Elefanter och salighet

Kära vänner. Årets sista blogg skrivs under snöigt tak. Trädgården är fylld av sirliga vita spetsmönster av frostiga grenar , som hänförande skira står mot röda stugväggar. Det är nyårsafton 2009 och mina tankar vandra vida.
De är i Manila på Filippinerna där ett stort Taizémöte samlar unga från hela Asien. Från en av de många öarna i detta land kom ett vackert Jesusbarnskort ,skickat av broder Francis Joseph från St John of Gods sjukhus på Filippinerna. Och från Broder Alois(br Rogers efterträdare) kom ett "Letter from China", där han och tre bröder vistats i tre veckor. Det kom med tröst och stöd och inspiration till och från de kristna i Kina. I dag är broder Alois på det europeiska stormötet i Poznan. För tjugo år sedan var också jag i Poznan, den gången med några stora lass av mat,medicin och kläder, som IM, Individuell Människohjälp levererade till ett frysande och isolerat Polen.

Men i Indien dansar elefanterna. Det är en farlig dans och den är helt oförklarlig, berättas från Ärkestiftet i Colombo. För ett år sedan härjades kristna hem och kyrkor i Orissa av fanatiska hinduer, som mördade, brände och förstörde. De kristna tvingades fly,fem hundra kristna dödades.Tusentals blev hemlösa.
Detta hände i juli 2008
Nyligen började hjordar av vilda elefanter storma in i de byar där de kristna blivit förföljda. I en by kom elefanterna exakt ett år efter angreppen och då angreps bara hemmen av dem som utfört de hemska dåden. Elefanterna förstörde en stor stenkross maskin som tillhörde ledaren för attackerna och förstörde hans hem och ägor. Byborna tvingades fly till läger som staten Orissa ordnade för dem. Sju människor dödades och många skadades vid attackerna från de vilda elefanterna. De hade färdats över trettio mil för att komma till Orissa och de angrep bara angriparna, inte de kristna.
Som om de visste!
Vad vet vi om elefanter, skapade av Gud? Jag minns att en notis under tsunamikatastrofen berättade att innan den förödande jättevågen hade rullat in över stränderna hade elefanterna tagit till flykten. Som om de hade vetat!

Hon kallades Chiara Luce! Det var ett smeknamn som Focolarerörelsens grundare Chiara Lubich gav i ett brev tll en ung flicka, som låg på sjukhus. Flickan hette Chiara Badano och hade skrivit till Chiara Lubich och berättat om sin svåra sjukdom, bencancer. Smärtorna tycktes vara olidliga, men hon "offrade allt till Jesus" Ja, hennes motto hade hela tiden ,sedan hon fått denna förfärliga sjukdom varit: "Om du vill det Jesus, så vill jag." Hennes brev andas hopp och ljus. Så upplevde Chiara Lubich det. Därför gav hon flickan det vackra smeknamnet Ljusa Klara. Chiara Luce. Så var det för alla vänner som kom till Chiaras sjukbädd. Ett ljus!
Detta hände för tio år sedan. Den 7 oktober 1990 tog hennes jordiska liv slut. Hennes sista ord till sin mamma var: "Var glad. Jag är det."

Nu fanns hennes namn med i den långa raden av kommande saligförklaringar - bland dem påven Johannes Paulus II och den polske martyrprästen Jerzy Popieluszko - på grund av att ett mirakel inträffat efter vädjan om hennes förböner.
Från sin barndom hade hon varit engagerad i Focolarerörelsen.Hon hade gjort kärleken till Gud för sitt livsideal. Hon utvecklade en fördjupad vänskap med Jesus och såg Honom i varje människa hon mötte. Särskilt de fattiga och utanförställda, och hon längtade efter att utbilda sig till läkare för att arbeta bland Afrikas fattiga barn.
Så blev det inte men hon överlät sin sjukdom till Jesus: "Om du vill det, så vill också jag."
Chiara Luce blev i sin svaghet ett lysande exempel för dem som vill följa Jesus i allt.

Gott slut
önskar
Sabina

PS Mitt Nyårslöfte: Att genast sätta in varje papper i rätt pärm.
Min dotters reflektion: Det är väl bättre att komma med den svarta säcken och stoppa ner allt i den!
Hon såg en hög på golvet: Jag kan genast börja, sa hon.
Nej, ropade jag hastigt , jag har inte sorterat dem ännu..
DS

Ett vackert kungatal

Man kan bli rojalist för mindre! Jag menar Kungens jultal. Nog var det fint. Visserligen blir man inte katolik för att påven klarar av en hel midnattmässa efter att ha knuffats omkull på mattan i Sankt Peterskyrkan.
Jag tror att när han knäppte händerna och slöt ögonen så bad han för den galna kvinnan som överföll honom. Underligt nog kom jag att tänka på det dödliga attentatet mot broder Roger i Taizé augusti 2005. Det var också en galen kvinna som den gången höll i kniven och stack den i hans hjärta.
Det verkar som om det onda eller r.s. Den Onde, tar sin bonng i galna mänskor och gör dem till redskap för att attackera Godheten på vår jord.

Hur väl behövs inte godhet.
Nog lyste väl godhet och omtanke ur de ord som kung Carl Gustav XVI riktade till svenskar hemma och utomlands!
Hela talet vittnade om kungens och drottningens gemensamma ansvarskänsla för den värld vi lever i. För människorna, särskilt barn och ungdomar, för miljön, och för familjen.
Hans position som kung över kungariket Sverige är på många sätt begränsad.Han får inte rösta. Han får inte uttala sig politiskt. Samtidigt har han obegränsade möjligheter att ta initiativ och att påverka i en riktning han ser som rätt och viktig för vårt land.

Det är på många sätt rörande att han är så personlig.
Han berättar om vad scoutrörelsen betydde för honom,när han var barn, "en faderlös pojke". Han berättar om sina "underbara barn" och den hustru, drottningen, som han älskar. Han talar om vad föräldraskapet innebär; hur ansvar och intresse väcks för hur andra barn och ungdomar har det, när man själv fått barn.
Drottningen har redan tagit ett viktigt steg vid bildandet av ChildHood organisationen. Nu vill kung och drottning gemensamt instifta en fond för att tillvarata barns och ungdomars rättigheter i världen. Att detta lovvärda initiativ har "hälsats med glada tillrop" av de tre kungabarnen,nämnde han inte utan förtjusning.
Stiftelsen skall stödja FN:s konvention för barnens rättigheter, sade kungen. Men Sverige har inte fullständigt gått med på flera punkter i barnkonventionen och har fått stark kritik från FN:s barnrättskommitté för detta. Det gäller bl.a. papperslösa barn rätt till sjukvård och skolgång. Det gäller ensamkommande barns omhändertagande. etc. Kanske skall kungens och drottningen Child and Youth Foundation kunna rätta till detta?

Men hur är det med de ofödda barnens rättigheter? De har inga rättigheter. Ute i världen håller utrikesminister Hillary Clinton på att sprida "rättigheten" till abort till alla länder, tyvärr med stöd av Obamas regering. Jag förstår inte varför Hillary Clinton som själv är mamma vill att abort ska bli möjligt för så många blivande mammor i världen? Det är en obehaglig fråga och kan tyvärr resultera i sjunkande befolkningsantal och en allt fattigare värld, där små barns rättigheter inte längre räknas.
Mot detta står vår kungs och drottnings goda initiativ., även om de inte rört vid abortproblemet. Ty det är ofrånkomligt att man till slut hamnar inför frågan: vad har de ofödda barnen för rättigheter och hur kan vi skydda dem?

Sabina

En stjärna lyste över jorden

En stjärna lyste över jorden
vid midnattstimman föddes ORDET
bland skuggorna i dödens dal
Guds son av evighet,Marias barn.

En doft av himmel fyllde världen
ett leende av tusen änglar
ett glädjebud i gråtens dal
i mörkret lyser ljuset av Guds ljus.

Kom låt oss skynda genom natten
och se det ord som Herren sagt oss
Han bor hos oss i detta nu
Marias son och evighetens Gud.

GOD JUL KÄRA LÄSARE!
Snart är midnattens timma. Himlen hänger tung och mörk över snövitt Ölmstad.
Här i huset har vi varit uppe sedan tidig morgon. En gammal och kär tradition har vi att möta julaftonen medan natten ännu ruvar över jorden, tända de få (levande!)ljusen i vår gran,se stora tunga vedträn spraka välkomnande i kakelugnen och i tystnad invänta den heliga stund, då Bibeln öppnas och de välbekanta orden om Augustus första skattskrivning i världen återigen läses högt. Det är en historisk text. Inga tvivel finns att detta är en skildring av någonting som verkligen har hänt

När juldagsmorgon glimmar
jag vill till stallet gå
där Gud i nattens timmar
ren vilar upp på strå.

Hur god du var som ville
till jorden komma ner
Nu ej i synd jag spille
min barndomsdagar mer

Så sjöng jag som liten flicka. Men i tisdags när jag stod vid Julkrubba På Sta'n på Hoppets Torg i Jönköping med två körer, landshövding,pastorer och frusna åhörare,
kände jag inte igen min barndoms psalm. Särskilt de där raderna om att inte förspilla sin barndom i synd, som jag tyckte så mycket om, var borta. Är det inflytandet från den falske profeten Jonas Gardell, som smugit sig in? Han gillar inte att tala om människans synd.För honom finns inte synden bara kärleken.
Men snön föll vit och lätt över oss och krubbans budskap med det lilla uppnästa Jesusbarnet i sin krubba var ett otvetydigt budskap om den kärlek som kommit för att frälsa oss arma syndare.

"Hälsad och välsignad vare den timma och den stund
då Guds Son föddes av den Allrarenaste Jungfrun Maria
vid midnatt, i Betlehem, i bitande köld.
Vädigas o Gud i den stunden bönhöra mig
genom vår Frälsares Jesu Kristi
och Hans välsignade Moders förtjänster.
Amen"

Detta är en gammal bön som enligt en from tro leder till säker bönhörelse om man ber den många gånger per dag från Sankt Andreas dag den 30 nov. till vid midnatt den 24 december.

Jubla och gläd dig,dotter Jerusalem.
Se, din konung kommer!

Sabina

Carola i Betlehem

Nu har vi varit där! Med Carola i Betlehem! Vi var ett tusental , som hon omfamnade med sin musik,skönhet och värme. Hon vågade vara personlig, barnslig och djupt allvarlig. Hon bjöd på Gud i denna avkristnade värld och visade att Jesus är ett namn man kan sjunga högt utan att bli generad.

Vi har gjort en lång resa berättar hon i programhäftet,när vi sökte efter platsen,"där jorden omfamnade himlen som ett barn, i en grotta bland klippor och berg, i en avlägsen stad i ett litet land."

En stjärna trädde fram på himmelskulissen och ur mörkret sträckte Carola ut sin arm och pekade på stjärnan. Avsikten var tydlig: Se på¨stjärnan. Glöm mörkret. lämna otrons och förtvivlans dimmmor, lyft blicken, se din befrielse är nära, ropa högt av glädje, Sion.
Andra bilder av Betlehem påminde om verkligheten, medan jublet steg från publikens både gamla och unga. Se muren,separationsmuren,"en symbol för behovet av Fridens Furste att få komma in i människors liv återigen och födas på nytt i oss som ett återupplivande av Guds avbild på nytt i oss, som finns i varje människa."

Det var en märklig kväll. Carola är stjärnan som förmår vara djupt mänsklig. Hon ropade efter alla barn och häpna fick vi se de allra minsta i publiken ramla upp på scenen och flockas kring Carola som kring en mamma. Plötsligt sjöng vi alla med rörelse och minnen från våra barndoms jular:Nu tändas tusen juleljus och barnen sjöng med blyga men klara röster: .Du stjärna över Betlehem, o låt ditt milda ljus få lysa in med hopp och tro i varje hem och hus...

Lekfullt lockades publiken med i julens gamla ramsor om "sockerbagaren här bor i staden och ritts ratsch filibombombom för att sluta med Andersson och Pettersson och Lundström och jag-
Så visade Carola att livet är en sammanhängande väv. Att slå upp bibeln och läsa om ängeln Gabriels besök hos Jungfrun ifrån Nasaret vars namn var Maria, behövede inte hindra oss att strax efter det som tonåringar stående klappa händerna för att slutligen sakta nynna med i den vackra sången om "Heaven in my arms".

Klockan gick mot midnatt. Var allt slut? Då kom den för mig den märkligaste avslutning jag varit med om på en konsert av detta slag.
"Herren välsigne dig, Herren låte sitt ansikte lysa över dig! sjöng Carola
Det var som dagg från himlen...

Tack Carola - må ditt hjärta bevaras rent , så att du kan fortsätta att sjunga ditt lov till barnet i krubban för tusen och åter tusen!

Sabina

Ett ringa blomster i Saron

Dagarna före jul läser jag Höga Visan. Denna enastående sköna dikt om kärleken kan tolkas på olika sätt. Den svenske mystikern Hjalmar Ekström tolkar den som en kärleksdialog mellan Gud och själen. Jag älskade den tolkningen och läste den många gånger.
För några år sedan fick jag en bok av en fransk nunna och bibeltolkare och "Vierge consacrée", syster Claire Patier från kommuniteten Vie et Parole. Boken heter Le Chant du Bien- Aimée. Hon läser Höga Visan utifrån sin kunskap av hebreiska språket och judisk tradition. För henne öppnar den sig mot ett bibliskt landskap fyllt av profeternas röster och folkets längtan efter Messias.
"Se vintern är förbi och regntiden förliden-"( 2:11) det är uttåget från slaveriet.Turturduvan som låter höra sin röst är Johannes Döparen som förebådar tiden när "fikonträdets frukter redan börjar mogna.(2:12,13)
När Höga Visans älskade sjunger:Jag är ett ringa blomster i Saron, förstår man att det är Jungfrun Maria, som åsyftas. Om henne står det också att hon är en "tillsluten lustgård, en tillsluten brunn är min syster, min brud",(4:12) och hon är också den som "kommer hit upp från öknen kringdoftad av myrra och rökelse".(3:6)
Kristus(Messias) är den som kommer springande över bergen,"lik en gasell, en ung hjort.."2:8,9)
Så fångas den glädjerika förväntan i advent i undersköna och tolkningsrika rader.
Min dröm är nu att översätta boken till svenska och låta fler få blicka in i de hemligheter som det välkända och älskade bibliska poemet kan avslöja genom systers Claires bok.

Det är i dag den 17 december. Jag har skrivit mitt JULBREV, som sammanfattar årets viktigaste händelser, reflektioner och tack. Många små korta julbrev har jag också skrivit. Gamla julkort används på nytt. Rött bakgrundspapper och mycket klister och de blir som nya. Stjärnor överallt. Och Dagens vackra julfrimärke om Julens glädje med två sprittande änglar får pryda mina kuvert.
I morse trodde jag att alla kort och brev var skrivna i god tid.Men insåg plötsligt att den 10 dec skulle utlandsbreven i väg och den 16 dec svenska brev. Kanske det blev nyårshälsningar av allt.
Då har man kommit förbi krubbans stämning och ser ram mot det vita nyåret och då passar ingen meditation in som jag plitat ner.
Fast- jag litar på posten! Den sätter för tidigt datum och allt kommer i tid till den magiska dagen -Julafton.

Nobeldagen fick jag uppleva Slavkans trevliga samtal med stjärnorna som plockats från Oslo Fredsprisfest. Den amerikanske filmskådespelaren Will Smith med sin gåtfullt vackra hustru, berättade att han hade fäst sig vid ett uttalande av Barack Obama i hans tal och ville fråga honom vad han menade. Så här sa Obama:
<"Vi måste ständigt utvidga vår moraliska föreställningsförmåga".. Sedan fick vi se mötet mellan Will och Barack Obama, där han ställde sin fråga och fick ett allvarligt och väl genomtänkt svar. Låt oss själva fundera över vad presidenten menade.

Med det slutar jag dagens korta blogg, eftersom vi ska baka julkakor i kväll i Rosenlund, medan snön virvlar runt vårt röda hus.

Sabina

Sankt Nikolaus som blev hela världens jultomte

I dag är det "lillejul" som det hette i Finland, när jag var barn. Men i det katolska Europa är det den helige Nicolaus dag. Och i England och i Amerika hänger man små och stora strumpor på sängstolparna för små barns förväntan att få en liten förjulklapp av St Nicolaus. Ibland kommer St Nicolaus genom skorstenen, ibland med en glittrande ljussläde på taket. Det såg jag i Kalifornien!

Jag minns när jag första gången var med om en St Nicolausfest i Sankt Franciskus församling som nybliven katolik. Det var ingen jultomte som kom med stav och mitra. Det var broder Gabriel som stolt klätt sig i den helige biskopens gestalt.
Nu vet jag mer om detta helgon, som blivit förebild för Jultomten eller Sankta Klaus i hela världen.
Han föddes i en förmögen familj på 200talet i Patara( nuv. Turkiet) . Redan som barn var han mycket generös och delade med sig av allt sitt goda. Så småningom blev han både präst och biskop i Myra. Han blev mycket älskad, särskilt av de fattiga, som han ömmade för.
Det berättas att han hörde talas om en pappa som hade tre flickor men inga pengar att erbjuda för ett gott giftermål. Förtvivlad tänkte pappan sälja flickorna till en äktenskapsförmedlare så att de åtminstone inte skulle svälta.
Biskopen tänkte: "Det får aldrig ske. Jag ska hjälpa dem."
I hemlighet smög han sig ut om natten med tre påsar guldmynt i handen. Flickorna sov och pappan sov,men fönstret var öppet och nu slängde han raskt de tre påsarna, en för varje flicka, in i deras hus.
Ingen hade sett honom- men när pappan och flickorna vaknade och såg alla guldmynt förstod de naturligtvis att det var den gode biskopen som räddat dem! Och det är därför vi ger varandra julklappar på julaftonen.
Tjugo år verkade han i Myra. Då kom en grym kejsare till makten och fängslade många kristna tillsammans med den gode biskop Nikolaus. Han fördes bort i exil, men var till tröst för alla medfångar.Efter tio år kunde han återvända till Myra och dog där mycket gammal.
Det finns många historier om biskop Nikolaus. Han är beskyddare för alla sjömän, därför att han en gång , så berättas det, var med om en svår storm på havet. Sjömännen förtvivlade att skeppet skulle räddas och vände sig till biskopen: Bed till den Gud som du tror på och dyrkar, ropade de medan vinden rev i seglen.
Biskopen föll på knä, gjorde korstecknet och bad en kort bön.Kanske han bara ropade: Jesus, hjälp! Eller: Gud, hör våra böner...
Gud hörde och havet blev lugnt igen.
Undra på att sjönmännen älskar och litar på detta helgon!
Nu ska jag skicka en hälsning till en ung Nicolaus, som ännu inte blivit helgon men kanske är på väg...

Konstens pilgrimer i Sixtinska kapellet

Det bästa med att åka buss är tid. Den tid jag inte har när tvätt ska hämtas, hängas upp och fördelas. Den tid jag inte har när klockan säger,att det är dags att förbereda maten. Det är alltid fråga om timmar.
Men på bussen är tiden fri. Då vecklar jag upp mitt favoritblad: l'Osservatore Romano, som tar upp utrymmet vid min sida och fyller hela bussen med sitt innehåll.
Men jag har alltid ett par pågående böcker i väskan, om jag inte kan vaska fram guldet i den stora tidningen.

I dag när himlen var klar och månen steg fram oändligt skön över stad och land, fann jag några ord om skönhet som var så vackra att jag genast grep efter pennan och trots bussens svängningar försökte mig på att översätta dem.
Visserligen skrev jag om skönhet i förgår ,men det här var en ny situation. Mitt förra citat kom från sextonhundratalet.
Dagens citat hämtar jag från Rom och mötet mellan påve Benedikt och all världens konstnärer, som jag också berättade om i förra inlägget.

Det var konstnärer, skulptörer, grafiker, dansare, sångare, dirigenter, kompositörer( och vem är större än Bach, vars Juloratorium jag avnjöt i går kväll hemma) poeter, arkitekter, filmskådespelare och filmskapare, som han talade till.Över och över denna illustra samling från hela världen tornade Michelangelos mästerverk Den Yttersta Domen .Scenen var Sixtinska kapellet.


"Ni är skönhetens väktare, sade påven till dem. Tack vare era talanger har ni möjlighet att tala till mänsklighetens hjärta, att beröra individuella och kollektiva känslor, att framkalla drömmar och förhoppningar, att vidga kunskapens och det mänskliga engagemangets horisonter.

Var tacksamma för de gåvor ni fått och var medvetna om det stora ansvaret att förmedla skönhet! Genom er konst, genom er själva är ni budbärare och vittnen för hopp åt mänskligheten! Och var inte rädda för att närma er den första och sista skönhetskällan, att öppna en dialog med troende, med dem som liksom ni själva upplever att de är pilgrimer i denna värld och i historien på väg till den oändliga Skönheten!
Tro tar inte bort något från er begåvning eller er konst. Tvärtom den lyfter och underhåller den och uppmuntrar den att kontemplera och meditera det yttersta målet, solen som inte går ner,solen som lyser upp detta ögonblick och skänker det skönhet.
Den helige Augustinus blev förälskad i skönheten och prisade den."

Här gjorde påven en paus. Han pekade upp mot Sixtinska kapellets tak och alla vände sina blickar upp mot de svindlande visionerna som Michelangelo framkallat för att beskriva den Yttersta Domen.Allas blickar hängde fast vid änglarna och demonerna samlade kring Kristus Domaren däruppe i valven. Om just denna dag, den sista, skrev Augustinus, :

"Bröder, vi kommer att få se en vision, som inget öga har sett, inget öra har hört, ingen människas hjärta fattat, en vision som överträffar allt vad skönhet heter, vare sig det är av guld eller silver, skogar och fält, himmel och hav, sol och måne eller stjärnor och änglar. Skälet är: detta är källan till all skönhet" (ur 1 Ioannis 4:5)

Minns det! Vi är alla pilgrimer på väg mot den oändliga Skönheten!
Att sedan den silverglänsande månen steg upp bakom skogen, när jag lämnade bussen, blev som ett silveremblem på det sköna tal jag hört i Sixtinska kapellet.
Ja, vad kan inte en busstur innehålla!

Sabina