Morgon i Rosenlund
Fjärran hör jag
fågelsång
Solen svarar
med sitt ljus
Underbar är morgonen
Skuggor flyr längs
vägen
Fjärran hör jag
fågelsång
Träden döljer
sångaren
Solen flätar nät
av strålar
Förunderlig är
morgonen
Fjärran hör jag
fågelsång
Sabina
tisdag 29 juni 2010
söndag 27 juni 2010
Nattlig läsning
"Upp, upp, min själ och sinne,
Guds godhet till att minnas,
som räcker mig sin hand...."
Hon är en kungadotter och sitter sedan elva år i Blå Tornet på Köpenhamns slott- och ändå skriver hon dessa märkliga rader om "Guds godhet".Leonora Christina Ulfelt var i femtio årsåldern när hon skriver i sitt fängelse. Sanningsenligt handlar dock en av stroferna om eländets liv:
"Väl har jag skurit tänder,
av sorg jag vridit händer.
Jag snubblat. Fallit? Nej!
Ty Herren var min stötta,
min fot han ville flytta.
Pris vare dig som svikit ej."
Boken "Jämmers Minne" av Leonora Christina Ulfelt kom ut i Natur och Kulturs Klassikerserie 1958. Jag fick boken fem år senare och läser nu om den, sedan den dykt upp i myllret av våra böcker. Sammanlagt 22 år satt hon i Blå Tornet. Hon hade varit gift med rikshofmästaren Corfitz Ulfelt, Danmarks genom tiderna störste landsförrädare. Han förrådde den danske kungen när han tvingades fly till Sverige och orsakade bland annat Karl X Gustavs berömda tåg över Bält, vilket ledde till nederlag för Danmark. Och som hans hustru förmodades hon ha varit insatt i makens svek mot den danske kungen och fängslades därför.
Christina Leonora ansåg sig vara oskyldig. Jag tror inte heller att hon hade någon del i Corfitz elaka spel. En man kan mycket väl hålla tyst inför hustrun, särskilt om det rör politik.Historikerna bedömer olika och anser henne "med rätt eller orätt" vara anklagad för delaktighet i makens stora förräderi.
Christina Leonora var mycket begåvad, hon kunde många språk,hon var intresserad av litteratur och som synes av citatet skrv hon dikter eller snarare psalmer under fängelsetiden.
"Jämmers Minne" är en dagbok skriven för de sex barnen, som hon inte fick täffa under alla åren. Hon ville berätta hur hennes liv i fängelset varit, men framförallt ville hon genom sina verser visa hur man kan överleva även de värsta föhållanen och motgångar.
Jämmers Minne är en slags moralitet. Mot bakgrund av fängelselivets vidrighet, lyfter hon fram en aldrig svikande gudstro och en tålmodig vilja att förlåta förolämpningar och skymfer.
Skildringen av medfångar,av fångvaktare, både kvinnliga och manliga, av förtal och grovt språk,av fyllerier och slagsmål är festlig och litterärt roande.
Att Christina Leonora inte kunde stå ut med att vara syssolös förstår man av hennes ivriga försök att med små synålar rispa upp garn från underkjolen . Hon lyckas virka och brodera med nästan inga redskap. När hon efter elva år i fängelset tilldelas en summa pengar av en ung och medlidsam drottning köper hon böcker för hela summan! Och när samma drottning tillåter fångvaktaren och slottfogden att hugga ut ett stort fönster i den fula cellen börjar hon ana friheten.
Hon beskriver de olika präster som kommer med nattvarden till henne och hennes omdömen är bitvis ganska skarpa. Raden av kvinnliga fångvaktare skildras med humor och ironi. Hon enomskådar deras lögner,försöker läsa Guds Ord för dem och ordnar undervisning i både franska och engelska.Från latin roar hon sig med att översätta klassisk litteratur.
Det är sextonhundratalets liv som skildras. En dag får hon av drottningen några silksesmaskar att roa sig med. Maskarna spinner silke och när de arbetat färdigt skickar hon tillbaka dem. Hon beskriver hur hon lägger dem i en liten ask fordrad med vit taft . På locket broderar hon ett mönster med guldtråd. Den asken skulle jag gärna se!
Jämmers Minne har blivit min nattläsning nu i flera veckor. Ett kvinnöde, en annan värld har öppnats för mig. Jag unnar mina vänner samma upplevelse!
Sabina
Guds godhet till att minnas,
som räcker mig sin hand...."
Hon är en kungadotter och sitter sedan elva år i Blå Tornet på Köpenhamns slott- och ändå skriver hon dessa märkliga rader om "Guds godhet".Leonora Christina Ulfelt var i femtio årsåldern när hon skriver i sitt fängelse. Sanningsenligt handlar dock en av stroferna om eländets liv:
"Väl har jag skurit tänder,
av sorg jag vridit händer.
Jag snubblat. Fallit? Nej!
Ty Herren var min stötta,
min fot han ville flytta.
Pris vare dig som svikit ej."
Boken "Jämmers Minne" av Leonora Christina Ulfelt kom ut i Natur och Kulturs Klassikerserie 1958. Jag fick boken fem år senare och läser nu om den, sedan den dykt upp i myllret av våra böcker. Sammanlagt 22 år satt hon i Blå Tornet. Hon hade varit gift med rikshofmästaren Corfitz Ulfelt, Danmarks genom tiderna störste landsförrädare. Han förrådde den danske kungen när han tvingades fly till Sverige och orsakade bland annat Karl X Gustavs berömda tåg över Bält, vilket ledde till nederlag för Danmark. Och som hans hustru förmodades hon ha varit insatt i makens svek mot den danske kungen och fängslades därför.
Christina Leonora ansåg sig vara oskyldig. Jag tror inte heller att hon hade någon del i Corfitz elaka spel. En man kan mycket väl hålla tyst inför hustrun, särskilt om det rör politik.Historikerna bedömer olika och anser henne "med rätt eller orätt" vara anklagad för delaktighet i makens stora förräderi.
Christina Leonora var mycket begåvad, hon kunde många språk,hon var intresserad av litteratur och som synes av citatet skrv hon dikter eller snarare psalmer under fängelsetiden.
"Jämmers Minne" är en dagbok skriven för de sex barnen, som hon inte fick täffa under alla åren. Hon ville berätta hur hennes liv i fängelset varit, men framförallt ville hon genom sina verser visa hur man kan överleva även de värsta föhållanen och motgångar.
Jämmers Minne är en slags moralitet. Mot bakgrund av fängelselivets vidrighet, lyfter hon fram en aldrig svikande gudstro och en tålmodig vilja att förlåta förolämpningar och skymfer.
Skildringen av medfångar,av fångvaktare, både kvinnliga och manliga, av förtal och grovt språk,av fyllerier och slagsmål är festlig och litterärt roande.
Att Christina Leonora inte kunde stå ut med att vara syssolös förstår man av hennes ivriga försök att med små synålar rispa upp garn från underkjolen . Hon lyckas virka och brodera med nästan inga redskap. När hon efter elva år i fängelset tilldelas en summa pengar av en ung och medlidsam drottning köper hon böcker för hela summan! Och när samma drottning tillåter fångvaktaren och slottfogden att hugga ut ett stort fönster i den fula cellen börjar hon ana friheten.
Hon beskriver de olika präster som kommer med nattvarden till henne och hennes omdömen är bitvis ganska skarpa. Raden av kvinnliga fångvaktare skildras med humor och ironi. Hon enomskådar deras lögner,försöker läsa Guds Ord för dem och ordnar undervisning i både franska och engelska.Från latin roar hon sig med att översätta klassisk litteratur.
Det är sextonhundratalets liv som skildras. En dag får hon av drottningen några silksesmaskar att roa sig med. Maskarna spinner silke och när de arbetat färdigt skickar hon tillbaka dem. Hon beskriver hur hon lägger dem i en liten ask fordrad med vit taft . På locket broderar hon ett mönster med guldtråd. Den asken skulle jag gärna se!
Jämmers Minne har blivit min nattläsning nu i flera veckor. Ett kvinnöde, en annan värld har öppnats för mig. Jag unnar mina vänner samma upplevelse!
Sabina
söndag 20 juni 2010
Ljus över Sverige
Nu har hela Sverige fått det bekräftat. Äktenskapet är instiftat av Gud för man och för kvinna. Ty framför altaret i Storkyrkan stod två unga, som valt att säga sitt JA inför Gud.
De stod inför en församling bestående av kungar,drottningar, prinsar och prinsessor från Europas kungahus - De stod inför släktingar och vänner och alla dem som såg på TV eller stod nånstans i Stockholm och väntade för att få en glimt av de nyvigda.
I denna högtidliga stund ljöd från ärkebiskopen Paulus vackra önskan i Efesierbrevets tredje kapitel till de unga tu:
"Måtte han( Fadern) i sin härlighets rikedom ge kraft och styrka åt er inre människa genom sin ande, så att Kristus genom tron kan bo i era hjärtan med kärlek. Stå fasta och var stadigt rotade i honom..."
Denna vigsel, detta kronprinsessbröllop var ett så starkt budskap att det gav ljus åt hela vårt land. Vårt folk fylldes av en stor glädje. Det vi såg var en lycka och en kärlek som överraskade oss med sin öppenhet.
Undra på att jublet bröt loss på Norrbro när kronprinsessan, bruden i vit duchessiden spontant utbrast :"Kära kära vänner, Tack för att ni har gett mig min prins!
I Rikssalen brusade applåderna när brudgummen inför den glänsande församlingen steg upp och förklarade sin kärlek til Victoria och sin tacksamhet til kungen och drottningen, som varsamt lett honom in i familjen och den nya rollen som prins och hertig avV ästergötland.
Där fanns ödmjukhet, kärlek och värdighet
Mitt i detta ljus strålade Victorias leende. Hur ömt hon såg på sin Daniel. Hur moderligt hon strök hans kind. Hur älskligt hon sökte hans blick. En kärlek manfesterad utan skygglappar, ren, nästan oskuldsfull,totalt lycklig.
Att det fanns några republikaner som murvlade i bakgrunden gjorde alls ingenting.
Ljuset överglänste mörkret denna dag i Sverige, den 19 juni 2010.
Sabina
De stod inför en församling bestående av kungar,drottningar, prinsar och prinsessor från Europas kungahus - De stod inför släktingar och vänner och alla dem som såg på TV eller stod nånstans i Stockholm och väntade för att få en glimt av de nyvigda.
I denna högtidliga stund ljöd från ärkebiskopen Paulus vackra önskan i Efesierbrevets tredje kapitel till de unga tu:
"Måtte han( Fadern) i sin härlighets rikedom ge kraft och styrka åt er inre människa genom sin ande, så att Kristus genom tron kan bo i era hjärtan med kärlek. Stå fasta och var stadigt rotade i honom..."
Denna vigsel, detta kronprinsessbröllop var ett så starkt budskap att det gav ljus åt hela vårt land. Vårt folk fylldes av en stor glädje. Det vi såg var en lycka och en kärlek som överraskade oss med sin öppenhet.
Undra på att jublet bröt loss på Norrbro när kronprinsessan, bruden i vit duchessiden spontant utbrast :"Kära kära vänner, Tack för att ni har gett mig min prins!
I Rikssalen brusade applåderna när brudgummen inför den glänsande församlingen steg upp och förklarade sin kärlek til Victoria och sin tacksamhet til kungen och drottningen, som varsamt lett honom in i familjen och den nya rollen som prins och hertig avV ästergötland.
Där fanns ödmjukhet, kärlek och värdighet
Mitt i detta ljus strålade Victorias leende. Hur ömt hon såg på sin Daniel. Hur moderligt hon strök hans kind. Hur älskligt hon sökte hans blick. En kärlek manfesterad utan skygglappar, ren, nästan oskuldsfull,totalt lycklig.
Att det fanns några republikaner som murvlade i bakgrunden gjorde alls ingenting.
Ljuset överglänste mörkret denna dag i Sverige, den 19 juni 2010.
Sabina
fredag 18 juni 2010
En skamfläck för Sverige
Betrakta denna bild. Det är Leonardo da Vincis brömda målning av Nattvarden.Hur gripande har han inte fångat den själsliga rörelsen kring Mästaren dessa sista timmar som de ännu kunde vara tillsammans.I snart femhundra år har den varit föremål för vördnad,beundran och andakt. Bland de många bilder,ikoner, skulpturer av Kristus intar nog Nattvarden den främsta platsen inte bara konsthistoriskt utan också andligt.Att då ge sig på att förvanska den till ett omoraliskt spektakel är skändligt.
Det är vad Elisabeth Ohlson Wallin gjort i Ecce Homo utställningen.
Denna skändlighet har i dagarna avtäckts i en av våra EU-ministrars rum i Rosenbad. Birgitta Ohlsson har i samtal med Statens Konstråd önskat fotokonst med politiska inslag i sitt arbetsrum.Hon tycker att Elisabeth Ohlsons tavla beskriver" det kristna kärleksbudskapet." Är kärlek att håna,häda,förvrida det som är sant,gott och skönt?
På mig ger det intryck av en skev typ av kärlek. Som om en skärva i ögat förändrat det onda till något gott, det fula till något vackert.
Birgitta Ohlsson ser fram mot vad Vatikanens representant ska säga om tavlan på väggen.
Vad säger detta om Eu-ministern? Det är ett barnsligt, hånfullt yttrande som inte imponerar.
Denna tavla är en skamfläck för Sverige.
Sabina
PS. Jag tror att Jesus älskar de människor som är framställda på tavlan men jag tror också att Han vill ge dem ett nytt, rent, annorlunda, friskt liv. Jesus kan stå ut med att bli förklädd som syndare, men för oss som vördar vår Herre och Mästare är det svårt att se, vi tror inte att det verkliga budskap som Jesus har gett är bara att älska. Till äktenskapsbryterskan säger han: Gå och synda inte mer. Det finns en väg till verklig befrielse , som Elisabeth Wallin Ohlson har missat.DS
torsdag 17 juni 2010
Ubi caritas et amor,Möte med Bangladesh
" Vi satt och åt frukost , då vi hörde skrik och rop utanför grinden. Det visade sig vara en man med ett träben.Broder Frank kom ihåg honom från tiden i Chittagong, då han hade fått hjälp av de första Taizébröderna, som kommit till Bangladesh.Nu hade träbenet murknat och han behövde ett nytt ben!
Han hade kommit hela vägen från Chittagong i södra Bangladesh till Mymensingh norr om Dakha!"
Jag satt i Allianskyrkan precis som den där februaridagen då Göran Skytte besökte Ölmstad. Vi var inte fullt så många men närapå. och Broder Johannes kunde verkligen ta upp tävlan med Skytte i sitt livliga framförande och historier som ömsom var gripande och ömson mycket roliga.
Vissa berättelser etsar sig fast i minnet. Som när han beskrev en man som kom bärande på en lam , som inte hade varit utanför sin hydda på 18 år. Nu hade familjen hört talas om ett Handikappcenter som Taizébröderna öppnat i Mymensingh och så fick den arme lame äntligen komma ut i friska luften, ut bland människor och sjukgymnaster som kunde hjälpa honom att börja ett nytt inte fullt så instängt liv som dessa arton år!
Vad är bistånd? Hur hjälper man människor? Hur inspirerar man andra att hjälpa? Broder Johannes hade enkla svar på komplicerade frågor:
"När vi startade skolor för slumbarnen, så sökte vi efter lärare bland studenterna på Högskolan. De behövde pengar till sina studier och det erbjöd vi dem. Men på ett villkor: att du hjälper andra genom att undervisa i de här små skolorna några timmar om dagen . Studenterna ställde upp. Skolorna blev fler. Nu går över 2000 elever i flera olika byar, några helt muslimska, och lär sig läsa skriva och lösa konflikter!"
Vi fick en mångsidig bild av Bangladesh.:
"Det är ett kulturellt begåvat folk. Ta vem som helst och be honom läsa en dikt eller sjunga en sång. Han gör det genast- utantill. De är stolta över sitt vackra språk, bengali, och över sina diktare, särskilt Rabindranath Tagore, som fick Nobelpriset 1913."
Han skrev Bangladesh nationalsång, en verklig kärleksförklaring till sitt land De flesta av hans dikter är en blandning av hänförda naturbeskrivningar och innerliga religiösa upplevelser:
I dag jagar ljus och skugga ikapp
på risfälten vida
Stora moln jag ser på himlen
majestätiskt glida
I dag sin honung humlan försummar,
yr av ljus hon hänfört brummar.
I dag på floden trängs båtar i lag
sida vid sida....
I en annan dikt skriver han:
Öppna mitt sinne, gör att det blommar
det innersta i mig
Gör att det lyser, strålande rent,
gör det vackert i mig
Ge villighet,o, ge ett vaket sinne
ge oräddhet i mig
Ge godhet, ge kraft, ge stadfsthet i ord och verk
Öppna mitt sinne,
gör att det blommar
i mig..
(översättning från bengali)
..................................................................
Bengalerna är livliga berättare. I byarna är det ett ständigt pågånde samtal, historieberättande , gräl,konflikter, slagmål. För att hjälpa de små eleverna att klara alla de pågående grälen i familjerna och i byarna startade Bröderna med hjälp av Mennoniterna, undervisning i Fredsarbete och konflikthantering.
"Vi försökte med dockteater, berättade br Johannes. Resultatet var märkligt. I en skola där det annars är ett ständigt pågående larm, både från den egna klassen och från andra klassrum intill, blev det plötsligt tyst.Barnen satt blickstilla och tittade på de små handdockorna.
Vi skrev ihop en liten historia om en cykel, och sen frågade vi de häpna barnen hur de skulle lösa problemet med cykeln...
Och naturligtvis hade de självklara lösningar!"
Vi var fascinerade.Någon frågade: Var får ni kraft ifrån ?
Svaret blev lite oväntat "Kraften får vi genom att ge, vi delegerar arbetet som måste göras. och sedan samarbetar vi. Vi har inga strukturer i vårt liv mer än de tre bönerna i kapellet: på morgonen kl 6, mitt på dagen kl 12 och på kvällen klockan 7.
Underförstått : Där finns kraftkällan.
Taizesångerna är översatta till bengaliska och ackomanjeras av en slags handorgel och trummor
"Sjung lovsång alla länder
och prisa Herrens namn..
eller
Ubi caritas
et amor
Ubi caritas Deus ibi est...
Sabina
Han hade kommit hela vägen från Chittagong i södra Bangladesh till Mymensingh norr om Dakha!"
Jag satt i Allianskyrkan precis som den där februaridagen då Göran Skytte besökte Ölmstad. Vi var inte fullt så många men närapå. och Broder Johannes kunde verkligen ta upp tävlan med Skytte i sitt livliga framförande och historier som ömsom var gripande och ömson mycket roliga.
Vissa berättelser etsar sig fast i minnet. Som när han beskrev en man som kom bärande på en lam , som inte hade varit utanför sin hydda på 18 år. Nu hade familjen hört talas om ett Handikappcenter som Taizébröderna öppnat i Mymensingh och så fick den arme lame äntligen komma ut i friska luften, ut bland människor och sjukgymnaster som kunde hjälpa honom att börja ett nytt inte fullt så instängt liv som dessa arton år!
Vad är bistånd? Hur hjälper man människor? Hur inspirerar man andra att hjälpa? Broder Johannes hade enkla svar på komplicerade frågor:
"När vi startade skolor för slumbarnen, så sökte vi efter lärare bland studenterna på Högskolan. De behövde pengar till sina studier och det erbjöd vi dem. Men på ett villkor: att du hjälper andra genom att undervisa i de här små skolorna några timmar om dagen . Studenterna ställde upp. Skolorna blev fler. Nu går över 2000 elever i flera olika byar, några helt muslimska, och lär sig läsa skriva och lösa konflikter!"
Vi fick en mångsidig bild av Bangladesh.:
"Det är ett kulturellt begåvat folk. Ta vem som helst och be honom läsa en dikt eller sjunga en sång. Han gör det genast- utantill. De är stolta över sitt vackra språk, bengali, och över sina diktare, särskilt Rabindranath Tagore, som fick Nobelpriset 1913."
Han skrev Bangladesh nationalsång, en verklig kärleksförklaring till sitt land De flesta av hans dikter är en blandning av hänförda naturbeskrivningar och innerliga religiösa upplevelser:
I dag jagar ljus och skugga ikapp
på risfälten vida
Stora moln jag ser på himlen
majestätiskt glida
I dag sin honung humlan försummar,
yr av ljus hon hänfört brummar.
I dag på floden trängs båtar i lag
sida vid sida....
I en annan dikt skriver han:
Öppna mitt sinne, gör att det blommar
det innersta i mig
Gör att det lyser, strålande rent,
gör det vackert i mig
Ge villighet,o, ge ett vaket sinne
ge oräddhet i mig
Ge godhet, ge kraft, ge stadfsthet i ord och verk
Öppna mitt sinne,
gör att det blommar
i mig..
(översättning från bengali)
..................................................................
Bengalerna är livliga berättare. I byarna är det ett ständigt pågånde samtal, historieberättande , gräl,konflikter, slagmål. För att hjälpa de små eleverna att klara alla de pågående grälen i familjerna och i byarna startade Bröderna med hjälp av Mennoniterna, undervisning i Fredsarbete och konflikthantering.
"Vi försökte med dockteater, berättade br Johannes. Resultatet var märkligt. I en skola där det annars är ett ständigt pågående larm, både från den egna klassen och från andra klassrum intill, blev det plötsligt tyst.Barnen satt blickstilla och tittade på de små handdockorna.
Vi skrev ihop en liten historia om en cykel, och sen frågade vi de häpna barnen hur de skulle lösa problemet med cykeln...
Och naturligtvis hade de självklara lösningar!"
Vi var fascinerade.Någon frågade: Var får ni kraft ifrån ?
Svaret blev lite oväntat "Kraften får vi genom att ge, vi delegerar arbetet som måste göras. och sedan samarbetar vi. Vi har inga strukturer i vårt liv mer än de tre bönerna i kapellet: på morgonen kl 6, mitt på dagen kl 12 och på kvällen klockan 7.
Underförstått : Där finns kraftkällan.
Taizesångerna är översatta till bengaliska och ackomanjeras av en slags handorgel och trummor
"Sjung lovsång alla länder
och prisa Herrens namn..
eller
Ubi caritas
et amor
Ubi caritas Deus ibi est...
Sabina
torsdag 10 juni 2010
Kärleken och sorgen
I morgon firas Jesu Heliga Hjärta Fest
Detta Hjärta som åsamkas så mycket lidande varje dag.
När gudsfolket ber den långa litanien till Jesu Hjärta öppnas perspektiv till en helt annan värld än den som drabbar oss med sin grymma verklighet varje dag genom radio, TV och tidningar.
Jesu Hjärta med din brinnande kärlek
Jesu Hjärta med dina lidanden
Jesu Hjärta med din glädje
Jesu Hjärta med din överlåtelse åt Fadern........
Förbarma dig över oss
Och jag tänker på hur svårt den italienske biskopens martyrdöd i Turkiet måtte ha drabbat Jesu Hjärta.
Och jag tänker på den galna Ship to Gaza konvojen, som under falsk" humanitär" flagg, bara gav sig ut för att håna Israel,-nog måste Jesu Hjärta ha känt smärta över det som sker, både på grund av Israels obarmhärtighet i Gaza ( men ett land har rätt att försvara sig) och politiska extremisters falskhet.
Herre förbarma dig.
Vad tänkte göteborgarna som gick ut i tusental och hyllade Ship to Gaza? ALDRIG att jag skulle gått med i ett sådant tåg.
Men i Dokumentären om Zimbabwe ( i förgår kväll)mötte man de vita farmarna som vågade kämpa för sanning och rätt, som riskerade liv och hus och hem för att få stanna och bruka den jord de lagligen köpt i det land de älskar. De vågade stämma diktatorn Mugabe inför en internationell domstol! Och hur mycket han än slingrade sig och försökte misshandla och döda dessa sanningshjältar fick de rätt.
Jesu Hjärta gråter över Zimbabwe
Så strålar glansen från ett brinnande Gudshjärta ut över jorden, där våldet och döden härskar. Men i detta ljus finns hopp och frid.
Sabina
Detta Hjärta som åsamkas så mycket lidande varje dag.
När gudsfolket ber den långa litanien till Jesu Hjärta öppnas perspektiv till en helt annan värld än den som drabbar oss med sin grymma verklighet varje dag genom radio, TV och tidningar.
Jesu Hjärta med din brinnande kärlek
Jesu Hjärta med dina lidanden
Jesu Hjärta med din glädje
Jesu Hjärta med din överlåtelse åt Fadern........
Förbarma dig över oss
Och jag tänker på hur svårt den italienske biskopens martyrdöd i Turkiet måtte ha drabbat Jesu Hjärta.
Och jag tänker på den galna Ship to Gaza konvojen, som under falsk" humanitär" flagg, bara gav sig ut för att håna Israel,-nog måste Jesu Hjärta ha känt smärta över det som sker, både på grund av Israels obarmhärtighet i Gaza ( men ett land har rätt att försvara sig) och politiska extremisters falskhet.
Herre förbarma dig.
Vad tänkte göteborgarna som gick ut i tusental och hyllade Ship to Gaza? ALDRIG att jag skulle gått med i ett sådant tåg.
Men i Dokumentären om Zimbabwe ( i förgår kväll)mötte man de vita farmarna som vågade kämpa för sanning och rätt, som riskerade liv och hus och hem för att få stanna och bruka den jord de lagligen köpt i det land de älskar. De vågade stämma diktatorn Mugabe inför en internationell domstol! Och hur mycket han än slingrade sig och försökte misshandla och döda dessa sanningshjältar fick de rätt.
Jesu Hjärta gråter över Zimbabwe
Så strålar glansen från ett brinnande Gudshjärta ut över jorden, där våldet och döden härskar. Men i detta ljus finns hopp och frid.
Sabina
lördag 5 juni 2010
En korridor av skönhet
Sommaren väller in in över oss med överväldigande kraft. Att körsbärsblommorna slår ut och grenarna sträcker sig i glädje mot himlen, att syrenerna med en gång sprider dofterna ut över grusgången och att bina surrar lustfyllt i äppelblommen kommer som en bedövande överraskning.
Detta känns desto starkare när man under något dygn fått erfara en annan skönhet, om än mycket isolerad och kanske inte så njutbar - nämligen ett sjukhusbesök med operation . Här har man fått möta optimistiska läkare och rader av glada ,supervänliga , rara och hjälpsamma sjuksystrar.
Skönheten upplevde jag när båren rullades genom kilometerlånga korridorer under valv avmystiska rör och förbi väggar fyllda av konstverk.
Igenkännande ropade jag: Åh. se Barbro Brånes underbara gamla lada...
varpå systern som skjutsade mig kastade en blick mot väggen och utbrast: en sån vacker ängsutsikt!
Det fanns olja och figurer, litografier och pennteckningar, det var landskap oc h abstrakta målningar , milda och vilda färger, ett konstgalleri utan like. Jag tackar verkligen Ryhov för insikten att konst behövs och generositeten att bjuda på värdefull uppmuntran för de sjuka.
Sängen rullar på tysta gummihjul, dörrar öppnas och glider igen, röster mumlar från väggarnas målningar,färger brusar - sängen körs snabbt utan uppehåll förbi kaskader av färger, stilla landskap, utblickar mot inre världar, av kamp och ångest, lättnad och skönhet, konstnärernas drömmar som plötsligt får liv under färden i det underjordiska.
-Är du konstintreserad? frågar den unga sköterskan, och jag minns min första konstrecension i Upsala Tidning,
och resan till Stockholm då jag sökte upp Stenmans galleri för att se Helene Schjerbjeks utställning. Ja, där köpte jag min första tavla, inte ett orginal förstås, men en stor vacker och inramad kopia av en madonna efter El Greco. Jag minns pappas förtjusning över den finske målaren Halonens skira målning Våris, som jag tyvärr inte fick ärva. Men jag gläds åt den varje gång jag besöker min bror, som har den på sin vägg.
Nu är jag hemma och kan glädjas dubbelt så mycket åt den framvällande skönheten och livet omkring våra stugor i Ölmstad.
Jag hoppas kunna fotografera äppelblommen medan jag gnolar fyrtiotalsmelodin" Av äppelblom jag binder en krans ..."från filmen med Nelson Eddy och Jeannett Mc Donald, som jag avnjöt i min allra ljuvaste ungdom...
Sabina
Detta känns desto starkare när man under något dygn fått erfara en annan skönhet, om än mycket isolerad och kanske inte så njutbar - nämligen ett sjukhusbesök med operation . Här har man fått möta optimistiska läkare och rader av glada ,supervänliga , rara och hjälpsamma sjuksystrar.
Skönheten upplevde jag när båren rullades genom kilometerlånga korridorer under valv avmystiska rör och förbi väggar fyllda av konstverk.
Igenkännande ropade jag: Åh. se Barbro Brånes underbara gamla lada...
varpå systern som skjutsade mig kastade en blick mot väggen och utbrast: en sån vacker ängsutsikt!
Det fanns olja och figurer, litografier och pennteckningar, det var landskap oc h abstrakta målningar , milda och vilda färger, ett konstgalleri utan like. Jag tackar verkligen Ryhov för insikten att konst behövs och generositeten att bjuda på värdefull uppmuntran för de sjuka.
Sängen rullar på tysta gummihjul, dörrar öppnas och glider igen, röster mumlar från väggarnas målningar,färger brusar - sängen körs snabbt utan uppehåll förbi kaskader av färger, stilla landskap, utblickar mot inre världar, av kamp och ångest, lättnad och skönhet, konstnärernas drömmar som plötsligt får liv under färden i det underjordiska.
-Är du konstintreserad? frågar den unga sköterskan, och jag minns min första konstrecension i Upsala Tidning,
och resan till Stockholm då jag sökte upp Stenmans galleri för att se Helene Schjerbjeks utställning. Ja, där köpte jag min första tavla, inte ett orginal förstås, men en stor vacker och inramad kopia av en madonna efter El Greco. Jag minns pappas förtjusning över den finske målaren Halonens skira målning Våris, som jag tyvärr inte fick ärva. Men jag gläds åt den varje gång jag besöker min bror, som har den på sin vägg.
Nu är jag hemma och kan glädjas dubbelt så mycket åt den framvällande skönheten och livet omkring våra stugor i Ölmstad.
Jag hoppas kunna fotografera äppelblommen medan jag gnolar fyrtiotalsmelodin" Av äppelblom jag binder en krans ..."från filmen med Nelson Eddy och Jeannett Mc Donald, som jag avnjöt i min allra ljuvaste ungdom...
Sabina
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
