tisdag 28 september 2010

Han kom, han sågs, han segrade.


Olycksprofeterna och motståndarna siade om motstånd, attacker och nederlag inför påve Benedikts historiska resa till Skottland och England. Visst fanns det motstånd och nog försökte några tusen att med plakat och rop störa den mäktiga vigilian i Hyde Park i London inför saligförklaringen av John Henry Newman. Men vad är 8000 mot 80.000?
Nej, det blev ju en överraskande succé, en triumf för både påven personligen och för den katolska kyrkan , som är liten och genom århundraden har varit föraktad och en minoritet alltsedan Henrik den åttondes dagar i England.
Det har varit spännande att följa med i tidningarna och på webben , att lyssna till hans klanderfria englska med en och annan lätt tysk brytning, att se hans goda ansikte lysa upp inför de jublande skarorna av unga och gamla, som kantade gatorna där den vita påvebilen körde.
"Den lågmälde, blygsamme påven charmade många," skrev vänstertidningen Observer och premiärminister David Camerons avskedsord var starka:
"Ni har verkligen utmanat hela landet att sätta i gång och tänka, och det kan vara gott. Ni har gett var och en av oss ett budskap, en utmaning att följa vårt samvete och fråga - inte vad vi har för rättigheter - utan vad vi har för skyldigheter."

Ur mängden av artiklar, tal och vittnesbörd har jag spontant skrivit ned några ord som lyste som diamanter i det fantastiska tal påven höll till engelska ungdomar. Han uppmanade dem att sträva efter helighet, ja han sa, att den verkliga lyckan i livet är just detta: att besluta sig för att gå helighetens väg.

"Att vittna om helighetens skönhet,
sanningens prakt och den glädje och frihet
som föds ur en levande relation med Kristus."

Han uppmanade de unga att i konfrontation och diskussioner med icketroende
"tala ärligt, känsligt , med klarhet ,förnuft och ett öppet hjärta om tron"

Påve Benedikt kom , hördes och övertygade det skotska och brittiska folket om "den väg som till himmelen bär"

Vilken kontrast mot den visionslösa valrörelsen med betoningen på skatter och förmåner, vilket resulterade i det trista resultatet där de borgerliga bokstavligt talat hänger på en skör tråd. Kristdemokraternas försök att föra in en annan syn med mottot Ett mänskligare Sverige" gjorde knappast genomslag, eftersom de inte lyckades formulera medmänsklighetens innehåll.
Nu är det upp till var och en som vill ha ett "mänskligt Sverige "att själv praktisera "den glädje och frihet som föds ur en levande relation med Kristus" för att citera påvens vision för de unga i England.
Jag vill till slut berätta om en artonårig kille, som i lokaltidningen skrev om hur trist det var att bara se unga mänskor inneslutna i sina egna bubblor på gatorna i Jönköping,han kände sig ensam och dyster, då han mötte en tjej, som förändrade allt. Han sa några vänliga ord till henne och då brast hon ut i ett strålande leende.

"Det där strålande leendet fick mig att inse hur värdefulla de vänliga orden är och hur de förändrar oss, inbringar hopp och lägger grunden till något större."
Javisst , så enkelt är det

."Säga ett ord eller två/
gjorde det lätt att gå.
Alla människors möte
borde vara så"

Sabina

måndag 6 september 2010

Fred i sikte?

Gamla Testamentet är fullt av krig. Det kan göra det svårt att läsa. Samtidigt är det också fyllt av hopp om fred och försoning. Gud leder det judiska folket genom historien och det är mycket tydligt, att när folket inte lyder profeternas ord,går det dåligt, det blir krig, förödelse. I Jesaja står ett hoppfullt ord att läsa:
"Upp, låt oss dra åstad till Herrens berg, upp till Jakobs Guds hus för att han må undervisa oss om sina vägar, så att vi kan vandra på hans stigar, ty från Sion ska lag utgå, och Herrens ord från Jerusalem, och han skall döma mellan hednafolken och skipa rätt åt många folk.
Då skall de smida sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar.Folk skall inte mer lyfta svärd mot varandra och inte mer lära sig att strida." Jes.2:3-4

Är det vad som sker i Washington. Är Netanjanu och Abbas redo att följa bibelns ord? Eller står Hammas ivägen ovillig till försoning och fred? Vem av dem lyssnar till Herrens ord? Vem vill följa profetens uppmaning? Här behövs många böner för att mjuka upp hårda hjärtan och få politiken att tvärvända. Från krig och hat till fred och försoning.

Än viktigare är vad som sker i Paris, där EU skall samlas kring folket utan land,romerna, som för tusen år sedan lämnade moderlandet Indien och bredde ut sig i många andra länder.De har en kultur.d e har en tradition. De har en längtan men skall EU förstå dem? Skall de välkomnas i den europeiska familjen? Kan vi bereda dem rum i våra hjärtan?

Jag tänker på Stig Dagermans dikt: Flykten valde oss

Fågeln väljer flykten. Vi valde den icke.
Flykten valde oss. Därför är vi här.
Ni som ej blev valda - men ändå frihet äger,'
hjälp oss att bära den tunga flykt vi bär!

Ingen väljer nöden. Vi valde den icke.
Den valde oss på vägen. Nu är vi här.'
Ni som ej blev valda! Vi vet vad frihet väger!
Hjälp oss att bära den frihet som vi bär!

Sabina

fredag 3 september 2010

Törnekronan

I min katolska kalender stod det med liten stil den 2 september :Herrens törnekrona. Jag minns inte att jag settdet förut men lät tankarna vandra kring denna viktiga symbol för Herrens lidande. Då mindes jag den helige biskop Brynolf av Skara, som av den norske konungen som tack för utförda tjänster fick en dyrbar gåva. Han hade bland annat visat gästfrihet mot en landsflyktig biskop från Nidaros och när Stavangers domkyrka brann ned bidrog han ekonomiskt att återuppbygga den. I ett silverskrin överlämnades en tagg ur Kristi törnekrona till biskop Brynolf i Lödöse vid gränsen mellan Norge och Sverige. Biskopen som var en stor diktare skrev ett vackert officium till den kostbara relikens ära. Här en av stroferna:

Herrens törne, dyr relik
Västergötland vunnit
Evighetens blomma bär
törnet som sin krona
Livets Herre liv beskär
vill från död oss skona

Det var den 2 september som gåvan överlämnades, vilket blev en stor vallfärdsdag, då många pilgrimer sökte sig till Skara domkyrka, där törntaggen förvarades i ett genomskinligt kärl av kristall till reformationen.
Det är bra att knyta samman en medeltida tradition med vår dag i dag, som dessutom är en fredag, den dag, då vi påminns särskilt om Herrens lidande.
Man kan undra hur det kom sig att en sådan relik hamnat i Norge. Givetvis en lång och spännande historia: Fram till femhundratalet förvarades törnekronan i Konstantinopel. Men då pantsattes den hos en köpman i Venedig, som i sin tur sålde den till den franske kungen Ludvig IX, som lät bygga det undersköna Sainte Chapelle utanför Paris, där reliken vördades. Taggar skänktes bort åt olika håll och så en gång till den norske kungen.I dag finns väl knappast någonting kvar en detta taggiga pinoredskap. Kvar finns dock tredje mysteriet i den smärtorika rosenkransen. Där ber man tio Var hälsad Maria medan man i tankarna betraktar Jesu törnekröning.

Sabina