Olycksprofeterna och motståndarna siade om motstånd, attacker och nederlag inför påve Benedikts historiska resa till Skottland och England. Visst fanns det motstånd och nog försökte några tusen att med plakat och rop störa den mäktiga vigilian i Hyde Park i London inför saligförklaringen av John Henry Newman. Men vad är 8000 mot 80.000?
Nej, det blev ju en överraskande succé, en triumf för både påven personligen och för den katolska kyrkan , som är liten och genom århundraden har varit föraktad och en minoritet alltsedan Henrik den åttondes dagar i England.
Det har varit spännande att följa med i tidningarna och på webben , att lyssna till hans klanderfria englska med en och annan lätt tysk brytning, att se hans goda ansikte lysa upp inför de jublande skarorna av unga och gamla, som kantade gatorna där den vita påvebilen körde.
"Den lågmälde, blygsamme påven charmade många," skrev vänstertidningen Observer och premiärminister David Camerons avskedsord var starka:
"Ni har verkligen utmanat hela landet att sätta i gång och tänka, och det kan vara gott. Ni har gett var och en av oss ett budskap, en utmaning att följa vårt samvete och fråga - inte vad vi har för rättigheter - utan vad vi har för skyldigheter."
Ur mängden av artiklar, tal och vittnesbörd har jag spontant skrivit ned några ord som lyste som diamanter i det fantastiska tal påven höll till engelska ungdomar. Han uppmanade dem att sträva efter helighet, ja han sa, att den verkliga lyckan i livet är just detta: att besluta sig för att gå helighetens väg.
"Att vittna om helighetens skönhet,
sanningens prakt och den glädje och frihet
som föds ur en levande relation med Kristus."
Han uppmanade de unga att i konfrontation och diskussioner med icketroende
"tala ärligt, känsligt , med klarhet ,förnuft och ett öppet hjärta om tron"
Påve Benedikt kom , hördes och övertygade det skotska och brittiska folket om "den väg som till himmelen bär"
Vilken kontrast mot den visionslösa valrörelsen med betoningen på skatter och förmåner, vilket resulterade i det trista resultatet där de borgerliga bokstavligt talat hänger på en skör tråd. Kristdemokraternas försök att föra in en annan syn med mottot Ett mänskligare Sverige" gjorde knappast genomslag, eftersom de inte lyckades formulera medmänsklighetens innehåll.
Nu är det upp till var och en som vill ha ett "mänskligt Sverige "att själv praktisera "den glädje och frihet som föds ur en levande relation med Kristus" för att citera påvens vision för de unga i England.
Jag vill till slut berätta om en artonårig kille, som i lokaltidningen skrev om hur trist det var att bara se unga mänskor inneslutna i sina egna bubblor på gatorna i Jönköping,han kände sig ensam och dyster, då han mötte en tjej, som förändrade allt. Han sa några vänliga ord till henne och då brast hon ut i ett strålande leende.
"Det där strålande leendet fick mig att inse hur värdefulla de vänliga orden är och hur de förändrar oss, inbringar hopp och lägger grunden till något större."
Javisst , så enkelt är det
."Säga ett ord eller två/
gjorde det lätt att gå.
Alla människors möte
borde vara så"
Sabina
Nej, det blev ju en överraskande succé, en triumf för både påven personligen och för den katolska kyrkan , som är liten och genom århundraden har varit föraktad och en minoritet alltsedan Henrik den åttondes dagar i England.
Det har varit spännande att följa med i tidningarna och på webben , att lyssna till hans klanderfria englska med en och annan lätt tysk brytning, att se hans goda ansikte lysa upp inför de jublande skarorna av unga och gamla, som kantade gatorna där den vita påvebilen körde.
"Den lågmälde, blygsamme påven charmade många," skrev vänstertidningen Observer och premiärminister David Camerons avskedsord var starka:
"Ni har verkligen utmanat hela landet att sätta i gång och tänka, och det kan vara gott. Ni har gett var och en av oss ett budskap, en utmaning att följa vårt samvete och fråga - inte vad vi har för rättigheter - utan vad vi har för skyldigheter."
Ur mängden av artiklar, tal och vittnesbörd har jag spontant skrivit ned några ord som lyste som diamanter i det fantastiska tal påven höll till engelska ungdomar. Han uppmanade dem att sträva efter helighet, ja han sa, att den verkliga lyckan i livet är just detta: att besluta sig för att gå helighetens väg.
"Att vittna om helighetens skönhet,
sanningens prakt och den glädje och frihet
som föds ur en levande relation med Kristus."
Han uppmanade de unga att i konfrontation och diskussioner med icketroende
"tala ärligt, känsligt , med klarhet ,förnuft och ett öppet hjärta om tron"
Påve Benedikt kom , hördes och övertygade det skotska och brittiska folket om "den väg som till himmelen bär"
Vilken kontrast mot den visionslösa valrörelsen med betoningen på skatter och förmåner, vilket resulterade i det trista resultatet där de borgerliga bokstavligt talat hänger på en skör tråd. Kristdemokraternas försök att föra in en annan syn med mottot Ett mänskligare Sverige" gjorde knappast genomslag, eftersom de inte lyckades formulera medmänsklighetens innehåll.
Nu är det upp till var och en som vill ha ett "mänskligt Sverige "att själv praktisera "den glädje och frihet som föds ur en levande relation med Kristus" för att citera påvens vision för de unga i England.
Jag vill till slut berätta om en artonårig kille, som i lokaltidningen skrev om hur trist det var att bara se unga mänskor inneslutna i sina egna bubblor på gatorna i Jönköping,han kände sig ensam och dyster, då han mötte en tjej, som förändrade allt. Han sa några vänliga ord till henne och då brast hon ut i ett strålande leende.
"Det där strålande leendet fick mig att inse hur värdefulla de vänliga orden är och hur de förändrar oss, inbringar hopp och lägger grunden till något större."
Javisst , så enkelt är det
."Säga ett ord eller två/
gjorde det lätt att gå.
Alla människors möte
borde vara så"
Sabina
