lördag 28 september 2013

Resa med en bok om hösten



Återigen har min vän Siv lockat ut mig på en litterär vallfärd. Den senast resan gick till Lissabon med boken "Nattåg till Lissabon".Det blev ett oförglömligt möte med en författare, en släkt och en stad som boken erbjöd mig.

Nu skrev hon i ett brev att jag borde läsa Edmund de Waals prisbelönta bok "Haren med bärnstensögon".(Bonniers). Det visade sig att den egendomliga titeln syftade på en liten japansk figur, ett keramiskt konstverk kallat netsuke.
Att författaren är en välkänd keramiker förklarar i någon mån valet av både titel och bokens märkliga innehåll.

Författaren får ärva en samling av netsuker efter sin farmors morbror. Där börjar resan på 1870 -talet i Paris, när han söker efter de små figurernas historia i  den judiska släkten Ephrussi.

Eftersom netsukerna hamnat i en förmögen judisk familj med ursprung i Odessa blir det en omtumlande och dramatisk släkthistoria som rullas upp över mer än 300 sidor.

Kända personligheter snuddar vid de små elfenbensfigurerna. Kanske har någon av impressionisterna fått röra vid dem. Familjens stora konstsamling bestod mest av franska impressionister, Degas, Renoir, Pissrro, Matisse. Kanske har Marcel Proust som umgicks i familjen Ephrussis salonger hållit någon liten netsuke i sin hand? 

Efter en skildring av lyxen och charmen i det sena 1800 - talets Paris förändras scenen Det unga paret Emmy och Viktor flyttar till Wien med ett skåp fyllt av netsuker. De bor i  ett " Ephrussi- palats"på Ringstrasse, som snart blir centrum i ännu ett lyxigt judiskt liv i valsernas Wien.

Men Hitlers Anschluss närmar sig  Österrike och hjärtat nästan stannar i mitt bröst när jag läser nazisternas hänsynslösa plundring av det vackra hemmet vid Ringstrasse.

Var hamnar skåpet med de många netsukerna? Degas och Renoir reserveras för Hitlers privata konstsamlingar. Inkunablerna,de läderinbundna böckerna i biblioteket skingras men de små dyrbara figurerna  av elfenben och trä plockas i hemlighet ner i tjänstekvinnan Annas förklädesfickor och göms undan nazisternas rovgiriga fingrar i hennes madrass. Så räddas de för att på något sällsamt vis många år efter krigets slut hamna i London, dit en av döttrarna från Paris flytt.  Från Tunbridge i England förs de  slutligen tillbaka till urhemmet Japan med författarens gammelmorbror Igge, som etablerat sig som affärsman i Tokyo.

Tokyo bombades sönder av amerikanarna. Det är en hjärtskärande skildring av efterkrigsjapan författaren bjuder på. Men Igge som lärt sig japanska  som student  blir snart delaktig i  den japanska kulturen. Här passar de små figurerna, haren med bärnstensögon, tigern eller fjärilen på ett näckrosblad,alla utskurna av skickliga konstnärer i avlägsna byar. Netsukerna har kommit hem och får också sina släkthistorier berättade.

Vilken fascinerande bok!
Jag förstår att jag fick stå i kö innan jag kunde låna den.
Och genast vill jag börja läsa om den igen.
Finns den månne på AdLibris?

Sabina


söndag 22 september 2013

Madonnan på innergården


I dag har det regnat - blomblad...Jag plockade dem på kyrkans innergård.Kramade dem i min hand medan jag tänkt på den roll som Jungfrun Maria spelat i historien, i människors liv, i kyrkors och församlingars liv, i mitt liv.

Nu står Hon här, prydd med krona, omsluten av ett blått skärp,med bara fötter på en skrovlig klippgrund, Vår Fru av Lourdes!
Hon har haft ganska många år på vinden i Sankt Franciskus kyrka.
Innan dess var hon en tröstande tillflykt i en villa, som blev ett kapell och där de första mässorna firades i Jönköping.
Hon bars stolt kvarteret runt i majprocessioner år efter år.
Också på Torpa.
Hon är alltså historia.

Men hon är också den unga Jungfrun i Nasaret som fick besök av en ängel och som sade sitt av mänskligheten eftertraktade Ja.

Hon är också den som fyrahundra år senare efter många lärda teologers djupa tankar och diskussioner fick det ärofulla namnet: Theotokos - Guds Moder. Det var år 431 i Efesos.

Maria, Vår Fru, Guds Moder, har i århundraden sökt sina barn, talat till oss,varnat och älskat oss. Om det har jag skrivit i boken "Ett underbart möte". Om det har jag fått berätta många gånger i kyrkor och församlingar.

Hon finns i många tavlor, bilder och skulpturer. En av dem heter Salus Populi,Roms beskyddarinna. Henne besökte den nyvalde biskopen av Rom, påve Franciskus, dagen efter det han blivit vald.
Han återkom i all hemlighet - till överraskning för de troende som var där stilla bedjande- dagen före avresan till Ungdomsmötet i Rio.
Också då bad han om hennes förböner.
Så levande och stark är hon i människors liv. 
Och när den stora faste och böndagen för två veckor sedan inleddes såg man Madonnabilden från Maria Maggiore bäras av påvens soldater fram till podiet på Sankt Petersplatsen i Romför att vara närvarande under den långa bönevakan.

Blombladen i min hand kommer att vissna. Men berättelserna om Guds Moder kommer aldrig att ta slut. 

Över hela jorden hör man som ett stilla sus: 
Var hälsad Maria, full av nåd.Välsignad är du bland kvinnor och välsignad är din livsfrukt Jesus
Heliga Maria, Guds Moder, bed för oss syndare, nu och i vår dödsstund.
Amen

Sabina

lördag 7 september 2013

Fasta och bön


Idag har hela världen - eller ganska många av oss troende och människor av god vilja- försökt följa påve Franciskus påbud om att "Fasta och be för fred i Syrien"

Samtidigt har påven skickat ett brev till  Rysslands premiärminister Putin och deltagarna i G 20 konferensen i Moskva med vädjan om att inte göra ett militärt anfall mot Syrien. Våld föder bara våld. Och Putin som hela tiden varit mot det var nöjd med påvens brev, vilket inte Obama var. Han ville visa Amerikas styrka i världen. Måtte nu våra böner bidra till att hejda hans anfallsplaner. Kongressen i USA är också emot det.

Hur fastar man? Ingen smörgås med honung på morgonen, bara den lilla skålen med varm café au lait. 
Ingen stor frukost med fil och müsli.Bara lite varm gröt och mjölk.

Ingen lunch, bara två glas juice. G blev besviken när han kom in för lunch:
Du skulle ju fasta, sa han. Varför har du dukat för två?
Jag ville göra dej sällskap, sa jag. Sallad kan jag ju äta, 

Men tidigt i morse var jag i alla fall i Mässan och stannade sedan några timmar för extra böner.
Mina tankar har hela tiden- inte bara i dag- varit fyllda av bilder från flyktingläger,rykande ruiner, gråtande föräldrar, döende barn.
Det är dem jag har bett för; bett Guds Mor Maria att komma med tröst och skydd, hon som är Fredens Drottning.

Tänk, vilken makt detta påveämbete besitter! Inte sedan 1517 då slaget vd Lepanto mellan turkarna och de kristna stod, har från påven utgått ett liknande påbud. Den gången bad påven om alla kristnas rosenkransböner för att hejda den turkiska flottan  som hotade invadera Europa. Och de kristna vann. 
Denna gång handlar det också om krig men vi ber inte för några vapen utan för att en dialog, en öppenhet för att förhandlingar ska kunna åstadkommas och vapnen tystna.

Det som väckte vreden i världen var rapporten om kemiska vapen som dödat många både barn och vuxna genom att angripa andningsorganen. 
Just kemiska vapen som är förbjudna gav Obama chansen att kräva tillåtelse för en militär attack på Syrien.Tack och lov att han inte ensam kan bestämma utan måste ha Kongressen med sig.

I kväll är det bönevaka på Sankt Petersplatsen med påve Franciskus.
I Stockholm är det bönevaka med biskop Anders
Och i hundratals städer i många länder fortsätter människor att fasta och be:
Heliga Maia, Fredens Drottning, bed för fred i Syrien

Sabina