torsdag 29 maj 2014

Fyra påvar.Två helgon


Det var så stort. Den 27 april 2014 helgonförklarades två påvar samtidigt. Båda har lämnat spår i historien: Johannes XXIII, som startade Andra Vatikankonciliet. Johannes Paulus II som öppnade världen för Kyrkan och med sin erfarenhet av kommunismen var delaktig i att störta Berlinmuren och skapa ett enat Europa med öst och väst. En diktare på Petri stol. En ungdomspåve, som initieradeVärldsungdomsdagens tradition. Nästa år skall den hållas i Krakow där han en gång var ärkebiskop!

Påve Franciskus firade helgonförklaringsmässan. Påve Benedikt,numera emeritus, stod ödmjukt vid sidan och deltog.Mötet mellan de två levande påvarna var hjärtligt.

Media svämmade över och människor delade med sig av sina minnen. Johannes Paulus hade ju besökt Sverige, talat i Globen,firat Mässa i Uppsala. I år firades en mässa vid en minnessten som markerade påvebesöket för 25 år sedan.

Också jag hade något att berätta om mina möten med den nu helgonförklarade påve Johannes Paulus :


Mitt första minne av påven Johannes Paulus II var när jag såg pater Woiciech slå kullerbytta och hjula i entrén till Sankt Franciskus kyrka i Jönköping.
" Vi har fått en polsk påve, frustade han. och runt honom stod en krans av jublande polacker. Det var den 16 oktober 1978. Jag var inte ens katolik då men brukade besöka den katolska kyrkan ibland. Året därpå skulle jag resa till Polen för att göra research för en bok om det polska helgonet och martyren Maximillian Kolbe. Jag hade planerat att fara i juni. Samtidigt med påven, vars första utlandsresa gick till hans hemland. Pater Woichiech varnade mig. Då kommer du bara att följa påven, sa han och glömma allt om Kolbe. Jag reste en vecka senare.
Det blev ändå en minnesvärd resa. I varje gathörn, i varje skyltfönster, i varje kyrka mötte jag Karol Woytola. I Warszawa fick jag veta att han predikat i Sankta Annas kyrka. I Krakow fick jag utpekat balkongen där han stått och sjungit med studenterna. I Auschwitz fick jag knäböja på samma plats som han böjt knä.Den polske påven  blev min en vägvisare till det katolska Polen.

Det skulle bli fler möten.
På den tiden turnerade jag med musikspelet "Visa mig vägen" Vi blev inbjudna till Polen och framförde spelet, som handlade om den heliga Birgitta, i Birgittakyrkan i Gdansk. Sångtexterna översattes skickligt av en församlingsmedlem, Jadwiga Sliwa.
Vi blev inbjudna till Rom och Birgittinernas generalabbedissa Madre Tekla Famiglietti ordnade ett möte med påven .
Medan vi väntade på honom i en av salarna i Vatikanen fick jag en idé: Vi sjunger Balladen på polska, viskade jag till kören, som drog i gång. Då kom Johannes Paulus.
Häpet höjde han huvudet, log, satte sig ned och började stampa med foten i takt med den taktfasta melodin.
"Jag trodde jag skulle möta en svensk grupp, sa han till Madre Tekla, när han möttes av våra inlärda polska hälsningar. Han såg på oss, han log mot oss, han hälsade på oss och tog i hand!.

Nästa möte som jag minns var inte jag med, däremot min son Johannes. Det var när påven avbröt sin rundtur i Frankrike  i Lyon och gjorde en avstickare till närbelägna Taizé
Sjutusen ungdomar stod samlade när Johannes Paulus anlände i bil på grund av den täta dimman.
"Jag kommer som en pilgrim, sa han, och som en pilgrim stannar jag en stund och dricker av den friska källan." Och han påminde om påve Johannes XXIII :s spontana ord när broder Roger första gången kom till Rom: "Ah, Taizé, that little Springtime…" och fortsatte vänd mot broder Roger och bröderna: "Jag hoppas att Herren kommer att bevara er som en blommande vår och att ni förblir enkla i evangeliets glädje och ert öppna broderskap"
Innan det korta besöket var över hade han gett ett gott handslag till alla bröder, som kunde skicka hem var sin bild av mötet med Johannes Paulus II, som nu på söndag blir upptagen i de heligas skara.
Jag tar fram Czeszlaw Milosz diktsamling DET, Brombergs 20049 där han skrev ett Ode till Johannes Paulus åttionde födelsedag och citerar sista strofen:

Du är med oss nu och därför alltid med oss.
Då kaosets krafter ger sig till känna,
sanningssägarna förskansar sig i kyrkorna
och bara tvivlarna håller på sin tro,
skall ditt porträtt i vårt hem dagligen minna om
vad en människa förmår  och hur helighet verkar.

(övers. Anders Bodegård)

 Om jag kunde skulle jag scanna bilden av vårt möte. För det blev fotograferat. Och naturligtvis hade jag med mig en bunt  av min  tidning Jungfru Maria, som jag då gav  till påven och lyckades också hälsa honom på polska: med en inövad fras:
Pochwalony Jesus Christus, vilket betyder Lovad vare Jesus Kristus och är en traditionell hälsning kristna emellan i Polen.
Påven svarade på polska..

Sabina.

tisdag 13 maj 2014

Martyrernas tid


Kejsar Diocletianus, 300-talet, har många liv på sitt samvete. Han förföljde kristna med samma energi som Stalin och martyrerna blev många.Många martyrdagar finns i den katolska kalendern. Men när jag läser tidskriften Open Doors får jag veta att också i dag dödas kristna för sin tro. Kristna är faktiskt den största grupp av förföljda i världen i dag. 
Det är farligt att vara kristen, även om Marcus Birro gärna gör sig själv till martyr för det spott och spe han får utstå i media. Men han är inte död än. Alltså ingen martyr.Den glorian vill jag ta ifrån honom.

I maj månad kan vi läsa om två soldater i den romerska armén som fick uppleva avrättningen av några kristna. Imponerade av deras ståndaktighet och tro sökte de sig till de kristna och blev döpta. Kejsaren tålde inga kristna soldater i sin armé varför  Nereus och Achilleus fick följa de dödade martyrernas spår.

Pankratius var en ung föräldralös gosse som med sin morbror kom till Rom och blev kristen. Morbrodern dog en naturlig död men Pankratius fängslades och fördes till kejsaren.
Denne blev gripen av gossens ungdom och försökte med vänliga ord få honom att förneka sin nyvunna tro.Men ack nej. Här mötte han på ungdomligt motstånd och i vrede lät han avrätta 14åringen. Detta hände år 304 på Via Aurelia, där det nu finns en kyrka till den unge martyrens minne.

Han var bara 14 år. Men  för någon tid sedan läste jag om  ännu en yngre martyr.Adam var bara 6 år,  den förfärliga dagen för några år sedan  när muslimer härjade i en katolsk kyrka i Irak. Adam sprang omkring fullkomligt orädd  och försökte hejda soldaterna.Han ropade med hög röst:" Stopp. Låt bli. Skjut inte."
Mördarna blev irriterade på pojken och försökte hota honom. Han blev inte rädd.Men till slut blev också han dödad. 

Jag minns också en annan avrättning som jag läste om i media. Det var tre unga kristna män i Syrien som avkrävdes sin tro men vägrade. Inför en skrikande hop muslimska  rebeller halshöggs de.

Man frågar sig: Har jag det modet? Älskar jag Kristus tillräckligt för att hellre dö än förneka?

På mitt bord ligger ännu en diger bok som jag vill rekommendera och som har gripit mig djupt.Boken Gud är röd,Narinförlag,2013, är skriven av den kinesiske författaren, både poet och musiker, Liao Yiwu. Han  berättar hur kristendomen överlevt både Mao och kulturrevolutionen ,förföljelser,arresteringar, avrättningar,koncentrationsläger.
 De har evangeliserat, döpt, bildat församlingar, byggt kyrkor, hållit ut i omänsklig tortyr , ständigt bedjande.En av dem står i dag staty utanför Westminster Abbey i London, där tio martyrer hedrats med var sin skulptur som en påminnelse om den tro som övervunnit världen.

Om denna bok skrev nobelpristagaren  Liu Xiaobo:

"Hans väv av berättelser visar en triumferande historia om en livaktig kyrka som växer mot alla odds.Det är en rörande hyllning till Kinas modiga trosgestalter, som visar att en totalitär regim inte kan kontrollera allt som finns i människans hjärta."

Sabina


  





måndag 12 maj 2014

Ordet som erövrar



Kan någon förstå varför jag blev så fascinerad av Pussy Riot att jag till och med köpte boken i stället för att låna den? 
Jag är ju verkligen inte feminist. Jag gillar inte avklädda bröst  och reagerar häftigt mot blotta tanken på att vanhelga koret i en kristen kyrka. 
Och ändå sitter jag här med den tjocka boken av den ryska journalisten och författaren Masha Geshen, som tidigare skrivit en avslöjande bok om Putin. Boken om Pussy Riot. 
Titeln "Ord kan krossa betong" fängslade mig. Jag har arbetat med ord hela mitt liv. Jag vet att ord har makt. Med ord kan du få mänskor att gråta, skratta, stå upp och marschera. Ja, visst är det sant att ord också kan krossa betong!

Masha Gessen har gjort sig möda att personligen möta Nadezjda Tolikonnikova, Maria Aljochina och Jekaterina Samusevits. Hon har träffat dem i Moskva, i hemmen och på kaféer, ja åkt femtio mil till fångvårdsanstalten i Mordovien för att ge trovärdiga porträtt av gruppen som skakade om en hel värld efter tre minuters sång och dans i Frälsarkatedralens kor i Moskva!

Varför har hon gjort så stora ansträngningar, skrivit en så omständlig bok?
Därför att hon fascinerats av flickornas" mod, kreativitet och aktivism i ett av världens mäktigaste länder".

Pussy Riot hade inte hållit på med sina konstperformances särskilt länge.
De hade dansat och sjungit på busstak, tunnelbanetorn och torg. De hade skrivit fula  och oanständiga visor och melodierna var knappast värda en nolla på en Melodifestival. 
Men de väckte uppmärksamhet och de framförde tankar som folket bar på.De var antiputin och antimedvedev och därför gick de hem!

I Frälsarkatedralen sjöng de:

Heliga Guds Moder,
fräls oss från Putin!

De blev kända som ett antiputinistiskt,feministiskt punkband i hela Moskva och resultatet kunde bara bli ett enda: arrestering, häktning, rättegång och fängelsedom.

Tar jag in det jag läser? Jag halkar förbi det oanständiga, jag gillar inte det queeriga, jag avskyr allt det omoraliska- och ändå fascineras jag av modet, skaparkraften, viljan att förändra.

Förändra till vad?
Här saknas en vision. De har inga värderingar som skulle kunna skapa en ny värld, ingen tro som skulle hjälpa människor till förvandling.
Där är det stopp.

Jag kan ju inte resa till Moskva och sätta mig på ett kafé och berätta om hur man kan förvandla världen!

Kära Pussy Riot. Om bön kan förändra era hjärtan och visa er strålande visioner av hur ett nytt Moskva skulle kunna se ut - då vill jag sända en stormflod av böner till Guds Moder av det heliga Ryssland: Be för Pussy Riot. Tänd en eld i deras hjärtan. Låt den Helige Ande drabba dem nu på pingstdagen.

Det som hände i Jerusalem kan också hända i Moskva!

Sabina