fredag 24 juli 2009

Så grant står Östergyllen


Jag har henne alltid framför mig där på väggen, den heliga Birgitta och hennes dotter Katarina. Det är Halmstadsmålaren Erik Olsons fina färglitografi som jag förvärvade för många år sedan. Birgitta med pennan och boken i sitt knä och en skiss av Vadstena Blåkyrka i bakgrunden .Katarina med en flammande låga, en lilja och hjorten vid fötterna. De bägge kvinnornas dramatiska livshistoria berättad i symboler.

Men när den 23 juli nalkas, då måste jag till Vadstena för att där möta henne. Märkligt är att redan när bilen kör in från Ödeshög mot Vadstena känner jag hennes närhet och inom mig börjar en sång att ljuda:
"Så grant står Östergyllen i sommarfager prakt
och skördarna de gyllene de bölja.
Väl hundra vita kyrkor på slätten hålla vakt
längs insjöstrand som vättervågor skölja ...
Och snart skymtar Blåkyrkans smäckra spira lyft mot himlen och Vasaborgens tunga profil. Här är Vadstena, mitt hjärtas stad,fyllt av pilgrimer,turister,sol och regn i juli månad.
Vi har kommit för att fira Birgittas Himmelska födelsedag och dessa dagar fylls hennes kyrka av lovsånger från tidig morgon till sen kväll. Kyrkans tideböner sjungna växelvis av män och kvinnor som alla har vigt sina liv att försöka gå i Birgittas fotspår.
Lagom till dessa dagar har jag hunnit läsa en ny bok om Birgitta, som gör henne aktuell på nytt. Det är prästen Cesarius som ställer frågan hur Birgitta läste bibeln och hur den påverkade hennes egna uppenbarelser.
Luca Cesarius skriver:

"Jesu liknelser, livligt berättade av ”Sonen” innehåller all den erfarenhet som åren i Ulfåsa gett husfrun Birgitta. Det handlar om höns och får och öl, om skepp som driver ”hit och dit på vågorna” men ”så länge Jag är i skeppet tränger inte vågorna in”.
I Birgittas ögon är Gud som en glasmästare som av ”ett simpelt material gör en förnäm skapelse, det vill säga människan” Gud är också som ett bi ” som lämnar sin bikupa och flyger till en vacker blomsteräng”. .”Detta bi är Jag, allas Skapare och Herre. Jag lämnade bikupan då Jag fick en mänsklig gestalt och blev synlig”.
Jesu lidande beskrivs av Jungfru Maria i ”uppenbarelserna” men vid korsfästelsen är det Birgitta själv som talar. Hon var ju i Gravkyrkan på den plats där korset en gång stått. Med sin intensiva inlevelse i det som skett där kunde hon ge ord, vilka liksom beskrivningen av Jesu födelse också fick vida spridning i det medeltida Europa.
Luca Cesarini har med sin bok gett en lättläst och viktig inblick i den heliga Birgittas märkliga sätt att läsa och omsmälta bibeln för sin tid men också för vår tids bibel läsare och Birgittaintresserade.(Evangelium enligt Birgitta,Artos/Norma)

Under dessa dagar i Vadstena då Societas Sanctae Birgittae samlats för sitt generalkapitel riktades mångas tankar mot den svenska kyrkan, som vid höstens kyrkomöte står inför ett vägval. Att följa bibelns bud och fastställa att äktenskapet är av Gud instiftat för man och kvinna eller att avika från bibeln och kyrkans lära och fatta beslut om en förändrad vigselordning, som skulle omfatta samkönade par.

Vad skulle Birgitta säga till den svenska kyrkans biskopar.präster och lekfolk?


"Var och en som har den fria viljan i sin hand må frukta och verkligen besinna att ingenting så lätt leder till fall som den egna viljan utan vägledning."

"Om man vill njuta av värmen och huset är rökfyllt, är det nödvändigt att använda en skorsten.
Så är det också med den som vill bevara Guds nåd.
Han måste använda sig av bikten som leder bort syndens rök."

"Den heliga Birgitta är en del av vår kultur, inte bara den religiösa." Så skrev Maria bergom Larsson i tidningen Vi:
"Det finns i vår historia en handfull kvinnor vars övertygelse det var att kvinnornas speciella uppdrag var freden.
Det började med Birgitta, det svenska medeltida helgonet. Det mest iögonenfallande i hennes uppenbarelser är inte fromheten utan den glödande viljan att förbättra, ja rädda världen."

Det var därför ärkebiskop Nathan Söderblom tog Birgitta som hjälp och förebild för att förbättra det andliga och liturgiska livet i Svenska kyrkan på 1920-talet. Det var därför Societas Sanctae Birgittae bildades. I dag utgör denna rörelse ett kraftfullt hopp om att kunna rädda den sönderfallande svenska kyrkan

För ett år sedan var jag i Trondhjem på Sankt Olavsfstligheerna. Där uppfördes Henrik Ödegårds oratorium Sancta Birgitta.En av de av Helene Rådberg tonsatta texterna löd :

"Sancta Birgitta Europas skydshelgon
Be för våra barn.
Gråt med oss när vi gråter våra barns gråt.
Birgitta, pilgrim, du som gick til makten, hjälp oss att följa vår väg.
Birgitta, gå till Gud, han skall be för den sargade världen."

Vid Birgittas skrin i Blåkyrkan böjde många knä för att be att den svenska kyrkan måtte återvända till den sanna kristendomen och Kyrkans bekännelse.

Sabina

onsdag 22 juli 2009

Befriad från 7 sju demoner

22 juli om sommaren 2009!
I dag firar Kyrkan den heliga Maria Magdalena, hon som var den första som fick möta den uppståndne Kristus. Hon som blivit befriad från sju demoner av Honom. Hon som under de första tre århundradena kallades Apostel.
Berättelsen i Johannesevangeliets 20de kapitel är hänförande. Den har tolkats av poeten Ylva Eggehorn i en psalm, som nu finns i den svenskkyrkliga delen av Psalmboken men också i den katolska tidegärden för den 22 juli:

"Gråt inte mer Maria.
Mästaren finns inte här.
Här där du står och gråter
mörker och döddskugga är.

Vänd dig nu om ,Maria,
glöm all din sorg och nöd:
bakom dig gryr en morgon
full av levande glöd.

Ja, det är Han,Maria,
trädens och fåglarnas man,
graven är tom och öppen,
men här i gräset står Han.

Vågar du skratta, Maria
fastän du står vid en grav?
Ropa det ut över världen:
Jesus lever i dag."


Ikonen av Maria Magdalena målad av Fader Michael på www.Orama world.com

I morgon är det den heliga Birgittas Himmelska Födelsedag.
Därför beger jag mig om en stund till Vadstena .Där skall jag vandra i soliga minnen med vänner från Societas Sancta Birgittae , pilgrimer och helgon. In under Blåkyrkans ljusa valv och ut bland ekar och gravar i högtidlig procession.
Följ med mig.
Jag återkommer på Sankt Jakobs dag.

Sabina

söndag 19 juli 2009

Litauen-korsens land.

Återigen kämpar Litauen. Ett litet land med lång erfarenhet av krig, förtryck och lidande vågar gå emot den amoraliska trenden i Europa. De stiftar en lag som skall hindra spridandet av homosexuell propaganda i skolorna.Och Europa rasar. Till och med i Jönköping flyter en svallvåg upp på JP:sledarsida:"Sätt press på Litauen" lyder rubriken .Reinfeldt uppmanas "att utöva diplomatiska påtryckningar mot Litauen och andra länder där hbtpersoner trakasseras". Reinfeldt anpassar sig och deklarerar det opassande i att lagfästa "diskriminering av homosexuella".
Men är detta diskriminering? Jag vill påstå att det är ett demokratiskt kristet lands rätt att hävda sina kristna värden och stifta en lag för att s k y d d a den unga generationen.
Bra gjort Litauen!

Och vi i Europa må aldrig glömma de många hundratusen som sedan de baltiska länderna ockuperats av Sovjetunionen förvisades till Sibirien, fängslades eller sköts för att de vägrade anpassa sig till det kommunistiska förtrycket.Det varade från 1940 till 1989.
Det finns en kulle i Litauen mitt på ett majsfält, där pilgrimer i århundraden planterat tusentals kors. Under Krustjovs religionsförföljelse 1961 förstördes kullen men byggdes upp igen flera gånger.Tio år senare raserades kullen på nytt av kommunisterna.Men ingenting kunde hejda denna demonstration av litauernas tro.

Samma tro fick landets alla busschaufförer att häromdagen strejka när deras bussar försetts med hmosexuella affischer. Då vägrade de att köra.
Nu måste klargöras att i den katolska katekesen står det: ""Ett icke ringa antal människor uppvisar grundläggande homosexuella tendenser.De väljer inte sin homosexualitet, för de flesta av dem utgör den en verklig prövning.
<>Man skall ta emot dem med respekt, medlidande och finkänslighet. Varje tecken på orättfärdig diskriminering när det gäller dessa människor skall undvikas."(paragraf 2358,Katolska Kyrkans Katekes).
Den människa som är homosexuell skall inte utsättas för spott och spe.Vilken läggning han än har, är han skapad av Gud och min broder i människoskaran. Däremot är den homosexuella livsstilen mot Guds skapelse. Det är den och propagerandet av den som den litauiska lagen går emot.

Två motsatta nyheter hittade jag på nätet. Irland har fått en sexlingfödsel. Ett ungt par som väntade barn fick veta att det inte var ett eller två utan sex små foster som väntade på att födas. Läkarna rådde paret att abortera ett par av denna barnaskara. Men paret valde att förtrösta på Gud och sex små välartade barn föddes några veckor för tidigt efter kejsarsnitt. Det var en vacker nyhet som samtidigt var ett budskap om de ofödda barnens rätt att leva, som i vår tid är alltför hotat.

Tyvärr är återigen en svensk riksdagsledamot ute och försöker lägga sig i ett lands lag. Birgitta Ohlsson gillar inte den irländska antiabortlaget. Hon har startat en rörelse som ska få EU att erkänna abort som en "mänsklig rättighet". Sin rörelse kallar hon" Make noise for a free choice" Det "fria valet" är alltså att icke föda ett väntat barn. Abort - en rättighet för alla.

Låt oss i stället värva röster för "Make the right choice: Listen to the unborn's voice"

Det är söndagkväll med mycket regn.Rabatterna är mjuka,Det är lätt att dra upp ogräset.
Måtte det vara lika lätt att dra upp orätfärdighetens ogräs i världen!

Sabina

torsdag 16 juli 2009

Oppositionen skjuter skarpt

Den svenska debuten i EU kunde ha varit bättre!
Det var ju rena rama syskongrälet. Inte för att jag kan betrakta moderater och socialdemokrater som syskon - men i EUs ögon kommer båda från Sverige. Och så måste det ha väckt en viss förvåning att en av representanterna för den svenska delegationen - ja ni vet vem jag menar - öppnar sin mun och kritiserar EU:s svenske ordförande.
Det var Marita Ulfskog , som hävde upp sin röst och påstod att Reinfeldt inte gjort något för att häva arbetslösheten i Sverige. Såvitt jag vet har han gjort mer än någonsin socialdemokraterna, som numera ligger i oppoositionsdiket och skjuter skarpt av illvilja och avundsjuka.
Maritas röst är inte värd att lyssna på.
En som jag däremot tackar för kloka ord i villervallan är Alf Svensson.I sitt debuttal knöt han an till president Obamas tal i Ghana och påminde, ja vädjade till EU att inte glömma bort Afrika. Det är alltför lätt och har hänt för många gånger, att vi i Europa har glömt denna stora och mäktiga kontinent, som påven Benedikt vid sitt besök talade om med sådan respekt, ja
beundran.

Nog av politik
I dag borde också flaggan gå i topp, ty det är Vår Fru av Berget Karmel som firas av alla karmeliter i världen.
Själv minns jag den hisnande känsla jag fick när jag för första gången -det var den 16 juli - besökte karmelitklostret i Glumslöv och efter Mässan vid det sedvanliga kyrkaffet, som intogs på gräset utanför klostret - fick gå in och se förhänget för klausuren i samtalsrummet dras undan och bakom gallret upptäckte en skrattande skara karmelitnunnor. De viftade ivrigt åt vänner,trängde sig fram till gallret för att prata och utbyta små gåvor. Det var en härlig syn som jag aldrig glömmer.

Jag vill alltid vara med hela dagen i min ande och tar fram en av böckerna från Karmel . I går kväll läste jag några ord av lilla Therèse av Jesusbarnet. I dag blir det Elisabeth av Treenigheten som får tala till mig. Henne har jag skrivit om tidigare.(Lovsång till Treenigheten, 8 juni 09) Nu ska jag citera några rader ur ett brev till en karmelitnovis, som passar just i dag:

"Sankt Paulus, vilkens storslagna brev jag läser mycket, säger att "Gud förrän världens grund var lagd, har utvalt oss i honom till att vara heliga och obefläckade i sig, i kärleken (Ef 1:4) Leva inför Gud i hans närvaro, är inte det vad sankt Elia givit i arv åt Karmel och dess barn, han som i sin brinnnande tro ,utropade."Han lever, Herren Gud, inför vars ansikte jag står"....
Då ber vi ,när vi firar hans fest, om den så viktiga bönens gåva, som är det väsentliga i Karmels liv, hjärtats bön som aldrig upphör - därför att när man älskar, tillhör man inte längre sig själv, utan helt och hållet föremålet för sin kärlek, och därför att man lever mer i honom än i sig själv.."

ur Elisabeth av Treenigheten. Andliga Skrifter.övers.Benkt Stolpe,Karmelitklostret Glumslöv,1979
Det var på berget Karmel i Israel som profeten Elia utkämpade kampen mot Baalsprästerna. Enligt traditionen grundade han sedan ett kloster på Karmelsberget. Under 1100-talet kom med korsriddarna en präst som såg ruinerna efter Elias kloster och bosatte sig där med en grupp eremiter. År 1209 fick de sin regel godkänd av Jerusalems patriark och påven Honorius II. Så föddes karmelitorden!

I sol och regn!

SaBINA

onsdag 15 juli 2009

Flaggdagar för prinsessor och helgon


I går flaggade jag för kronprinsessan Viktoria. Till skillnad från maken är jag lite tokig i kungligheter och tycker det är roligt att visa min glädje över en ung prinsessa som är enkel, rättfram och mycket plikttrogen.

I förgår var det Fatimadag, den 13 juli, och det ska jag berätta mera om. I dag firar jag med kyrkan men särskilt Gråbröderna och franciskaner över hela världen den helige Bonaventura, som lämnade ett mycket gott arv efter sig i ödmjukhet och lärdom. I hans livsberättelse läser jag i pater Adalbert Engelharts oumbärliga tyvärr slutsålda bok"Helgonkalender"(Catholica) en händelse som jag fäste mig vid:
Bonaventure hade just blivit utnämnd till kardinal och en äldre broder ville då ställa den nyutnämnde på prov. Stod han fast vid det franciskanska idealet av fattigdom och ödmjukhet undrade han och frågade:"Kan en stackars obildad munk som jag någonsin älska Gud så mycket som en lärd professor och kardinal?"
Bonaventura svarade:"Vilken gammal gumma som helst kan detta.Tvärtom: en teolog måste anstränga sig mycket mera att ha Gud i hjärtat och inte bara i huvudet."

13 juli! Mitt hjärta klappar när jag minns detta datum. Det var under det sista krigsåret i Portugal. I en liten by,Fatima, var uppståndelsen stor, eftersom tre barn från byn påstod sig ha fått se och tala med den heliga Jungfrun Maria eller "En vacker dam" som barnen sa, för Damen hade inte sagt sitt namn till dem.Hon hade uppmanat de mycket fromma små barnen Lucia,9 år, Francisco 7 år och Jacinta 6 år, att be rosenkransen och att göra offer för " syndares omvändelse och fred i världen." .

Efter den första uppenbarelsen hade ryktet spritts och de följande gångerna;13 juni, juli, augusti, september och oktober,kom människor vandrande, ridande eller bilande från hela landet för att vara med trots att de varken kunde se eller höra den mystiska "Damen".För barnen var all denna uppmärksamhet, trängseln och frågorna plågsamt men de "offrade" alla bekymmer "för Jesu skull" och mötet med den vackra Damen var så fyllt av glädje att de kunde stå ut med vad som helst för att få uppleva det.

Den 13 juli hade Damen utlovat en "hemlighet" och det blev en hemlighet som bara påven fick läsa i ett brev skrivet flera år senare av Lucia. I decennier har man spekulerat över denna "tredje hemlighet", som fanns bevarad i Vatikanen. Rykten påstod att den handlade om världens undergång, om ett tredje världskrig o.s.v. Jubileumsåret 2000 beslöt påven Johannes Paulus II att offentliggöra hemligheten och den nuvarande påven ,då chef för Troskongregationen, kardinal Ratzinger, kommenterade den för offentligheten.Det skedde i samband med att de två yngsta barnen Francisco och Jacinta som avlidit i förtid, blev saligförklarade.

"Vi såg en ängel med ett flammande svärd i sin vänstra hand.Det brann och lågor sprutade omkring det, som om det skulle tända eld på hela världen. Men flammorna dog i kontakten med den strålglans som kom från Marias högra hand, berättade Lucia.
Ängeln pekade på jorden med sin högra hand och ropade med hög röst: "Bot.Bot.Bot"


"Fatimavisionen handlar framför allt om det krig som ateistiska system fört mot Kyrkan och mot de kristna, och beskriver de oerhörda lidanden som 1900-talets trosvittnen uthärdat. Det var en oändlig korsväg, ledd av påvarna,"kommenterade kardinal Sodano.
"De bilder som beskrivs av barnen i Fatima är inte på något sätt ett uttryck för deras fantasi utan följden av en verklig förnimmelse, som har ett högre , inre ursprung...Därför är visionernas bildspråk symboliskt, förklarade kardinal Ratzinger.
Platsen för handlingen beskrivs med tre symboler: ett brant berg, en stor stad som ligger i ruiner och slutligen ett stort grovt tillyxat kors...
Nu visar sig människor...Påven tycks gå före de andra, darrande och plågad av alla fasor som omger honom..

Kyrkans väg beskrivs alltså som en Via Crucis, en korsväg genom våldets, förstörelsens och förföljelsens tid.Man kan se hela århundradets historia sammanfattad i denna bild.

I denna korsväg för ett helt sekel har bilden av Påven en särskild roll.I hans mödosamma bestigning av berget kan vi utan tvivel se flera olika påvar sammanfattade:Från Pius X till vår nuvarande påve har de alla delat vårt sekels lidanden och strävat att gå framåt genom all den ångest som funnits längs stigen till Korset.I visionen blir även påven dödad tillsammans med martyrerna.

När den Helige Fadern efter mordförsöket den 13 maj 1981 fick se texten till tredje delen av "hemligheten" måste han inte då i denna se sitt eget öde beskrivet? Han hade varit mycket nära döden och förklarade själv faktum att han överlevde med dessa ord:."det var enModers hand som ledde kulans bana och under själva dödskampen hejdade påven vid tröskeln till döden."(14 maj 1981)
Att en "Moders hand" fått kulan att vika av visar än en gång att det inte finns något oundvikligt öde, att tron och bönen slutligen visar sig vara starkare än kulor, tron starkare än arméer." (ur tidskriften Jungfru Maria nr 3, år 2000)


Med denna korta redogörelse kanske ni fattar varför just 13 juli är en så speciell dag!


Sabina


måndag 13 juli 2009

Vandring för miljoner år sedan

Det ligger ett leende på trappan i dag.
En ljus varm fläck.
Tag upp Guds morgonhälsning!
Lås in den i ditt hjärta!

Om det regnar mot kvällen
och någon gråter hos dig,
kan du öppna hjärtat,
och låta Guds solfläck
lysa för din bedrövade vän.

Viola Renvall,
Vårfrudag,Holger Schildts förlag,1972

Nyligen läste jag en redovisning av arkeologiska utgrävningar i Ölmstad. Det var en fascinerande läsning och förde mig många tusen år tillbaka i denna bygd. Tänk bara, att vid tiden för Kristi födelse brukades jorden därborta vid Bunnvägen av småländska bönder. De byggde hus, de lagade mat, de vandrade i skogen, de fiskade i Vättern. Allt detta kunde arkeologerna gräva fram ur myllan!
När jag tog bilen dit för att se platsen stod där en rad små välbyggda hus med vackra trädgårdar och för mig var det lätt att liksom lyfta på de där husen och kika ner genom de tvåtusen åren och möta människorna livslevande.
Boken "För folk och fä Om tre järnåldersgårdar i nordöstra Småland" av arkeolog Håkan Hylén är läsvärd! Förlag: Jönköpings Läns Museum 2009

Men på ett annat museum i stan förs man miljoner år tillbaka på vår jord! Det är fotografen Robert Svensson, som med underbara bilder berättar om "Landväxternas evolution". Det är tänkt som en hyllning till Charles Darwin eftersom det är 150 år sedan han publicerade "Om arternas uppkomst, en bok som la grunden för hela den biologiska vetenskapen som den ser ut i dag.
Roland för oss ut till Rocksjöns stränder och Dumme mosse. Han visar oss levermossorna som etblerade sig på land för 470 miljoner år sedan. Han pekar på skuggtjärnmossan som med "sin neongröna prakt" lyser upp Rocksjöns alsocklar.För 420 miljoner år sedan utvecklades revlummer, som också finns i vår skog här i Tokeryd, en växt jag brukar leta efter vid jul för att som vi gjode i mitt barndomshem dekorera dörrarna med.
Han har fotograferat åkerfräken, kambräken, besksöta och alruna, den mystiska växten som sägs ha kraft att skydda mot det onda!
Maskros, näckros, nattviol -dessa skönheter har han avbildat med sin känsliga kamera.Hans blick är skarp och han lyckas fånga inte bara en skogsödla smygande på spången vid Rocksjöns strand utan även en dovhjort, som dök upp i Jönköpings stadspark.
Utställningen finns hela sommaren på Tändsticksmuseét.

Sabina

torsdag 9 juli 2009

Blommor och bin

Utnför mitt fönster mellan syrenbusken och rosenhäcken står en grön bikupa. Den surrar. "Lägg örat intill kupan så får du höra", sa Mi, och jag hörde. En svag sång från arbetande bin, mätta av morgonens solutflykt bland blommorna. Bidrottningens namn är Alexandra och bikupans namn är Rosa Rugosa!

Bin är märkliga. Om något ska kunna bevisa existensen av en Skaparhand är det bin med sina danser, sina konversationer, sina budskap och oerhörda talanger för organisation, ordning och reda.

På mitt skrivbord har jag en liten kikare. Den är smyckad med pärlemor och kommer från Sankt Petersburg där min morfar, apotekaren John Liljedahl, en gång köpte den till min mormor, Anna Liljedahl född Bruun. Som barn har jag minnen av hennes goda parfym och den vackra parasoll som hon bar när solen lyste över Ekenäs. Med kikaren betraktar jag kupan och gläds när solen lyser och bina kommer utdansande på väg till blomprakten i vår tädgård.

I dag smakar pionerna gott