På väg till Jerusalem

Onsdag i Stilla Veckan
Den kallades förr "dymmelonsdag", då kyrkklockorna lindades för att ha en dämpad klang,eftersom man närmade sig dagen för Jesu lidande.
Många är nu på väg till Jerusalem - både den verkliga staden och den andliga staden, dit vi kommer genom bibeltexterna.

"Och det var samma sol och samma berg
och samma sand...

En som nalkats Jerusalem och i ord formulerat upplevelsen på ett djupt och innerligt sätt är diktarinnan Ebba Lindqvist.Med henne vandrar vi denna morgon på väg till den heliga staden:

PÅ VÄG TILL JERUSALEM

"Och det var samma sol och samma sand
och samma berg,
och det var kanske samma vackra dag
som nu...
då Han förstod -
Å, detta ögonblick
då Han förstod!

Och det var samma människor som drog
på vägarna och gatorna
i samma dräkter
som nu -

och samma blinda och lemmalytta
som trängdes i nöd
och samma tiggare som räckte ut sin hand
som nu -

och det var samma sol och samma sand
och samma berg,
då Han förstod -
Å, detta ögonblick, då Han förstod!
att ingenting var värt att ge
utom sitt liv.

Och det var kanske samma vackra dag
som nu."
-----------------------------------------------

Dikten finns i samlingen:
Lyriskt partitur för 4 stämmor
Tre Böcker, Göteborg
Besök också Ebba Lindvist Sällskapet, som erbjuder läsning av många dikter ur Ebba Lindqvists vackra livsproduktion.www.ebbalindqvist.com

Sabina

Stilla Veckan

Stilla dimgrå morgon. En timme ljusare - och koltrastens första sångtoner!Det är Måndag i Stilla Veckan och jag läser dagens text. Jesus besöker sina vänner i Betania.
Då händer det:

Se, kärlet brast
Och oljan är utgjuten,
Dess doft uppfyller
Världens sorgehus.
Din själ av himmelsk vällukt
Lent omfluten,
Blir saligt lyft ur jordens stoft och grus

Låt kärlet brista, låt dess
Nardus strömma,
Var icke snål,
Bered din själ till fest.
Vad fröjdfullt överdåd!
Låt kärlek tömma
Sin bästa gärd för själens höge gäst.

När jag nu läser denna vackra psalm av Nathan Söderblom längtar jag efter att kärlekens nardus,utgjuten av Maria i Betania för sin älskade Mästare, skulle fortsätta att dofta i världen och i vårt land och förvandla hat till kärlek, förtvivlan till hopp, sorg till glädje.
Särskilt vill jag ösa balsam över flickan i Bjästa, vars kloka mamma var i Rapport i går,utfrågad men imponerande lugn och saklig.Att flickan kommer att klara sig trots det hemska övergreppet och mobbningen efteråt tror jag man kan tacka en lugn familjestruktur för.
Familjen är viktig. Den är samhällets urcell och därför anordnar katolska kyrkan en nordisk Familjekongress i Jönköping i maj.
Biskop Anders var nyligen i Rom tillsammans med de andra nordiska biskoparna och berättade om den för påven Benedikt. Påven blev glad över initiativet och betonade vikten av att stödja familjen, så att barn kan växa upp med sina egna föräldrar och så kunna finna sin identitet och utvecklas till mogna männskor.

Det är måndag i Stilla Veckan. Vi brukade förbereda Passionsspelet i Sankt Franciskus denna vecka för framförandet på Långfredagen. Nu har vår församling slutat men många andra har blivit inspirerade och skapat sina passionsspel.Jag slår upp Bo Setterlinds Via Dolorosa och läser den inledande dikten, som också inledde vårt passionsspel:

Jerusalem är sig likt
Det ekar av röster och steg
På de stenlagda gatorna
Kring pretoriet.

Försäljarna och de lekande barnens skrik
Trängs i de trånga passagerna,
Och doften av skulor
Och oskyldigt blod
Mängs med kvinnornas ytliga prat
Och de segervissas kommandorop och glåporden
Från soldaterna.
Hör hur de ropar.:

Det finns bara vi!
Det finns ingen Gud!
Det finns bara vi!

Gudsmannen skall dödas.

Den blödande fångens gudom är det bara Pilatus
som anar
Men han glömmer att säga:
Spika också mig på korset.
Och hopen sig fram till den utstött banar.

Hör hur de ropar!
Det finns bara bi!
Det finns ingen Gud!
Det finns bara vi!

Det är blodets lag
Och penningens lag
Som sitter i .

Sabina

Signaler från Rom

"Ni har missbrukat det förtroende som unga människor och deras föräldrar givit er och ni måste svara för detta inför den Allsmäktige, Gud Fadern och inför korrekt upprättade domstolar. Ni har förverkat det irländska folkets aktning och bringat skam och vanära över era medbröder. De av er som är präster bröt mot heligheten i Vigningens sakrament i vilket Kristus själv gör sig närvarande i oss och i våra handlingar. Till den omätliga skada som offren fått utstå, måste även läggas att Kyrkan tillfogats stor skada, liksom den offentliga bilden av prästerskap och medlemmar av religiösa ordnar. "

Påven Benedikt XVI, brev till Irlands katoliker den 19 mars 2010, utdrag

Påven Benedikt har fått ett stort och övermäktigt uppdrag nu, när så mycket orenhet ,brott mot oskyldiga och smussleri,hänsynslöst avslöjas, ja nästan skadeglatt fyller media. Men han är inte en man som duckar. Han står rak och oförfärad och manar alla att utan tvekan säga sanningen och att rättvisan skall ha sin gång.
I det unika brev till Irlands katoliker som citeras ovan i ett kort utdrag,ber han också offren, barnen som nu blivit vuxna män, om förlåtelse och säger,att han är villig att möta dem.Detta är modigt ,det är också ödmjukt.

Vad får han till svar? Nio av tio säger,att de inte kan förlåta. Hånar hans utspel och menar att det inte var tillräckligt.
När jag läser detta minns jag ett möte med Kroatiens dåvarande ärkebiskop, kardinal Kuharic. Det var strax efter kriget mellan Serbien och Kroatien och många sår fanns i det kroatiska folkets hjärtan. Jag frågade en smula aningslös :Hur går det med försoningen?
Ärkebiskopen såg allvarligt på mig, drog en djup suck och svarade: "Att förlåta är heroiskt."
Med de orden i mitt minne kan jag kanske förstå dem som avvisar påvens bön om förlåtelse. Ett helt liv har gått med oläkta sår. Då är det inte lätt att med en gång tro på helande.

Petrus undrade en gång hur många gånger man egentligen måste förlåta. Jag gissar att han var arg på fariseérnas ständiga hackande på Mästaren. Han var kanske arg på släkten i Kafarnaum som tyckte illa om hans vandringar med Jesus.
Men vilket svar han fick! Inte en gång utan sju gånger sjuttio gånger, svarade Mästaren, som själv var villig att 491 gånger och mer förlåta bödlarna, förlåta,svikarna, förlåta oss vanliga syndiga människor.

I går kväll var jag i Slottskapellet i Jönköping och hörde en märklig föreställning, en monolog med ord hämtade från Dostojevskis roman Bröderna Karamasov.Författaren till monologen som framfördes av skådespelaren Jan Dzedin,hade valt ut kontroversiella tankar om tro och tvivel. Efteråt stannade en grupp kvar kring Jan i det lilla kapellet.Så många frågor hade väckts. Vad är Sanning? Varför finns lidandet? Kan ondskan förklaras? Alla dessa frågor är universella, eviga, alltid obesvarade.
Är det inte dessa frågor som nu sysselsätter Irlands folk, där diskussionerna går höga kring de avslöjade sexbrotten,reaktionerna är våldsamma och frågorna i de flesta fall förblir obesvarade.
"Det är heroiskt att förlåta".

Sabina

En Europeisk tragedi

"Ett barn är fött på denna dag
Så var Guds välbehag.."
Det är visserligen en julpsalm, men för varje barn som föds på vår jord stämmer orden om Guds välbehag. Födelsen är ett under.

Men varför måste så många barn dö?

Rädda Barnen har i sitt senaste utskick en statistik, som ska hjälpa medlemmarna att skicka bidrag för att hejda barnadödligheten:
På ett år dör 1.7 miljoner barn samma dag som de föds.

Men det finns en annan statistik. Det finns en annan död:
1.207,646 barn dog i EU under ett år - genom abort.

Varför måste barn dö?

Under de senaste 15 åren har Europa förlorat mer än 20 miljoner barn genom abort.
I dag genomförs en abort var elfte sekund i de 27 länder som tillhör EU och där denna "barnadödlighet" redan har lett till minskad folkmängd.

Varför måste barn dö?

Rädda Barnen har som mål att minska barnadödligheten med 15% fram till år 2015.
Varför inte sätta samma mål för aborter. Må de minska med 20% fram till 2015!

I går genomfördes den historiska sjukvårdsrefomen i USA. Men till slut tvingades Obama att ge ett löfte om en viktig paragraf i det stora paketet Inga federala pengar skall få gå till abort. Det har varit en strid på kniven kring denna bit av reformen. Starka krafter för abort har velat sammanföra kvinnors hälsa och mödravård med rätten till betald abort. Mot detta har Amerikas samtliga biskopar och en stor Pro-Life rörelse protesterat. Protesterna har gett resultat med presidentens löfte.
Måtte han hålla löftet!
Måtte fler barn få leva i Amerikas Förenta Stater.

Hur skall då Spanien göra ? Över huvudet och mot folkets vilja har en generös abortlag genomförts.Trots miljonprotester i Madrid och andra städer.

Varför måste barnen dö?

Vad tjänar abortförespråkarna på när de vill utlämna "barn av Guds välbehag" till att dö?
Jag förstår det inte.

Jag ser på Jasmins lilla pojke här ovan född i Bangladesh för några månader sedan. Visst syns det att Guds välbehag vilat över honom!

SABINA

Fest med den helige Josef

"Staren har kommit!" ropade en glad röst i telefon varpå en annan röst genast kommenterade med de kända raderna :
"Se staren se staren...
Vem är rädd för tsaren,tsaren ?"
Är det Topelius som skrivit det? Nog kommer citat från Finland !

I dag är det fest i Kyrkan. I dag firar vi den helige Josef, Jungfru Marias brudgum och Jesu fosterfar . Det började redan i går kväll vid vesper, då vi framför den vackra St Josefsstatyn i katolska kyrkan i Jönköping hyllade denne den Heliga familjens och Kyrkans beskyddare med många vackra titlar:
Du Davids upphöjde ättling,Värdig make,De troendes Fader, Jungfrurnas Beskyddare, Mildhetens och tålamodets föredöme, Ödmjukhetens och lydnadens spegel o.s.v.

Vi läste ur en vacker liten bok som heter Den Heliga Manteln av pater Joseph Nilsson, OFM,conv, som skrivit om sin namne, Ave Maria publikationer.
Legenden om den heliga maneln är gammal. Enligt traditionen lär det finnas en liten bit av den i Sankt Anastasiakyrkan i Rom.
Legenden berättar på ett vackert sätt om de under som kan ske genom ett rent och gudsvigt hjärta.
Josef hade fått i morgongåva en vacker mantel, som Maria vävt av finaste lin, odlat av henne. En gång när den lilla familjen var mycket fattig och Josef inte hade råd att köpa virke föreslog Maria,att han kunde köpa från Isak,en snål virkeshandlare,och lämna manteln i pant.
Josef tvekade, det var hans käraste mantel, men gick till slut för att lämna den och få virke.Isak förstod mantelns värde men låtsades att den inte var särskilt fin och gav bara lite virke till Josef.
Isak hade ett sår på axeln som inte blev botat. När han svepte manteln om sig läktes såret. Hans fru blev arg för att han tog bort bandaget men Isak visade bara på manteln och när frun grep tag i den försvann hennes ilska. Hon blev helt förvandlad i sitt sinne.En sjuk son blev frisk, allt gick väl för dem sedan de fått manteln i huset. De bad att få behålla den och återigen vädjade Maria: Låt dem få behålla manteln, den har ju gjort dem så mycket gott.
"Då förstod Josef, att det var ju Maria, som vävt den mirakulösa manteln och att underverken kom från Marias unika relation till den Gudomliga Försynen",Maria som var mor till gudabarnet Jesus.
Som alla legender har denna lilla historia något viktigt att säga oss: genom kärlek och osjälviskhet kan under ske!

I själens rum

Med ett citat från Ölmstadstjejen och konstnären, grafikern Eva Albinsson, som anger mottot för sin konst i Konstnärsgårdens broschyr, vill jag inleda min upplevelse av Margareta Engströms utställning.
"I själens rum finns öppningar
mot himlen och underjorden.
Somligt är uppenbart,
annat är förborgat
Ljuset och mörkret leker tafatt.."
Jag hade skyndat mig till Konstnärsgården från Katolska kyrkan på Torpa, eftersom det var sista dagen. Margareta skulle vara där hade hon sagt i telefon kvällen före.
Men hon var inte där- ändå kan jag säga, att hon var där. Jag fick vandra med henne genom själens tysta rum. Konstverken levde sitt eget liv och berättade om mörka nätter och dimgrå gryningsstunder. Den svarta hunden gav ljudlöst skall under stjärnskottet som sprakade på den mörka himlen.Och på varje tavla tornade molnen upp sig i väldiga formationer. Ett motiv fastnade jag för och trevade försiktigt efter bankboken. Skulle jag ha råd? Kunde jag köpa den? Var skulle jag placera den? Tavlan hette Vårvinter och doftade sälg och halvutspruckna björklöv. Kanske var det längtan efter våren som fick mig att länge betrakta penseldragen,färgerna och ljuset i tavlan. Jag tog en bild och skall fortsätta att betrakta den när snön har smält.

Varje konstnär ställer naturligtvis ut sin själ i sina tavlor. Och i Margaretas akvareller är det inre livet så tydligt och så vackert. En svartvit teckning fängslades jag av. Två män i profil. Bakom den unge mannen skymtar den äldre. Det kan vara hans far. Men jag tror att det är en bild av hur det unga ansiktet förändras,yngling blir åldring. Margareta Engström kan teckna ansikten, hon kan skulptera ansikten. Se på bilden här ovan. Det är en Jungfru Maria skulptur och heter Bebådelsen.Hur väl uttrycker inte de fina anletsdragen både väntan och ödmjukt accepterande. Jag tänker också på den högresta Himladrottningen i Kristine kyrka, som bär sin sorg i ansiktsdragen. Jag skrev en meditation inför denna skulptur som jag kallade SORG BÄR DU I DIN KRONA i en bok, som Smålands Författarsällskap gav ut. Uppdraget var att dikta kring ett konstverk.
Margareta skrev en gång om denna Madonnaskulptur: "Jag strävade hela tiden efter att kapellet skulle vara ett uttryck för ljusets kraft - ljusets seger över mörkret, livets seger över döden och korsfästelsen endast som en del i ett större sammanhang.
Men över skulpturen vilar en ton av sorg...
I samma bok skrev Ulla Olin en dikt om Eva Forsbergs utsmyckning på Borgholms lasarett. Verket heter Aning och består av 13 olika färgträsnitt sammanfogade till en helhet.Ulla Olin tolkade:

"Så handfast kan en aning vara
---Liknar löv men är det inte
liknar en tomat men är det inte
liknar,liknar inte
ÄR EN SOL
....................
Så handfast kan en aning vara
aningar för praktiskt, dagligt bruk
under en röd sol, över en röd väg.

Livet är inte mer - en aning
om vad livet kunde vara, en gåva
erbjuden på nytt ,på nytt

Liksom aningen att allt en dag är borta"

ur "Konst i Småland och på Öland
En antologi om konst i offentlig miljö"

Nu på lördag,den 20 mars, finns Smålands Författarsällskap på Stadsbiblioteket för årsmöte. Kl 12.läser Berndt Lindqvist Lördagsnovellen. Där kommer flera av sällskapets böcker att finnas. Också denna. Kom dit och köp den!

Sabina>

Till häst med Sven Hedin i Tibet

I dag är det den 10 mars, en dag att minnas, sörja och hoppas. Då minns alla tibetaner hur Hans Helighet Dalai Lama tvingas lämna sitt hem och kloster i Lhasa,bortjagad av kinesiska trupper, som intog det självständiga Tibet och alltsedan dess ockuperat och plågat det tibetanska folket.
Vi hälsar varandra på tibetanskt vis: Tashe Delek. vi kokar smörte och äter kakor som friterats i olja.
Så har jag upplevt denna dag många gånger tillsammans med Yampa och Sonam,med Namgyal och Lithang, Med Chodon och Dawa, tre tibetanska familjer som kom till Jönköping på 1960-talet. Nu är Chodon och Dawa med sin familj i London, medan de två andra familjerna är kvar i Jönköping.
Det var 1959 som makarna John och Britta Fenneberg hörde den danske Tibetvännen prins Peter i radio från Dharamsala, dit Dalai Lama kommit från sin flykt vädja till världen att ta emot unga tibetflyktingar från Indien och ge dem utbildnng. De började med 12 tibetanska pojkar, som fick bo i deras hus på Strandvejen i Helsingör. Sedan vände de sig till IM-paret Britta och Folke Holmström i Lund och bad också IM ta emot tibetanska ungdomar.
Då mindes Britta hur hon i den första kallelsen redan intuitivt känt att hjälpen skulle ges gränslöst - alltså alltså inte bara till Europa och kristna utan även till buddhister...och 1964 öppnades herrgården Strand i Reftele för en grupp tibetanska flickor. De hängde upp böneflaggor mellan träden, de firade sina bönestunder inför ett altare med Buddhas och Dalai Lamas bilder. Och de lärde sig svenska, blev sjukvårdare,sekreterare och sjuksköterskor.En blev tandläkare.
Vi inom IM fick lära oss mycket av dessa flickor. De hade svåra upplevelser bakom sig från flykten över Himalaya. De var ivriga att återvända och tjäna sitt land, att hjälpa andra.
Och deras älskade och vördade ledare Dalai Lama kom på besök. Det var 1973 som Individuell Människohjälp och Britta Holmström inbjöd honom. Han hälsades med följande ord på Arlanda:
"Öst och Väst måste mötas. Vi behöver varandra så mycket, att en nyckel har blivit oss given:Kärlekens nyckel. Det är genom er Lord Buddha och vår Herre Kristus, som dörren kan öppnas. Välkommen Your Holiness!"
Under tio dagar genom Sverige blev det många möten för Dalai Lama.På Strand med de tibetanska ungdomarna, i Lund med IMs styrelse, i Uppsala med ärkebiskop Sundby, och på Etnografiska muséet med ättlingar till Sven Hedin, den store forskningsresande, som på häst ridit runt det heliga berget i Tibet.

Nu har hans systerson Gösta Wetterlind gjort detsamma. Läs den fascinerande skildringen av en dröm som blev verklighet, som jag fick från Gösta i går tillsammans med inbjudan till Etnografiska Muséet i Stockholm. Den 23 mars skall han visa bilder och berätta om detta fantastiska äventyr, som han på sin ålders höst har fått vara med om, pilgrimsfärden med flyg,jeep,buss,till fots och till häst mot Tibets heliga berg,Kailash, 6.714 m.ö.h:

"Vi var en grupp på tio personer och bortsett från en 65 åring hade alla de övriga kunnat vara mina barn och barnbarn. Vi flög reguljärt till en stad i västra Nepal och därifrån i ett litet plan från sydsidan av Himalaya över fantastiska bergsmassiv och snöhöljda bergstoppar ned på Himalayas nordsluttning till en liten stad som heter Simikot, där man landar i uppförsbacke på något som mer liknar en åkerän en "runway" och som ligger vid ett stup på ena änden och där man bara kan landa i bra väder.
Vägen mellan Simikot och den tibetanska(kinesiska) gränsen är livligt trafikerad i bägge riktningarna av yak-häst-eller mulåsnekaravaner.I ena riktningen går billiga kinesiska varor av alla slag och mot Tibet bl.a. trävaror från de nepalesiska skogarna till det tibetanska höglandet, som nästan helt saknar träd.Förutom karavaner och bärare mötte vi ofta stora hjordar av får och getter. Då gällde det att hålla sig undan så man inte blev nersprungen.
En veckas brant klättring på högre och högre höjd var något av det mest ansträngande jag varit med om och flera gånger frågade jag mig vad jag gett mig in i.Det stod mer och mer klart för mig att detta var min sista chans att trekka genom Nepal till Tibet och göra en kora runt Kailsh och jag lovade mig själv att jag aldrig mer skulle göra om det!
Efter ytterligare dagar närmade vi oss vårt huvudmål, Mount Kailash och anlände en kväll til Darchen, en liten by vid bergets fot, som ligger på 4.600 m.ö.h. och den plats pilgrimer och andra utgår från för att göra koran, som är 57 km lång och normalt tar tre till fyra dagar.( Kora betyder att gå runt ett tempel eller heligt berg)
Men krafterna var slut och ("antingen går du tillbaka eller också ordnar du att någon bär dig runt Kailash..) Det blev en häst!
Det var först med ett stänk av besvikelse som jag klättrade upp i sadeln för att göra min kora på hästryggen, men så kom jag ihåg att även min morbror Sven Hedin vid en ålder av 43, sommaren 1908, hade ridit runt Kailash på sin häst. Då kändes det lättare. Men ännu bättre kändes det de två och en halv dag som jag fick rida upp i den västra dalen, brant över Dolma La och ner i den underbara och breda dalen på östra sidan. Det var ju så här morbror Sven hade tillbringat åratal på hästryggen, när han korsade Centralasien fram och tillbaka.Vilken fantastisk känsla och upplevelse det blev för mig!"
Tack Gösta för dessa glimtar - Tashe Delek!

Sabina

Skapande kvinnor

I dag är det Kvinnodagen och jag känner mig uppmanad att skriva något om kvinnor. Jag behöver bara se mig omkring i mitt skrivrum. Här finns de, kvinnorna, de starka, de annorlunda ,djärva och modiga. Kvinnor som skapat. Jag gissar att ingen av dessa som jag nu ska skriva om förekommer i någon enda spalt om kvinnor. De finns här i mina tavlor. Låt mig berätta:

Den heliga Birgitta och Sankta Katarina av Vadstena finns tillsammans i en dubbelram mot svart partout. Två utsökta litografier av Halmstadskonstnären Erik Olson. Birgitta skriver i sin bok och bakom henne syns Blåkyrkan, som var hennes skapelse. Vid hennes fötter ser man Ulf Gudmarssons, hennes makes och släkts vapen.Vapnet kröns av en krona, Birgitta var ju släkt med kungahuset genom sin mor Ingeborg.
Sankta Katarina sitter mitt emot henne. Hon bär Birgittakronan på sitt huvud som den första abedissan i klostret. Vid hennes fötter vilar en hjort så som den en gång gjorde i Rom när den jagades av en riddare, som också var på jakt efter den sköna Katarina. Liljorna vid hennes sida berättar om kyskhetens löfte i hennes unga liv.Och den flammande lågan i hennes knä? Den talar om den glödande kärleken till Kristus och den osvikliga troheten mot Birgitta, hennes mor.

Bredvid henne ser jag en mindre tavla, en akvarell med vitsippor , målad av Värmlandskonstnärinnan Gabriella von Zweigbergk, som också har gestaltat en serie små fina målningar av en Jungfru Maria i vardagen, som finns( eller fanns) placerade i biskopsgården i Karlstad.

Göteborgskonstnärinann Gerd Ekdahl vann första pris för många år sedan med en litografi som nu hänger på min vägg och ger många tankar.Hon illustrerar ofta sina konstverk- både vävar, litografier och oljemålningar - med ord. Här kan jag läsa under de sex bilderna:
"Gud skapade jorden. Barnet Jesus kom för att vi skule förstå Och bli fria Var och en i sin styrka Så att jorden kan fortsätta att skapas Och bli en värld för alla i evighet."
Underbara ord.Ett stort konstverk. En stor skapande kvinna att hylla denna Kvinnodag!

Bredvid ser jag en rad öar som simmar i Sommens vatten. En akvarell av Kerstin Rääf, som bara för några dagar sedan avslutade sitt långa liv över nittio år gammal. Hennes konst är sparsmakad,ren och avskalad. Hon gick som ung i lära hos den franske målaren Légér och bodde i ett hus ritat av Corbusier.Säger inte det allt, som förklarar denna utsökta konst? Men Kerstin gav upp sin konst i många år för att tjäna vår Herre som medarbetare i Moral Re Armament tills hon fann att hon, som sin konstnärsbroder Fra Angelico, kunde vara "en pensel i Guds hand". Med förnyad inspiration och stor ödmjukhet återtog hon sitt skapande,hade flera utställningar och finns i dag representerad på många muséer.

Nog är detta en mäktig kvinnokavalkad att hylla den 8 mars. Jag skulle kunna skriva mer men jag vill hänvisa till en bok jag skrev 1975 då FN hade utlyst ett Kvinnoår. "Ett lysande stoftkorn,Sju nordiska kvinnoporträtt", där jag bl.a. skrev om Matilda Wrede, som reformerade den finska fängelsevården, Elisabeth Hesselblad,som återförde birgittinerna till Sverige, Hanna Ouchterlony, som grundade Frälsningsarmén i Sverige och flera andra kvinnor, som blivit berömda och gjort pionverk utan att framhäva sig själva men genom att följa en inre kallelse och vara ödmjuka! Alltså raka motsatsen till de vanligaste parollerna för kvinnor denna dag!

Sabina

"Det var en gång en åsna.."

I dag, den sjätte mars fyller Ylva Eggehorn år och jag vill hylla henne, önska henne sol över dagen och vänner och blommor och kärlek och frid.Hon är en av de diktare i vårt land som har satt spår, inte bara i mitt liv, utan i tusentals människors själar. Hon har tolkat och omtolkat, hon har funnit nya ord för gamla kända sanningar, hon har gett oss nya upptäckter från sitt poetiska öga. Hon har skrivit poesi "som har en glans av bysantinsk mystik" enligt Karl Vennberg.

Vem hade förr beskrivit sitt möte med Jesus på detta okonventionella sätt:
"Det var en vanlig dag
vi satt i köket och hade
köpt en coca-cola Jesus och jag
det var varmt och
dammet flimrade i solbredorna:
Ska vi dela, sa han.."

eller en adventsdikt så överraskande att den fastnar för evigt och dyker upp var gång det snöar :
"Se,din konung kommer till dig
fattig,
cyklande på en vit cykel i snön.
Och barnen bygger lyktor av snö
och sjunger sånger för honom
och hans ansikte är klart och leende
när han cyklar förbi de gamla husen i stan
där de människor som skall döda honom
lutar sig ut genom fönstren och ser ingenting
bara hör att någon sjunger"

Oförglömligt ljuvligt har Yva tolkar en junidags under i en dikt som skrevs på Tiveden, där Ylva fick några dagars ro i en av IM:s stugor.Dikten kom sedan med i en liten bok som gavs ut på IM men finns också i samlingvolymen Ett hemligt tecken,Bonniers, 1998
"Vart jag än går i din sommar:
försoning i dina spår
Ängsullens vita nystan i dunklet
och lysmaskens gröna tråd
och körsbären som mognar hemligt:
Allt är en väv av nåd
där man går.
Smörblommor överröstar
smärtans ensamma strån.
Ps 90:14

När det snart blir påsk vet jag vilken dikt som sakta börjar sjunga i mig. Det är en påskmorgonssång,oförliknelig i sitt ljus.Jag har läst den,nynnat den i blåsippshagen i Ålem, där vi firade påsk hos Farmor. Jag har skickat den i brev till vänner, jag har skrivit ner den i min dagbok. Ty så är det med en dikt som i några få rader lyckas måla en bild av hur man tänkt sig det i verkligheten var:

"Morgon, morgon, lyckliga morgon!
Gråt inte mer Maria!
Stå inte där och stirra dina ögon tomma på gravmörkret,
på tomheten, på döden,
han finns inte där!
Fäst upp ditt hår, torka dina tårar -
Maria, vänd dig om!

Där i den levande trädgården
där i den tunga grönskan
där i gräset som är tungt av dagg
och blommor
där i blommorna bland fåglarna med hela staden för sina fötter,
med hela världen för sina fötter, med hela ljuset i sina händer,
med hela himlen dåraktigt blå av morgonvind,
med fåglar, barn,
överlistade vakter,
bortsprängda stenar -

"Maria!"
"Herre!"

Att inte himlen brast av glädje den morgonen!
Joh 20:11-16

Snart är det Palmsöndag. Då kommer dikten om åsnan att läsas. Åsnan som bar Jesus in i Jerusalem och trodde att det var henne alla hyllade. En härligt ironisk dikt på ett bibliskt tema.

Att Ylva Eggehorn också finns med i Psalmboken är självklart. En gåva för många, som särskilt älskar Psalm 256: Var inte rädd. Det finns ett hemligt tecken..

Tack Ylva! Med din gudagåva - poesin- som du så varsamt och skickligt förvaltat har du skänkt glädje och tårar, värme och ljus till oss alla som läst och läst om och memorerat dina dikter.

Sabina

"Judarna - våra äldsta bröder" Johannes Paulus II

Antisemitismen ökar. Rubriken förskräcker mig. Går vi baklänges i historien? Är vi tillbaka i Ferdinand och Isabellas inkvisition? Judarna var en del av Spaniens kultur, en högtstående och bildad folkgrupp. Men de var inte kristna.Därför blev de som vägrade att konvertera utdrivna, bortjagade från hem , vänner, städer, byar. Vart skulle de ta vägen?
Hela Europa kokade av antisemitism. Då ingrep Vatikanen. Tack och lov. De öppnade Rom för de flyende judarna. Världens första getto uppstod,upprättat av påven Paulus IV 1555. Ett getto som betydde skydd för judarna.
Tyvärr har förföljelserna aldrig upphört av "Guds utvalda folk" med Förintelsen som kulmen.
Antisemitism är som en plåga av löss som sprider sig och är svår att utrota. En judisk rabbin,David Rosen, sade nyligen : "Okunnighet skapar fördomar och hotar samhällets välfärd, särskilt för minoriteter. Genom en öppen dialog raseras de barriärer som fördomar och stereotyper har byggt upp.Och ömsesidig respekt uppmuntras."
Rabbi Rosen sa detta i Rom , där katoliker och judar möttes till det nionde mötet av "The Bilateral Commission of the Holy See and the Chief Rabbinate of Israel".(L'Osservatore Romano 27 jan,2010)
Mötet hölls dagen efter påve Benedikts uppmärksammade besök i Roms judiska Synagoga, som jag tidigare har skrivit om i min blogg.

Kristna och judar delar 2000 år av gemensamt traumatiskt förflutet. Efter Shoa (Förintelsen) inledde den Katolska kyrkan vid Andra Vatikankonciliet en radikal förändring gentemot judarna.
Nu kräver man inte judarnas omvändelse. Man sträcker ut handen och är klart medveten om det dyrbara arv, som kristendomen har fått från judendomen.Påven Johannes Paulus myntade det underbara uttrycket om judarna, när han kallade dem "Våra äldsta bröder".
Läser man Gamla Testamentet går det inte att förneka den stora gudsuppenbarelsen som gavs åt judarna och som för oss har fullkomnats och förverkligats i Jesus Kristus.
Jesus var jude. Han läste Torah, han bad med Psaltarens böner. I dag gör många kristna detsamma. Om nu antisemitismen ökar borde vi gå ut med plakat på gator och torg och försvara våra judiska bröder.
De som kastar sten och krossar fönster eller skriver hakkors på synagogor gör det i själva verket mot Gud. .

Ty han tänkte på sitt heliga ord
och på sin tjänare Abraham.
Så förde han ut sitt folk med fröjd
med jubel dem som han hade utvalt.
Ps 105:42

Rör inte det utvalda folket!

Sabina

Himmelens och jordens Skapare

Måste man bege sig ut i öknen för att finna Gud? Måste man fråga människorna på gatan: Vem är Gud ? Måste man visa bombplan och koncentrationsläger för att ifrågasätta Gud?
Allt detta gör Jonas Gardell i sin första "Söndagsskola" för svenska folket.
Det är så patetiskt. En förvuxen gosse som fortfarande sitter i sin mammas knä och hör henne tala om den Gud som älskar honom över allt annat. Tills världen har ramnat inför hans ögon och han rör ihop allting ur sin vuxenångest. Men att presentera denna barnsliga röra som en "söndagsskola" ? Det handlar ju bara om honom själv, hans barndom, hans brustna drömmar, hans frågor, hans liv.
Inte ens den position han skapat sig som ståuppkomiker, som underhållare,som författare till böcker om Gud och Jesus, håller inför detta program, som Sveriges TV gett så stor uppbackning som om det vore något värt att satsa flygresa till Tel Aviv,Rom och andra platser.
TV måste skärpa sig. Och Gardell måste gå in i en mörk garderob . Kanske han där kommer att möta Gud.

Vem är Gud`?
Det är Han som har skapat himmel och jord, synligt och osynligt, Han är Fadern, som sände sin älskade Son till jorden. Det är i Honom, Jesus som vi vet hur Gud är.

Denna morgon, så strålande i sin skönhet kan man bara med den helige Franciskus utropa:
Allrahögste, Allsmäktige, gode Herre,
din är lovsången och äran och härligheten,
och din är all välsignelse
dig allena tillkommer de
och ingen människa är värdig att nämna ditt namn

Lovad vare du min Herre
med hela din skapelse,
särskilt för broder Sol
som skänker oss dagen och ljuset.
Vacker är han i sin väldiga glans.
Om dig, du Allrahögste bär han vittnesbörd.

Hör här, bäste Jonas Gardell! Du behöver inte fråga det okunniga folket på gatan. Du ska lyssna till helgonens lovsång! De har erfarit Gud, vilket inte du har gjort - ännu!

Sabina