Julbasar i Sankt Franciskus

På Juneporten träffade vi en tant som plockade upp en vacker duk med hardangersömn och en ståtlig vas ur sin rullväska. "Har du varit på basar?,frågade jag. Hon svarade: "På loppmarknad " och bredde ut den vackra duken på ett smutsigt bord i hallen till Ica.
"Kom till vår basar i katolska kyrkan, sa jag ivrigt. Hon såg upp. "Katolska kyrkan? Ja, den är väl något att ha,för vad ska man säga om den svenska ... "hon fortsatte med förvånansvärd kunskap och förtrytelse. Frågade sen om adressen och vi följdes åt på bussen.
Klockan var bara lite över nio men redan ringlade nyfikna människor, kvinnor mest, genom korridoren, bort mot Klarasalen och The Catholic Room. Påsar och väskor och rullvagnar fylldes med allehanda.
Det är märkligt. Här rotar man igenom vinden och skåpen och skänker bort vaser och skålar och gripslejon och änglar och fat, böcker och lampor,glas och serviser. Sen går man hem med nästan lika mycket, av det som andra hittat på sina vindar och garderober och skänkt. Det är en evig rundvandring, som har sin egen tjusning.
Pater Peter tronade bakom ett bord med vackra kort från Kina och Vietnam samt b okmärken och julkort som han gjort på sin dator. Han pekade på ett: "Det har jag köpt själv i Peking. I en katolsk kyrka. I Kina. " Jag rörde vördnadsfullt vid kortet.
Just nu befinner sig Yvonne på sin födelsedagsresa till Kina. Jag tänker faktiskt på henne varje dag och vad hon kommer att uppleva i detta land som förr var så fjärran och nu är nästan lika nära som Rom eller New York. Mina känslor för Kina är blandade. Jag tänker på dem som fängslats för sin kristna tro, på övergreppen mot den underjordiska katolska kyrkan,( en biskop som fängslades i november och ingen vet var han finns på de många mödrar som inte får föda mer än ett barn och tvingas till aborter.Diktaturen fortsätter hur mycket turistland det än har blivit.
Jag ställer mig vid mitt lilla bokbord i entrén och tänder ett rött ljus. Kanske det kan locka någon. Jag har mest adventskalendrar, julkort och några böcker att sälja. Skönt - många av julkorten från Bangladesh går åt. De är vackra,gjorda med konstnärlighet och kärlek av handikappade i Mymensingh.Jag hade beställt indiska batikkort men de har inte kommit.De kommer från ett spetälskecenter i Bangalore, Indien och sr Prabha som säljer dem vädjar för dem varje år. De gör också kalendrar med bilder av batik som sedan månaden är slut kan användas som kort.Kanske de kommer nästa vecka.
Vi kom med flera kassar böcker som vi rensat ut ur våra överfyllda bokhyllor, men ännu har jag inte sett att just dom blivit köpta.Däremot gör jag ett fynd, en bok som jag började läsa medan jag väntade på bussen hem och är helt tagen: Etoille errande - virrande sjärna av nobelpristagaren Le Clezio. När jag öppnar boken ser jag att förre ägare inköpte den i Paris för tio år sedan. Nu har han låtit den gå vidare och jag är verkligen tacksam. De första sidorna är så ljuvliga, jag bara längtar efter att hinna fortsätta läsa den efter middagen.
Middagen kunde jag bära hem från köket i Klarasalen. Det var kroatisk och irakisk mat, som ska smaka gott.
I matsalen var det fullt Det är viktigt, för inkomstena till basaren kommer huvudsakligen från maten och kaffet. Många duktiga damer i församlingen har gett sina bidrag. Och alla pengar ska gå till Caritas Jönköpings olika hjälp projekt, t.ex fattiga byar i Vietnam och barn i Bangladesh, flyktingfamiljer i Sverige och så vidare.
Ett ungt par stannar vid mitt bord. De fingrar på rosenkransarna:"Är de till för att be?" Ja, säger jag och ger dem En liten bok om rosenkransen, eftersom de inte tycks veta riktigt hur de ska använda dem. Det är italienska rosenkransar i olika färger som jag köpt från Sankta Birgittas kloster i Vadstena. De bestämmer sig för två, betalar och börjar gå, då jag springer efer dem och säger: Om ni hittar en präst, bed honom välsigna dem!. De ser förvånade och lyckliga ut, och en liten stund senare rusar pater Peter förbi bokbordet med de två i hälarna in mot sakristian. Plötsligt kommer en av dem tillbaka. "Jag vill ha en till, säger hon,Att ge bort.." Hon går in i sakristian igen. Så blir rosenkransarna välsignade och något nytt kanske har börjat i det unga parets liv.

Hälsningar i basartid från
Sabina