Twittervägen

Varje morgon går jag ut på Tvittervägen. Har du hört talas om den? Låt mig berätta!. Det är en autostrada som sträcker sig runt hela jorden. Den ringlar genom städer och byar, länder och hav. Trängseln är stor, människor dyker upp och försvinner. Okända blir nära vänner. Gamla bekanta hörs av och tar kontakt. Det är ett ständigt pågående samtal med många överraskningar.

Varje morgon känns det lika spännande. Vem ska jag möta? Vem har läst mitt kvitter? Vem har svarat mig och vem vill sända ut mitt kvittertwitter till sina vänner?
En morgon syns inga vänner, bara okända namn. Twittervägen har buktat runt en kulle. Nyss var jag i Jerusalem. Nu är jag i Rom med mina nyfunna vänner Birgitta och Ulf. Vart är jag på väg nu ?

 I dag, på  pingstdagen  hörs många röster.
Det susar  överallt om den helige Ande. Det är som om en stormvind gått rakt genom alla dem som är på väg. Den ene tolkar pingstdagens budskap på engelska. Den andra reflekterar över vad den helige Ande gör med oss människor. En tredje ser den Helige Andes verkan i samhället och politiken.
Jag får lust att stämma in, och det som faller mig in är att den heliga Birgitta var fylld av Anden. Hon som skrev: "Herre, gör mitt hjärta brinnande av din kärleks eld så att allt det som står dig emot blåser bort som aska i rykande storm"
När jag ber denna bön med henne ser jag framför mig tjänsteflickorna på Ulfåsa slott som går ned till sjön för att sprida ut askan i "rykande  storm". Askan från de stora spisarna på slottet Ulfåsa där Birgitta bodde med sin make Ulf och sina åtta barn. Och den lilla andefyllda Birgittabönen fick spridning på Twittervägen!

Jag möter Anders och Andreas, Joel och Benjamin, Bengt och Sven, David från Israel och Birgitta som var i Jerusalem och vittnade och nu vittnar i Rom. Fast i dag lyssnar hon på påve Benedikts predikan.i Sankt Peterskyrkan.
Genom Vatican News får jag höra det senaste om påvens otrogne betjänt som stal hans brev och skickade ut dem till medierna. "Han som åt mitt bröd ,lyfter nu mot mig sin häl" står det i  Psaltarpsalmen 41 och man sörjer med den gode och kloke påven att också han skall bli förrådd av "en av sina egna".

I går var det Melodifestivalen och en ny stjärna exploderade på stjärnornas himmel: LOREEN- Naturligtvis ekade röster på Twittervägen om Loreen." Rätt låt". "Sveriges stolthet". "Äkta etnisk svensk" etc
.
Första veckan jag gick på Twittervägen handlade allt om pastor Jean från Kongo. Det var spännande att uppleva hur många som engagerade sig, hur kunskap spreds om hans öde, hur man fick följa honom från avvisningen till Kongo, genom tortyren och flykten från fängelset i Kongo  fram till återvändandet till Sverige..
Jag förstod att Twittervägen också är ett redskap för rättvisa. .Kan ett blir redskap för Livet också? I dag skrev jag om den stora marschen för LIVE- pro-life- som genomfördes i Rom den 13 maj, då 10000 människor gick från Colosseum till Sant Angelo, en vandring på några kilometer med plakat och banderoller för att rädda ofödda barn.
Jag hoppas den lilla nyheten ger gensvar.
Följ mig på Twittervägen. Där väntar nya bekantskaper, nya kunskaper och  vidgade horisonter!

Sabina

Det kungliga dopet

Hela Sverige har jublat. Majsolen behagade lysa över Stockholmsström, över alla barn som samlats på Skansen, på alla festklädda damer med fjädrar i små pillerburkar, på uniformer och vidbrättade hattar - över kung och drottning, kronprinsessa och prins. På liten tremånadersbaby med nyfikna stora mörka ögon och en bestämd liten mun.
Det var hennes Dopdag.
I vårt sekulariserade land var det viktigt att förklara för folk vad ett dop är. Därför hade varje tidning med självaktning låtit någon kyrklig eller historiskt kunnig person förklara dopets innebörd
Så ock Jönköpings Posten.
Naturligtvis fick den nye biskopen i Växjö Stift föra pennan under den braskande rubriken:"Älskade omdiskuterade ritual. Dopet För:
Och för säkerhetsskull hade även en motståndare till dopet,en humanist, inbjudits att bidra med åsikten:
Dopet: Mot.
Det hade inte behövts. För vad biskop Jan Olof Johansson presterade var ingen förklaring utan bara allmänt prat. Efter att ha läst biskopens kria skulle det varit meningen att man hade förstått att det var en viktig kristen högtid, att dopet innebär att barnet införlivas i Jesu Kristi kyrka och välsignas i den heliga Treenighetens namn.
Om detta stod intet.
Däremot menade biskop Jan-Olof Johansson att "Genom dopet firar vi  och välkomnar ett nytt liv och tackar Gud för det livet."
"Dopet blir både en trygghet och ett sätt att förstå sitt liv som ständigt vill förnyas"
Vad är det för snack?
 Slår jag upp Dopritualen i Svenska Kyrkans Psalmbok får man lära sig att"Gud vill att vi skall leva i gemenskap med honom. Därför har han sänt sin son, Jesus Kristus,för att rädda oss från det onda.
Genom dopet föder han oss till ett nytt liv, för oss in i sin kyrka och ett liv i förening med honom."
Och när prästen - här var det ärkebiskopen - tecknar korsets tecken på  barnets panna, mun och hjärta,säger han:
"Jesus Kristus, den korsfäste och uppståndne, kallar dig (Estelle)att vara hans lärjunge."
Ord ur Evangeliet lästes. Bön över det nydöpta barnet lästes.Trosbekännelsen lästes psalmer sjöngs..
Estelles dop - "Älskade och omdiskuterade ritual " var kort sagt helt  en tydlig kristen högtid.

Jag hoppas att detta gick in i hjärtat hos de skönklädda damerna från hov, riksdag,societé och hos herrarna i jacket och uniform.. Sveriges blivande drottning är nu en Kristi lärjunge, en medlem i Kristi kyrka, eller den lilla enklav som heter Svenska kyrkan.

De som läste biskop Johanssons ytliga artikel på morgonen måste ha blivit överraskade om de följt den högtidliga ceremonin på TV.
 Här fick svenska folket en vacker lektion i dopets mening. Och den lilla Estelle med sin klara blick tycktes ha förstått varenda ord och gest!.
Välkommen in i den världsvida kristna kyrkan,prinsessa Estelle!

SABINA

Sköna maj välkommen

Man tror knappast att det är sant. Att det är sol, och sol som värmer, Att det bara är en lätt vind,. ingen vind som kylar. Att det finns blommor överallt, överallt! Säg var kommer de ifrån ? Hur har de kunnat lura under lövhögarna så länge och vad fick dem att sprätta upp jord och kvistar och gräs och bara stå där i morgonsolen - blåsippor, vitsippor, violer, scilla och stjärnblommor,blåögda, vitkragade, många och nära - i backarna, i skogsänden, på gräset, under buskarna, vid vägarna.
Åh, Skapelse, hur jag prisar Dig - välsignad är Du och skönast är Broder Sol som ger oss ljuset och dagen
Mäktig är du och om Dig,du Skapelsens Herre, minner du!

Ja, det bara väller fram, liksom vårens sånger som jag nu börjar middagsbönen med: Vintern rasat ut bland våra fjällar, drivans blommor smälta ner och dö
Himlen ler i vårens ljusa kvällar
Solen kysser liv i skog och sjö...

Ja, orden är så bekanta, så inlevda år från år att de bara tränger sig fram spontant när allt omkring en vaknar.
Och ändå missade vi både vårsång och brasa i går kväll. Det var inte på den vanliga platsen vid Ölmstads kyrka och när vi styrde mot Allianskyrkan  så tycktes backen för hög och lång dit skylten "MAJBRASA" pekade så vi sa: Vi åker hem,vilket vi gjorde.

Så mycket har hänt sen jag skrev sist. Det var under påvens resa till Mexico och sen for han till Cuba, där den svarta Madonnan fyllde 400 år, vilket var en anledning att fira. Gamle Fidel Castro hade bett att få träffa il Papa åtminstone femtonminuter - det var en ödmjuk bön från en gammal stridskämpe, som hållit sitt folk i ett järngrepp alltför länge. Han fick en halvtimme och bad påven skicka honom böcker, andliga böcker! Vad är det man säger i Sverige? "När Fan blir gammal, blir han religiös" I varje fall lovade broder Castro att folket skulle få en fridag  under Stilla Veckan: Långfredagen. Men den ateistiska regimen har lyckats utplåna ganska rejält gamla kristna traditioner och helgdagar så många undrade:: Varför ska vi få ledigt på Långfredagen?

När den Salige Johannes Paulus besökte Cuba stod Madre generalissima Tekla Famiglietti där och bad om tillåtelse att få öppna ett birgittinskt kloster på Cuba. Påven stödde, Fidel Castro sa ja och han fick en kram av den ståtliga generalabbedissan. Det är sant, jag har sett bilden!
Och nu verkar den heliga Birgittas döttrar i Cuba och sprider inte bara Livets bröd utan också bröd för magen till många fattiga som de möter.

Det som upptagit mina tankar mycket de senaste dagarna är rapporterna från Norge, där rättegången mot mördaren från Utöya,Anders Breivik börjat.. Som ett sätt att hantera sorg och bitterhet bröt en äkta norsk sång fram som heter "Barn av Regnbuen". Den skrevs för några år sedan av en sångaren  Lillebjörn Nielsen och blev mycket populär. Nu sjunger folk den med rosor i händerna för att genom orden och rosorna visa sin vilja till fred och försoning och sammanhållning. Det är mycket märkligt och gripande. En sång vars svallvågor rullar upp mot stenväggarna av huset där rättegången pågår, en sång från Norges hjärta mot ett hjärta fyllt av hat.
Skall detta hjärta kunna brista ?
Här är orden:

En himmel full av stjerner.
Blått hav så langt du ser.
En jord der blomstrer gror.
Kan du önske mer?

Sammen vi ska leve,
hver syster og  hver bror,
små barn av regnbuen
og en fredlig jord..

Men si det til alle barna!
Og si det til hver far og hver mor.
Ennå har vi en sjanse
til å dele et håp på jord..

"Och Gud sade: detta  skall vara tecknet på förbundet mellan mig och er och alla levande varelser på jorden...Min båge sätter jag i skyn..1 Mos.9:13..

Det är alltid en hisnande upplevelse när man efter en dag av sol och regn plötsligt ser en strålande mångfärgad regnbåge välvas över jorden. Guds tecken i skyn ! Nu välver sig denna regnbåge av frid och försoning över det norska folket medan ondskan står inför domaren, så som den en gång skall stå inför den Högste Domaren vid tidens slut.

Sabina