söndag 27 februari 2011

Skavlans terapeutiska show

Det är märkligt. Den där unge Skavlan som sitter med sitt lilla block i knät och spjuveraktigt skickar lömska frågor till de stjärnor han lyckats få till sin frågekväll.Man förleds att tro att det är bara vanlig underhållning. Och lutar sig bekvämt ner i stolen och väntar på löst prat.
Men med Skavlan blir det aldrig löst prat. Han är noga förberedd. Han har granskat besökaren noga, vet allt om vederbörandes förflutna, om skuggor och ljus, framgångar och nederlag. Den som blir inbjuden till Skavlan bör inte känna sig för säker. Det är som att sitta inför vår Herres domstol.
Man häpnar över modet att våga fråga direkt: Hur var det att vara lillebror till Stieg Larsson? Eller ttill Sven Bertil Taube: Du och din bror talade inte med varandra på tjugo år? Och hur han fick deckarförfattarinnan Vibeke Holst att under tårar berätta att hon blev försonad med sin mor efter att i åratal hyst bitterhet mot henne.
Sånt borde inte få visas i TV tycker man. Det är så intimt.Hör mera hemma i en biktstol eller hos en själsterapeut. Men det går fram. Skavlan är blid och stillsam, gästerna öppnar sina dolda hjärterum för honom - och för de tusenden som sitter runtom i landet och lyssnar.
Med tårar i ögonen.Kanske en och annan också får en känsla av att "kan dom där försonas efter tjugo år- så ska väl också vi.."
Det skulle inte förvåna mig om några av hns underfundiga terapeutiska program får den effekten.
Och nu senast när han mötte den österrikiska flickan Natascha, som blev bortrövad tio år gammal och efter 8 år lyckades rymma från sitt fängelse.Historien är ofattbar. Natascha har skrivit en bok om de gömda åren och hon lever i dag ett gott liv, som hon sa. Men det jag fäste mig vid var Skavlans ansikte, hans förmåga att med äkta medlidande försiktigt ställa de svåraste frågor: Vad kände du? Vad tänkte du? Hurdan var han...?Kanske detta är förklaringen till att de gäster som sitter i stolen på podiet framför honom kan tala så öppet och ärligt om sina djupaste känslor. Därför att den varma och goda blick som följer med frågorna befriar och hjälper. Det är så som mötet mellan människor skall vara. Ansikte mot ansikte.

Egentligen väntar jag bara på att få höra om den brevskörd som ett eller annat program gett Skavlan.
Men han slänger bara blocket åt sidan och lutar sig tillbaka för att lyssna till senaste musik - kapet som han fångat in till sin oskyldiga show.

Tack i alla fall käre Skavlan för de tankar din försåtliga frågor gett!

Sabina

onsdag 16 februari 2011

Skola för biskopar

Jag har nyss läst ut Elisabeth Nordlanders bok om Magit Sahlin.Det är en mäktig bok som väcker många känslor, särskilt för den som varit med de senate femtio åren. Den handlar om en kvinna som brann av iver att följa Kristus och ge något nytt till kyrkan. Det märkliga är att medan hon var som en stjärna för så många utåt och verkligen åstadkom ett nytänkande på många sätt var hon inom sig ständigt tvekande,tvivlande,sårbar och ängslig. Jag finner faktiskt en likhet mellan detta tillstånd och det som Moder Teresa genomlevde av mörker i sin själ, medan hon hela tiden utstrålade glädje och frid!
Kanske är denna smärta,denna inre natt nödvändig för att stora ting skall kunna ske.Paulus vittnar ju ofta om sin egn svaghet. Det var genom den han kunde handla för Kristus.

Samtidigt som Margit Sahlins eget öde och livsväg skildras får man följa svenska kyrkan ,dess präster och biskopar som alla- dock med vissa undantag- varken förstod eller stödde henne. Jag upplever svenska kyrkans nedåtgående, det är trist.Margit klagar ofta över bristen på andlighet, både i prästutbildningen och hos enskilda präster och biskopar.

Därför väckte nedan citerade ledarstick av Mats Tunehag i Världen i dag(16 febr-11) jubel vid lunchen när den lästes högt:

"Ulf Ekman,Göran Skytte och Carl-Erik Sahlberg borde starta en skola för Sveriges biskopar om klassisk kristen tro, församlingsutveckling och mission. De politiska kyrkoråden borde läggas ned och ledamöterna får då tid över att gå på samma kurs. Svenska kyrkan kan sälja litet skog för att finansiera projektet."

Sabina

tisdag 15 februari 2011

Apostlar i Europa

I dag är det den helige Sigfrids dag. Han lär väl firas i domkyrkan i Växjö Det finns ett vackert officium skrivet till hans ära, som jag ska citera:
"Sigfrid, svenskarnas
apostel och fader,
trons tjänare,
de förlorades frälsning,
du väktare för Herrens vingård,
du sedernas lärare,
giv oss medborgarskap
hos helgonen."

I ett spel om Sankt Sigfrid finns en vers som ska sjungas på melodi nr 185 i Sv. psalmboken:O Kriste du som ljuset är..

Herr Sigfrid är en ädel britt
En ljuvlig stjärna lik han spritt
Guds läras ljus,en kostbar skatt
i Sveriges mörka hednanatt.

Han över havet vida for
och döper dem i Sverige bor
Han kämpa vill för Sveriges land
och leda det med kristen hand.

Undrar om vi inte behöver en Sankt Sigfrid igen i vårt land!
Var är han? Vem är han?

Men i dag tänker jag nog mera på den Sigfrid jag kände och som jag vill ära.Sigfrid var bokförläggare och som sådan, djärv intill dåraktighet, optimistisk intill vanvett och ganska framgångsrik trots allt.Hans förlag heter Catholica(nu leds det av sonen Thomas och dennes hustru Sara) och hans vision var att förse Sverige med god katolsk litteratur. Det har han gjort och det fick han också påven Johannes Paulus välsignelse för. Han var glad och varm och ställde upp till hundra procent när jag kom med min idé om att börja ett förlag som skulle ge ut böcker om "HJÄLTAR OCH HELGON". DEN FÖRSTA BOKEN BLEV "PÅVENS BREV TILL ALLA BARN I VÄRLDEN". Då höll han ännu i tömmarna. Sen släppte han ut mig på grönbete och jag vågade fortsätta ensam men med hans stöd i bakgrunden. Det var inte bara jag som måste släppa tömmarna. Också han tvingades göra det till allmän sorg för alla som kände och älskade honom, familjen främst. Han fick gå in i "himlens härlighet". Men förlaget lever vidare och strålglansen kring hans minne skimrar än i våra hjärtan.

Bröderna Kyrillos och Methodius firade vi i går. Två märkliga bröder, som i dag räknas som Europas Skyddshelgon. Nog behövs de för att Europa inte skall glömma att grunden för det Euopa, som i dag är enat och försonat efter många krig, är kristen.
Grundarna till det som i dag är EU var alla katoliker: Robert Schumann,Konrad Adenauer, Henri Spaak och Alcide de Gasperi.Visionen var en sekulär stat men byggd på kristna värderingar. Vaclav Havel ville påminna om detta, när han ställde frågan om "Europas samvete." Med det tjeckiska parlamentet publicerade Havel "Deklarationen om det europeiska samvetet och kommunismen". Där står det bl.a.att "ett samhälle som ignorerar sitt förflutna inte har någon framtid".
Låt oss alltså inte glömma de två bröderna Kyrillos och Methodius. Kyrillos som skapade det slaviska(kyrilliska) alfabetet dog tidigt(860) Methodius blev biskop och levde tjugo år längre,885 dog han.

Sabina

PS
Och på Alla Hjärtans dag -en hjärtehälsning till mina bloggläsare!
Den 14 februari är också en martyrdag. Då dödades nämligen Prästen Valentin, vars brott var att viga förälskade par. Kanske är det därför som dagen firas med röda hjärtan och kärleksfulla hälsningar til vänner.DS

fredag 11 februari 2011

Ett underbart möte

Vid Gaveflodens stränder i Lourdes kunde man finna kvistar och grenar som fallit i vattnet. Denna kyliga februarimorgon plockade två flickor ivrigt de fuktiga grenarna och samlade in i sina förkläden i hopp om att de skulle torka tills de kom hem.Bernadette hade kommit fram till den stora mörka Massabiellegrottan då hon hörde en stormvind skaka träden och förskräckt såg upp. Plötsligt fylldes grottan av ljus och häpen såg hon en vacker kvinna stiga fram ur grottans dunkel. Spontant sjönk hon ner på knä på den fuktiga stranden, tog fram sin rosenkrans och började be med blicken fäst på den vackra kvinnan.
Vilket underbart möte!
Denn morgon kunde Bernadette inte ana vad som låg framför henne. Hon var helt omsluten av ljuset och värmen och undret som hon såg däruppe i den urholkade klippan.
I dag vet vi, och i Kyrkan firar vi den 11 februari som början till ett viktigt möte mellan människa och Gud. Det var ju Jungfru Maria som kom till Lourdes och efter detta underbara möte skulle miljoner och åter miljoner komma hit och få tröst och läkedom.

Som den allr mörkaste kontrast mot detta ljuvliga möte står de möten mellan pojkar och flickor som beskrivs i RFSU:s avskyvärda TVfilm Sex på kartan och undervisningsmaterial som har drabbat tonåringrna i svenska skolor.Jag vill bara stämma in i journalisten Bitte Assarmos uppmaning framförd i Världen i dag: FÖRBJUD RFSUS.s MONOPOL PÅ SEX .

Sabina

onsdag 2 februari 2011

I Jerusalems tempel


Det är 2 februari. Kyndelsmässodagen!
Och fåglarna började sjunga! Först gulsparvens enkla kvivitt, sedan följde andra jublande ännu späda fågelkvitter över vintersnön.
Ett hänfört ögonblick då våren, som ännu i februari känns så fjärran för några korta ögonblick - den tid det tar att gå från Stora huset till Skrivstugan - var ljuvligt nära!

Kyndelsmäss firas ju till minne av Jungfru Marias besök med Jesusbarnet i famnen till templet i Jerusalem. Fyrtio dagar har förflutit sedan födelsen i stallet i Betlehem. . Enligt judisk lag , som hon följde, skulle mor och barn komma till templet för att renas och frambära offer med den förstfödde sonen.Detta besök skulle uppenbara fördolda hemligheter för henne vid mötet med den gamle Symeon, vars profetia både fröjdade och skrämde henne.

Mitt första år som katolik skrev jag ett litet bibelspel som skulle framföras i koret i Sankt Franciskus kyrka.
Vi hade ett spädbarn som fick vara Jesus.Där var en ung flicka som föreställde Guds Moder.Och så broder Gabriel iförd mantel och skägg som den gamle profetiske Symeon.
Men har man ett levande spädbarn kan allting hända och ingenting bli som det var tänkt.
Broder Gabriels högtidliga och genomövade profetia drunknade i barnets gallskrik....

Undrar hur det var i Jerusalems tempel?

"Herre, nu låter du din tjänare gå hem
i frid som du har lovat.
Ty mina ögon har skådat frälsningen
som du har berett åt alla folk,
ett ljus med uppenbarelse åt hedningarna
och härlighet åt ditt folk Israel."
Luk.2:29-32

På söndag skall vi alla vandra med ljus i våra kyrkor
Och vi ska sjunga: Jesus är världens ljus.Han och ingen annan..SvPs 37
Ljusprocessioner som ska lysa upp världens mörker.
Mörkret i Egypten,mörkret i Tunisien,rädslan i Israel och Palestina
Men ljuset kommer aldrig att slockna.

Sabina