedrövelse. Men Gud som en gång befriade de tre männen ur den brinnande ugnen, han är alltid hos mig, han har befriat mig ur dessa trångmål och omvandlat dem till ljuvlig glädje, ty hans nåd varar i evighet.
Mitt under dessa lidanden som brukar förfära andra, fylls jag genom Guds nåd av jublande glädje, ty jag är inte ensam utan tillsammans med Kristus."
Hundrafemtio år skiljer breven från fängelserna i Vietnam åt. Men samma tro, samma styrka- jag blir verkligen både gripen och hänförd.
Vad är då besvärligheterna med kyla och snöstorm, som vi just nu upplever ?
Jag vill sätta mig vid " vid bönens glödheta kamin "och tacksamt tänka på dem som bevarat tron i svåra tider och själv vara villig att kämpa när det behövs.

Sabina