En medeltida kärlekssaga

I dag firas den heliga Elisabeth av Ungern. Hennes korta liv på 1200-talet innehöll en ljus barndom, en tidig förlovning och djup förälskelse,ett lyckligt äktenskap och en stor sorg.
Hon var kungadotter och blev genom sitt giftermål med hertig Ludvig av Thüringen regerande hertiginna. Bilder av henne visar ofta en ung kvinna med famnen full av bröd och ibland också en kanna vatten eller vin. Hon är på väg till de fattiga i sitt grevskap. Ibland har hon emellertid famnen full av rosor! Inte för att hon kom med rosor i stället för mat utan för att de stora matkorgar hon hämtat från grevens förråd inför kritiska blickar - enligt legenden - förvandlats till rosor!
De båda, Elisabeth och Ludvig älskade verkligen varandra och delade varandras tro. När maken drog ut i korståg för att befria det heliga landet från turkarna var hon otröstlig och följde med honom på sin häst så länge det var möjligt. Som om hon visste, hade vetat, anat, fruktat.. att hon aldrig skulle få se honom igen.
Han dog inte i strid utan i en febersjukdom på vägen.
Nu kom den stora sorgen och svårigheter med avundsjuka släktingar, som ville jaga bort Elisabeth från slottet i Wartburg. Hon hade hört om den helige Franciskus liv och blivit medlem i Tredje Orden . Snart var hon utestängd från sitt forna hem och fattig Hon som förut bespisat tiggarna kring slottet, var nu själv en av dem. De tre barnen togs ifrån henne.I ett sjukhus som hon byggt för de fattiga såg man nu den forna härskarinnan ödmjukt tjänstgöra, trots sina olyckor alltid kärleksfull och glad. Där dog hon också, 24 år gammal, den 17 november 1231.( Källa: Helgonkalendern av P.Adalbert Engelhart OSB, Catholica)

För ett år sedan fick jag vara med om saligförklaringen av Maria Merkert, en av grundarna till Sankta Elisabethsystrarnas kongregation på artonhundratalet.Det var i Neisse, som fyra unga kvinnor, bland dem Maria Merkert, möttes för att tillsammans möta den stora nöden bland stadens fattiga och hemlösa.
" Nu kallar vi oss Sankta Elisabeths Grå systrar, sade Franziska Werner när de efter en svår början kunde grunda kongregationen. En gammal gumma frågade:"Varför är ni så glada?." Maria Merkert såg på henne och svarade leende:"Därför att vårt skyddshelgon den heliga Elisabeth av Thüringen brukade säga:"Låt oss göra något gott och göra det med glädje."
I dag finns tusentals Elisabethsystrar i många länder i världen, bland annat också i Sverige.

Att få komma till den stad där deras arbete börjat ,i dåvarande Tyskland,Schlesien, som i dag tillhör Polen och heter Nysa, var en speciell upplevelse för mig. När jag skrev boken "Sankt Jakobs klockor" om Sankta Elisabethsystrarnas pionjärer, hade jag aldrig varit i Nysa/Neisse. Miljöbeskrivningen hämtade jag från kartor och böcker. Nu kunde jag själv stå framför den mäktiga Sankt Jakobs kyrkan, gå de smala gatorna och för min inre syn se de unga kvinnorna i sina artonhundratalsklänningar skynda från hus till hus med tröst och hjälp och mat.
Till saligförklaringen hade tusen systrar och femhundra präster samlats representerande de tolv länder där systrarna i dag har sina kloster. De arbetar med samma program som en gång den unga prinsessan Elisabeth av Thüringen gjorde:"Att göra något gott och göra det med glädje." De finns bland annat i Ukraina, Ryslsand, Brasilien och Polen, Tyskland samt andra länder.
När klockorna ringde för att "till altaret upphöja"Maria Merkert hissades en målning upp i koret, som visade henne när hon ger sina egna skor till en barfota tiggarkvinna. Sådan var hon den saliga Maria - osjälvisk intill utblottelse. En sann efterföljaretill kongregationens skyddshelgon den heliga Elisabeth!

Må höstsolen lysa över er
Sabina