Julkrubba på Stan

Det ska alltid vara snö och kallt. Precis som det står i Hjalmar Gullbergs dikt:

Rödaktigt lyktsken glänser
på frusen trottoar.Långt bortom tidens gränser
ett ögonblick jag var.
Jag hörde bortom tunga
grå fält och vattendrag
en herdeskara sjunga:
  Ett barn är fött idag!

Jag hejdar mig och tänker:
står jag i hörnet kvar?
Rödaktigt lyktsken blänker
på frusen trottoar.
Mitt öra blåsten piskar
med kalla gisselslag.
Men djupt i mig det viskar:
  Ett barn är fött idag!

För vilken gång i ordningen har jag nu varit där och frusit vid denna jätteklubba, som öppnar sig mellan två  banker på Hoppets Torg i Jönköping.
 Som alltid kommer barnen fram. En omtänksam mamma håller sin  gosse i handen. Jag viskar till honom: "Du får klappa lammet och hälsa på Jesus!" Och visst gör han det!
 Skaran som samlats där och stampar fötterna mot den knaggliga frusna snön sjunger för gossen:

"Ett litet barn av Davids hus, 
ska göra vinternatten ljus. 
Ett barn ska hjälpa oss att tro,
här mitt ibland oss bo."

Så vänder sig prästen om mot krubban, gör korstecknet och välsignar den....

" Må det flöda från himmelen härovan.Må jorden öppna sig och må dess frukt bli frälsning"

Sabina

Wilfrid Stinissens nya liv

"Himlens lycksalighet  består först och främst i att vi får skåda Gud.
Men att skåda Gud betyder inte att betrakta honom utifrån.Gud är inte utanför oss. I himlen kommer vi inte att se honom på avstånd. Redan nu är vi i Gud och Gud i oss. I himlen ser vi honom klart. Då får vi erfara hur vårt väsen varje ögonblick framspringer ur Guds oändliga vara, hur vi ögonblick för ögonblick skapas av honom."

Den 30 november läste jag detta i Wilfrid Stinissens bok "Guds dag i dag".Jag hade just fått höra att fader Wilfrid OCD,karmelitmunken och författaren i Helige Andes kloster i Norraby,Tågarp, hade lämnat livet på jorden.

Det var så märkvärdigt att finna just detta citat.bland alla årets dagar på den dag då han själv har gått till detta Möte. Jag hade redan   är jag hörde om hans bortgång( eller r.s. hemgång) tänkt: Nu får han möta Gud. Jag hade tänkt på  mötet med  Jungfru Maria, Guds Moder, som han så vackert beskrivit i den första katolska bok som publicerats i Sverige  om Maria (Maria i Bibeln och i vårt liv) Alla mina tankar och känslor var fyllda av den frid och väldoft som hör det himmelska till. Som om jag fick göra sällskap en bit på den vägen.

Och jag mindes de många gånger jag fått träffa fader Wilfrid i Norraby, sitta mitt emot honom i det lilla samtalsrummet med ett tänt ljus och hans vänliga nästan förväntansfulla ansikte mitt emot mig.
Han var så uppmuntrande, så lyssnande, så glad.
En gång efter bikten utbrast han med ett lågt skratt. Nu är du som en ängel!
Och jag kände mig rentvättad,upplyft och överraskat glad.

Han svarade alltid på mina brev. Korta handskrivna vackra kort från Karmel med en kommentar till vad jag skrivit. Det blev varje gång som ett fortsatt samtal:

"Ja, vi är alla(understruket) på många olika sätt förlorade och återvunna barn, ständigt på nytt. Det räcker att leva med en larmande själ så att Gud inte kan göra sig förstådd - för att vara lite förlorad.
Bara vi är ödmjuka och erkänner att vi är förlorade och litar på vår barmhärtige Fader, så blir vi alltid (understruket) återfunna.

Också jag älskar Newmans "Led milda ljus" Den är så ödmjuk och tillitsfull.
Tack för din förbön! Du vet att du också är i min. 
Alltid din tillgivne 
fr Wilfrid ocd"

Så har jag nu en förebedjare i himlen!

Sabina