Mary Mac Killop var den fattig flickan som kom från Skottland med sin familj till Australien. Fadern var en misslyckad bonde i Skottland och sökte bättre lycka i det fjärran landet. Men allt gick fel och familjen förblev lika fattig.Aldrig hade han väl kunnat ana att den energi och trosvissa hoppfullhet som han lämnat i arv till sin äldsta dotter Mary hundra år senare skulle få hela kontinenten att jubla över Mary The Cross Mac Killop.Att hon skulle bli Australiens första helgon.
Här är hennes historia:
Dottern till en fattig skotsk invandrare i Australien stod nyligen i centrum för inte bara den katolska världens utan alldeles särskilt Australiens hänförda uppmärksamhet. Det var Mary of the Cross Mac Killop, som den 17 oktober helgonförklarades av påve Benedikt XVI på Sankt Petersplatsen i Rom. Bland de över femtiotusen pilgrimerna framför Sankt Peterskyrkan fanns åttatusen australier som entusiastiskt viftade med flaggor och uppförstorade bilder av sitt helgon, det första i Australien. där katolska kyrkan är i minoritet. Fyrtio aborigener, landets urinvånare, var bland pilgrimerna och en utställning av aboriginsk konst visades i Rom för första gången sedan 1925.
Närvaron av landets urinvånare var viktig, eftersom Mary Mac Killops stora och nydanande insats för 150 år sedan på den unga kontinenten hade gällt huvudsakligen de fattigaste bland de fattiga.” Låt aldrig dina ögon se någon nöd utan att göra något åt det ” brukade Mary Mc Killop säga.
Den nöd hon grep tag i var bristen på skolor och undervisning för de fattiga barnen på landsbygden. Hon hade själv vuxit upp under ytterst fattiga förhållanden. Fadern som var bonde hade utvandrat från Skottland till Australien med förhoppningen att kunna få en bättre försörjning för familjen med hustru och åtta barn. Men han misslyckades med allt han företog sig och det blev Mary, äldst i syskonskaran, att redan som 14 –åring skaffa arbete för att bidra till försörjningen.
Vid 18 års ålder var hon guvernant i en förmögen familj i Portland. Här mötte hon fader Julian Woods, som förstod att hon hade en unik kallelse att tjäna. Mary hade sett nöden bland de fattiga barnen, som inte kunde gå i någon skola och började organisera undervisning för dem tillsammans med några vänner. Snart bildade de en kvinnlig ordensgren, den första i Australien, och kallade sig Sankt Josephs systrar,. När de år 1866 avgav sina första löften lovade de att leva i fattigdom och utan egna ägodelar och därmed dela livsvillkoren för dem som de ville hjälpa.
Redan efter ett år hade de fått igång 21 skolor och 70 unga kvinnor arbetade med dem.. Barnen som de ville nå var barn till fattiga bönder, rallare och gruvarbetare. Familjerna flyttade ofta och systrarna följde efter. De fick ofta leva under samma primitiva förhållanden som de fattiga, när de startade sina skolor för dem.
Utan egna resurser var de hänvisade till att tigga och det väckte opposition hos prästerskapet. När Mary Mc Killop dessutom anmälde en präst för sexuella kontakter med barn, så växte oppositionen i stiftet mot Moder Mary av Korset, så att stiftsbiskopen till slut exkommunicerade henne. Hon tvingades lämna ledarskapet för kongregationen Flera systrar lämnade henne. Det var en svår tid men hon förblev lugn och litade på Guds försyn. Till slut insåg biskopen att han felbedömt Moder Mary och upphävde avvisningen från Kyrkan på sin dödsbädd.
Sankt Josephs systrarna blev alltfler och antalet skolor växte. År 1871 hade 40 skolor grundats på många platser i sydöstra Australien och 150 systrar hjälpte till inte bara med skolor utan ordnade också hem för gamla, skyddat boende för flickor samt rehabilitering för alkoholister.
År 1872 reste Moder Mary Mac Killop till Rom för att få den nya kongregationen godkänd och fick möta påven Pius IX tre gånger. Trots stödet från påven fortsatte bekymren för den unga kongregationen i Australien. Knappt hade moder Mary kommit tillbaka förrän ännu en biskop avsatte henne. Hon anklagades för omoraliskt hanterande av pengar och olydnad mot Kyrkan och präster. Samtidigt började Sankt Josephsystrarna arbeta på Nya Zeeland, medan en annan kvinna sattes i ledningen. Men hos Moder Mary Mac Killopp fanns ingen bitterhet. Hon tog emot de orättvisa anklagelserna med ödmjukhet och sent omsider rentvåddes hon också. De intensiva åren av arbete och resor förorsakade henne svår reumatism och 1902 drabbades Moder Mary vid ett besök på Nya Zeeland av hjärnblödning Högra sidan förlamades men hon lärde sig skriva med vänster hand och fortsatte att via många brev ha kontakt med sina systrar.
Närvaron av landets urinvånare var viktig, eftersom Mary Mac Killops stora och nydanande insats för 150 år sedan på den unga kontinenten hade gällt huvudsakligen de fattigaste bland de fattiga.” Låt aldrig dina ögon se någon nöd utan att göra något åt det ” brukade Mary Mc Killop säga.
Den nöd hon grep tag i var bristen på skolor och undervisning för de fattiga barnen på landsbygden. Hon hade själv vuxit upp under ytterst fattiga förhållanden. Fadern som var bonde hade utvandrat från Skottland till Australien med förhoppningen att kunna få en bättre försörjning för familjen med hustru och åtta barn. Men han misslyckades med allt han företog sig och det blev Mary, äldst i syskonskaran, att redan som 14 –åring skaffa arbete för att bidra till försörjningen.
Vid 18 års ålder var hon guvernant i en förmögen familj i Portland. Här mötte hon fader Julian Woods, som förstod att hon hade en unik kallelse att tjäna. Mary hade sett nöden bland de fattiga barnen, som inte kunde gå i någon skola och började organisera undervisning för dem tillsammans med några vänner. Snart bildade de en kvinnlig ordensgren, den första i Australien, och kallade sig Sankt Josephs systrar,. När de år 1866 avgav sina första löften lovade de att leva i fattigdom och utan egna ägodelar och därmed dela livsvillkoren för dem som de ville hjälpa.
Redan efter ett år hade de fått igång 21 skolor och 70 unga kvinnor arbetade med dem.. Barnen som de ville nå var barn till fattiga bönder, rallare och gruvarbetare. Familjerna flyttade ofta och systrarna följde efter. De fick ofta leva under samma primitiva förhållanden som de fattiga, när de startade sina skolor för dem.
Utan egna resurser var de hänvisade till att tigga och det väckte opposition hos prästerskapet. När Mary Mc Killop dessutom anmälde en präst för sexuella kontakter med barn, så växte oppositionen i stiftet mot Moder Mary av Korset, så att stiftsbiskopen till slut exkommunicerade henne. Hon tvingades lämna ledarskapet för kongregationen Flera systrar lämnade henne. Det var en svår tid men hon förblev lugn och litade på Guds försyn. Till slut insåg biskopen att han felbedömt Moder Mary och upphävde avvisningen från Kyrkan på sin dödsbädd.
Sankt Josephs systrarna blev alltfler och antalet skolor växte. År 1871 hade 40 skolor grundats på många platser i sydöstra Australien och 150 systrar hjälpte till inte bara med skolor utan ordnade också hem för gamla, skyddat boende för flickor samt rehabilitering för alkoholister.
År 1872 reste Moder Mary Mac Killop till Rom för att få den nya kongregationen godkänd och fick möta påven Pius IX tre gånger. Trots stödet från påven fortsatte bekymren för den unga kongregationen i Australien. Knappt hade moder Mary kommit tillbaka förrän ännu en biskop avsatte henne. Hon anklagades för omoraliskt hanterande av pengar och olydnad mot Kyrkan och präster. Samtidigt började Sankt Josephsystrarna arbeta på Nya Zeeland, medan en annan kvinna sattes i ledningen. Men hos Moder Mary Mac Killopp fanns ingen bitterhet. Hon tog emot de orättvisa anklagelserna med ödmjukhet och sent omsider rentvåddes hon också. De intensiva åren av arbete och resor förorsakade henne svår reumatism och 1902 drabbades Moder Mary vid ett besök på Nya Zeeland av hjärnblödning Högra sidan förlamades men hon lärde sig skriva med vänster hand och fortsatte att via många brev ha kontakt med sina systrar.
Den siste som besökte henne när hon 1909 låg på sitt yttersta var kardinal Patrick Moran från Sydney, som djupt gripen sade till systrarna i klostret: ”Hennes död kommer att bli till stor välsignelse inte bara för er och er kongregation utan för hela Kyrkan i Australien”. Och när han lämnade klostret tillade han: ”Jag har upplevt att jag stått vid ett helgons dödsbädd.”
Bekräftelsen kom den 17 oktober 2010 i Rom!
Under det gångna seklet som gått har kongregationen vuxit och landat i många länder . I Australien har en bro fått hennes namn, skolor och universitet har uppkallats efter Mary Mc Killopp, en musical och en film om hennes liv har skrivits och en vacker skär ros har fått hennes namn. Australiens urinvånare, de fattiga aborigerna, som genom henne kunde gå i skola, har långsamt blivit upprättade. De har till och med representanter i parlamentet. Det behövdes någon som hade” ögon att se nöden och var villig att göra något åt den” som Mary av Korset Mc Killop brukade säga..
Bekräftelsen kom den 17 oktober 2010 i Rom!
Under det gångna seklet som gått har kongregationen vuxit och landat i många länder . I Australien har en bro fått hennes namn, skolor och universitet har uppkallats efter Mary Mc Killopp, en musical och en film om hennes liv har skrivits och en vacker skär ros har fått hennes namn. Australiens urinvånare, de fattiga aborigerna, som genom henne kunde gå i skola, har långsamt blivit upprättade. De har till och med representanter i parlamentet. Det behövdes någon som hade” ögon att se nöden och var villig att göra något åt den” som Mary av Korset Mc Killop brukade säga..
