Svenska folket gillar stämning och mys. Om de tycker om något tar de alltid till dessa två ord. De har smugit sig in i reklamen också. godis lockar med "fredagsmys", tv- program kallas mysiga - fast inte Skavlan för han är knappast mysig, han är allvarlig, genomträngande, påläst, närgången, näsvis, se bara på det senaste programmet fredagen den 13 januari!
Men anledningen att jag reflekterar över vårt folks kärlek till mysiga stämningar är att i de många intervjuer av kända och okända människor före jul, som tillfrågats varför de tycker om julen så har svaren varit nästan enstämmiga: Det är så mysigt. Och varför de går i kyrkan på julen - midnattsmässan till exempel - så svarar folk nästan alltid: "Det är så stämningsfullt".
De har fel. De har inte fattat någonting. De har inte lyssnat till vad prästen läser eller predikar - de har inte lyssnat, även om de läst julevangeliet hemma , vilket förvånansvärt många gör.
För julevangeliet är inte stämningsfullt. Det handlar om en hård verklighet. Om en mödosam resa under vind och regn i karga trakter. Det handlar om ovänligt bemötande och en förlossning under primitiva förhållanden.
Detta är den mänskliga bakgrunden till de stämningsfulla kyrkorna på julnatten.
Den verkliga sanningen om julen - Epifanian - som få tycks ha fattat - förklarade påven Benedikt XVI i sin predikan från Rom, som sändes ut över världen, också i svensk tv.. Han berättar där att i samtliga tre mässor som förekommer på julaftonen läses följande text(9:5..) från profeten Jesajas nionde kapitel: Det är mäktiga ord, jag citerar från 1917 års bibel:
"Det folk som vandrar i mörkret skall se ett stort ljus, ja över dem som bor i dödsskuggans land skall ett ljus skina klart. Du skall göra folket talrikt och du skall göra dess glädje stor, inför dig skola de glädja sig som man gläds under skördetiden, såsom man fröjdar sig när man utskiftar byte.
Ty du skall bryta sönder deras bördors ok och deras skuldrors gissel och deras plågraes stav, liksom i Midjans tid.
Och skon som krigaren bar i stridslarmet och manteln som sölades i blod, allt sådant skall brännas upp och förtäras av eld.
Ty ett barn varder oss fött, en son bliver oss given, och på hans skuldror skall herradömet vila, och hans namn skall vara: Underbar i råd, Väldig Gud, Evig Fader, Fridsfurste"
"Detta är den enda text i hela Gamla Testamentet där ett barn presenteras som Väldig Gud, Evig Fader, sade påven Benedikt..Profeten har också talat om barnet som " ett stort ljus"och att freden skulle komma och att och att plågarens stav och manteln som sölades ui blod skulle brännas upp.
Vid denna tid då världen ständigt hotas av våld på så många platser och när där finns så många plågares stavar och blodstänkta mantlar ,ropar vi till Gud:"O,mäktige Gud, du har vist dig som ett barn, du har uppenbarat dig som den Ende som älskar oss, den Ende som skall triumfera. Och du har visat oss att vi måste bli fredsstiftare smed dig.Vi älskar ditt barnsliga tillstånd, din maktlöshet, men vi lider av det ständiga återkommande våldet i vår värld och därför ber vi: visa din makt.,så att din frid kan triumfera i vår värld."
Detta menar påven, har ingenting med stämning eller sentimentalitet att göra.Det är här i denna verklighet av Jesu mänsklighet som trons stora mysterium uppenbaras.
Och just detta är det som mysmänskorna missar. De har inte fattat någonting därför att de hänger sig åt mys och stämning.
Även om jag också är en mysmänniska och älskar röda ljus och sprakande brasor, vackra dukar och doftande hycinter, är inte detta det viktigaste för mig, utan det är den realistiska insiktn om det ofattbara, att Konungarnas Konung, Herrarnas Herre, har ödmjukat sig och blivit ett barn,ett skyddslöst litet spädbarn för att skapa fred på jorden, frid i våra hjärtan.
Frid i era hjärtan som råkar läsa detta!
Sabina
söndagen den 15:e januari 2012
måndagen den 9:e januari 2012
Gott Nytt År och God Fortsättning
Det snöade uppe på våra höjder.
Jag tänkte: Det blir lätt att säga Gott nytt år nu när det snöar. Det känns liksom lite mer nyårsaktigt. Snö och Nyår!
Men det är klart att när vi kom ner till stan så regnade det. Öste bort all stämning..
Ändå möttes jag av Gottnyttår -kramar, pussar, handhälsningar - och jag började fundera. Varför hittar man inte på en variation? Jag vill gärna bryta av allt gottnyttår och säga: Härligt nytt år! Friskt nytt år. Ljuvligt nytt år!
Till en som varit förkyld hela julen: Jag önskar dej ett Gott Hälsans År! Det var väl bra? Han nickade och svarade med det gamla vanliga Jaja: Gott Nytt År själv...
Just det. Det gamla vanliga. En rutinhälsning. Och bra är det. Tack och lov för att vi har rutiner att stödja oss på. Alla är inte fantasifulla, t.ex de nya svenskarna som inte känner till våra rutiner. Då möts man av ett tafatt."Annars?" eller "Hur e läget"?" Vad svarar man på det+ Ack, då längtar man efter rutiner för att kunna svara: "OK, ganska bra. Eller:" Det går som det går.."
Jag tänker också på "God Jul", som vi har spritt nu som hälsning till varandra, tryckt på julkort, servietter, Coopreklam och Icapåsar. God Jul God Jul. Vad menar vi egentligen?
Vad är det för gott vi vill ge varandra i jul eller på det nya året? Det är väl knappast Marabou eller Cloetta eller Alladin? För det ger vi också. Men vi måste väl önska något mer i djupet av våra hjärtan. Om jag håller fast din hand , ser dej i ögonen och frågar: Vad menar du? Vad vill du ge mej? Blir du svarslös då eller kan du säga att i God Jul och Gott Nytt år lägger du in: Frid på jorden, frid i hjärtat, gemenskap och glädje; allt det som vi förknippar med - och ibland av nåd får uppleva - dessa välsignade dagar mellan advent och Trettonhelgen.
Nej,. jag tror inte vi tänker så mycket. Vi bara hasplar ur oss dessa glada hälsningar, för vi vet att de fungerar. Man tröttnar aldrig på att säga God Jul och Gott Nytt År. Till nära vänner vill man egentligen säga mer men gör det inte, för det känns gott ändå. Till främlingar - i kassan , på banken eller i bussen - är denna hälsning mycket speciell, eftersom den oftast är oväntad. Då fyller den en bra funktion. Då blir det verkligen en GOD JUL i hjärtat hos expediten eller busschauffören. Ja, då blir det ett ;Gott Nytt År, fast regnet öser ner och hjulen slirar i rondellerna.
Så låt oss vara tacksamma för att det finns rutiner och fortsätta att utan ambitioner på några djupare och ärligare ord säga. Gott Nytt År!
medan det snöar tiddelipom
Sabina
Jag tänkte: Det blir lätt att säga Gott nytt år nu när det snöar. Det känns liksom lite mer nyårsaktigt. Snö och Nyår!
Men det är klart att när vi kom ner till stan så regnade det. Öste bort all stämning..
Ändå möttes jag av Gottnyttår -kramar, pussar, handhälsningar - och jag började fundera. Varför hittar man inte på en variation? Jag vill gärna bryta av allt gottnyttår och säga: Härligt nytt år! Friskt nytt år. Ljuvligt nytt år!
Till en som varit förkyld hela julen: Jag önskar dej ett Gott Hälsans År! Det var väl bra? Han nickade och svarade med det gamla vanliga Jaja: Gott Nytt År själv...
Just det. Det gamla vanliga. En rutinhälsning. Och bra är det. Tack och lov för att vi har rutiner att stödja oss på. Alla är inte fantasifulla, t.ex de nya svenskarna som inte känner till våra rutiner. Då möts man av ett tafatt."Annars?" eller "Hur e läget"?" Vad svarar man på det+ Ack, då längtar man efter rutiner för att kunna svara: "OK, ganska bra. Eller:" Det går som det går.."
Jag tänker också på "God Jul", som vi har spritt nu som hälsning till varandra, tryckt på julkort, servietter, Coopreklam och Icapåsar. God Jul God Jul. Vad menar vi egentligen?
Vad är det för gott vi vill ge varandra i jul eller på det nya året? Det är väl knappast Marabou eller Cloetta eller Alladin? För det ger vi också. Men vi måste väl önska något mer i djupet av våra hjärtan. Om jag håller fast din hand , ser dej i ögonen och frågar: Vad menar du? Vad vill du ge mej? Blir du svarslös då eller kan du säga att i God Jul och Gott Nytt år lägger du in: Frid på jorden, frid i hjärtat, gemenskap och glädje; allt det som vi förknippar med - och ibland av nåd får uppleva - dessa välsignade dagar mellan advent och Trettonhelgen.
Nej,. jag tror inte vi tänker så mycket. Vi bara hasplar ur oss dessa glada hälsningar, för vi vet att de fungerar. Man tröttnar aldrig på att säga God Jul och Gott Nytt År. Till nära vänner vill man egentligen säga mer men gör det inte, för det känns gott ändå. Till främlingar - i kassan , på banken eller i bussen - är denna hälsning mycket speciell, eftersom den oftast är oväntad. Då fyller den en bra funktion. Då blir det verkligen en GOD JUL i hjärtat hos expediten eller busschauffören. Ja, då blir det ett ;Gott Nytt År, fast regnet öser ner och hjulen slirar i rondellerna.
Så låt oss vara tacksamma för att det finns rutiner och fortsätta att utan ambitioner på några djupare och ärligare ord säga. Gott Nytt År!
medan det snöar tiddelipom
Sabina
torsdagen den 5:e januari 2012
Heliga Tre konungar
De är på väg!
Flyttade från fönster till fönster. En har redan fallit på knä i mossan - ute skymmer det ,en kall vind blåser. Över krubban strålar en vitt utslagen blodröd amaryllis.
Sjunger sakta på en okänd melodi de Heliga tre konungarnas vandringssång:
Från Nubiens bergshöjd
från Sabas böljande slätt
Från kusten vid Tarsis led oss, o Stjärna rätt!
Kung Melchior med sitt guld
Balthasar med rökelsekar
Kung Kaspar för örternas skull
Led oss, o Stjärna, fram!
Led oss. o Kungabarn, rätt
Vi rider till Dig dag och natt
Fram genom stad och land
Led oss, o Stjärna, fram!
Vi känner ej hunger och törst
Öknarna svinner förbi
Dromedaren tar långa steg
Fyllda av längtan är vi.
Led oss, o Stjärna fram
till ditt mysterium
Rökelse, myrra och guld
Bär vi för Barnets skull.
Dag och natt vi dig ser
Brinnande stjärna klar
Barnet i stjärnan ler
Led oss , o Stjärna, fram!
Natten mörknar,trettondagsnatten,högtiden närmar sig-mysteriet väntar i krubbans halm:
Kungarna från Tarshis och kustländerna bringar skänker till Konungarnas Konung:
"De öppnade sina kistor och räckte fram sina gåvor åt Herren,
guld, rökelse och myrra"
Ditt ljus kommer, Jerusalem och Herrens härlighet uppenbaras över dig
och folken skall vandra i ditt ljus!
Himlen var klar, månen seglade upp glimmande vit som snön på marken när de Tre Vise Männen nalkades Betlehemskrubban på stan vid Hoppets Torg i Jönköping och "Gläns över sjö och strand , som en gång skrivits under en båtfärd på Vättern, sjöngs nu vid dess vinterstilla vatten av skaran som samlats kring Krubban och de Tre Vise Männen, Kaspar, Balthasar och Melchior..
Tre förunderliga gärningar har helgat denna dag:
I dag ledd stjärnan de vise männen till krubban
I dag blev vid bröllopet vatten till vin.
I dag ville Kristus döpas av Johannes för att frälsa oss.
Halleluja.
(ur Trettondagens vesper)
Flyttade från fönster till fönster. En har redan fallit på knä i mossan - ute skymmer det ,en kall vind blåser. Över krubban strålar en vitt utslagen blodröd amaryllis.
Sjunger sakta på en okänd melodi de Heliga tre konungarnas vandringssång:
Från Nubiens bergshöjd
från Sabas böljande slätt
Från kusten vid Tarsis led oss, o Stjärna rätt!
Kung Melchior med sitt guld
Balthasar med rökelsekar
Kung Kaspar för örternas skull
Led oss, o Stjärna, fram!
Led oss. o Kungabarn, rätt
Vi rider till Dig dag och natt
Fram genom stad och land
Led oss, o Stjärna, fram!
Vi känner ej hunger och törst
Öknarna svinner förbi
Dromedaren tar långa steg
Fyllda av längtan är vi.
Led oss, o Stjärna fram
till ditt mysterium
Rökelse, myrra och guld
Bär vi för Barnets skull.
Dag och natt vi dig ser
Brinnande stjärna klar
Barnet i stjärnan ler
Led oss , o Stjärna, fram!
Natten mörknar,trettondagsnatten,högtiden närmar sig-mysteriet väntar i krubbans halm:
Kungarna från Tarshis och kustländerna bringar skänker till Konungarnas Konung:
"De öppnade sina kistor och räckte fram sina gåvor åt Herren,
guld, rökelse och myrra"
Ditt ljus kommer, Jerusalem och Herrens härlighet uppenbaras över dig
och folken skall vandra i ditt ljus!
Himlen var klar, månen seglade upp glimmande vit som snön på marken när de Tre Vise Männen nalkades Betlehemskrubban på stan vid Hoppets Torg i Jönköping och "Gläns över sjö och strand , som en gång skrivits under en båtfärd på Vättern, sjöngs nu vid dess vinterstilla vatten av skaran som samlats kring Krubban och de Tre Vise Männen, Kaspar, Balthasar och Melchior..
Tre förunderliga gärningar har helgat denna dag:
I dag ledd stjärnan de vise männen till krubban
I dag blev vid bröllopet vatten till vin.
I dag ville Kristus döpas av Johannes för att frälsa oss.
Halleluja.
(ur Trettondagens vesper)
söndagen den 1:e januari 2012
Ring,klocka ring!
Nyårsnatt.Vi har skrattat åt Grevinnan och betjänten,vi har fängslats åt den sanna historienom ett barnamord på 1800-talet, en seriös deckare,mera lagd på resonemang än på blod,och nu stänger vi teven.
Brasan tänds. Vedträna är torra och sprakar friskt. Vi sitter stilla och väntar .
Skönt med denna väntan. Tankarna flyger lätt tillbaka genom åren. Alla nyårsnätter jag minns. De flesta fyllda av denna stillsamma väntan inför radion, som snart ska skänka oss samma program som jag lyssnat till sen jag var flicka i prästgården i Nyköping.
De stilla nyårsnätterna avbröts under mina amerikaår, då det var liv och upptåg med vänner från hela världen.Ett par gånger har vi faktiskt avstått från vår brasa och gästat främmande gårdar i trakten för att fira nyår, men det har känts annorlunda, nu är vi glada att vara här på plats.
Och så inleds radions firande med Kantat av Vilhelm Stenhammar, hälsningar och äntligen Sveriges domkyrkoklockor som skall ringa in året.
Domkyrkan i Stockholm, Sveriges yngsta stift, inleder. Sedan kommer till min förvåning också katolska domkyrkan St Eriks klockor, som ringer ut över Söders höjder.Från Stockholm förflyttas vi till Visby och jag ser framför mig den vackra ön med sina många medeltida kyrkor, med Sanka Katarinas och Sankt Nikolais kyrkoruiner där jag en gång klättrade på valven som konststuderande under Gregor Paulsson..Klockorna ringer ut över Östersjöns vatten från Sankta Marias domkyrka.
Nästa domkyrka befinner sig i Växjö, Två höga smala spiror på elvahundratalsdomen, där jag varit många gånger på högtidliga mässor, så följer Härnösand och Luleå, Sveriges yngsta domkyrka och därefter Strängnäs domkyrka kyrka med sina två medeltida altarskåp. Medan klockorna ringer ut över Mälaren tänker jag på stadens skald,Bo Setterlind, som författat många inskriptioner på nya kyrkklockor och som hyllat Jungfrun Maria i sköna dikter, bland annat i den på Bonniers utgivna Herrens Moder, en diktsamling som på 1960-talet bröt ett anonymt tabu mot kristen Mariadikt i Sverige.
Mäktigt ljuder Lundadomens klockor, en domkyrka som byggdes när Sverige och Danmark var ett,en tung romansk byggnad, som för mig alltid kommer att förknippas med Britta och Folke Holmström. En adventskväll fick jag följa med dem och lyssna till Bachs juloratorium under de höga valven. En annan gång såg jag kyrkospel framföras i koret och en oförglömlig morgon var jag där med Dalai Lama, som häpen och vördnadsfull betraktade den stora Kristusmosaiken i koret.
Göteborgs klockor låter lika svala och brusande som havsvindar och Kalmar domkyrkoklockor ringer i en stad som har en domkyrka men ingen biskop!.Att därefter lyssna till klockorna från Den gamla Skaradomen blir häftigt. Jag tänker på biskoparna Danell och sonen Johan,som sen sitt artonde år är Taizébroder och som kanske just nu firar nyår med 30.000 ungdomar i Berlin. Men jag minns också när jag fick vara med vårt Birgittaspel vid Skara domkyrkans stora 800årsjubileum och på när håll se det slitna triumfkruciifixet, som lagts ner på golvet för att renoveras. Att inför detta krucifix sedan få lyssna till den heliga Birgittas sång: "Till Golgota längtar jag" var stort.
Klockringningen fortsätter över Karlstad och Västerås - där jag minns det första stora allkristna mötet V72 med bl.annat Margit som talare i domkyrkan - men till sist kommer klangen från mitt älskade Uppsala, dit jag nu i mina tankar går upp till ärkebiskopsgården ,som under mina studentår öppnade sitt hem för mig. Alltsedan jag var barn hade jag dyrkat Erling Eidem, en ofta kär gäst hos oss iden svenska prästgården i Helsingfors, och som student kunde jag fortsätta att vara "barn i huset" hos detta älskliga och fromma ärkebiskopspar.
Uppsala domkyrka är den största i hela Norden och en av klockorna är från Karl XII:s tid.
En kort tystnad följer på dessa mäktiga klanger för att sedan följas av Georg Friedrich Händels glada Vattenmusik. Han lär ha framfört den under en båttur på Themsen, då båten skull passera den kungliga båten och han med denna musik hoppades kunna charma sin välgörare.
Oss charmar dessa toner varje år lika mycket.
Två vedträn flämtade i kakelugnen. Det var dags att önska varandra ett Gott Nytt år 2012.
Detsamma säger jag till mina läsare
Happy New Year!
Sabina
Brasan tänds. Vedträna är torra och sprakar friskt. Vi sitter stilla och väntar .
Skönt med denna väntan. Tankarna flyger lätt tillbaka genom åren. Alla nyårsnätter jag minns. De flesta fyllda av denna stillsamma väntan inför radion, som snart ska skänka oss samma program som jag lyssnat till sen jag var flicka i prästgården i Nyköping.
De stilla nyårsnätterna avbröts under mina amerikaår, då det var liv och upptåg med vänner från hela världen.Ett par gånger har vi faktiskt avstått från vår brasa och gästat främmande gårdar i trakten för att fira nyår, men det har känts annorlunda, nu är vi glada att vara här på plats.
Och så inleds radions firande med Kantat av Vilhelm Stenhammar, hälsningar och äntligen Sveriges domkyrkoklockor som skall ringa in året.
Domkyrkan i Stockholm, Sveriges yngsta stift, inleder. Sedan kommer till min förvåning också katolska domkyrkan St Eriks klockor, som ringer ut över Söders höjder.Från Stockholm förflyttas vi till Visby och jag ser framför mig den vackra ön med sina många medeltida kyrkor, med Sanka Katarinas och Sankt Nikolais kyrkoruiner där jag en gång klättrade på valven som konststuderande under Gregor Paulsson..Klockorna ringer ut över Östersjöns vatten från Sankta Marias domkyrka.
Nästa domkyrka befinner sig i Växjö, Två höga smala spiror på elvahundratalsdomen, där jag varit många gånger på högtidliga mässor, så följer Härnösand och Luleå, Sveriges yngsta domkyrka och därefter Strängnäs domkyrka kyrka med sina två medeltida altarskåp. Medan klockorna ringer ut över Mälaren tänker jag på stadens skald,Bo Setterlind, som författat många inskriptioner på nya kyrkklockor och som hyllat Jungfrun Maria i sköna dikter, bland annat i den på Bonniers utgivna Herrens Moder, en diktsamling som på 1960-talet bröt ett anonymt tabu mot kristen Mariadikt i Sverige.
Mäktigt ljuder Lundadomens klockor, en domkyrka som byggdes när Sverige och Danmark var ett,en tung romansk byggnad, som för mig alltid kommer att förknippas med Britta och Folke Holmström. En adventskväll fick jag följa med dem och lyssna till Bachs juloratorium under de höga valven. En annan gång såg jag kyrkospel framföras i koret och en oförglömlig morgon var jag där med Dalai Lama, som häpen och vördnadsfull betraktade den stora Kristusmosaiken i koret.
Göteborgs klockor låter lika svala och brusande som havsvindar och Kalmar domkyrkoklockor ringer i en stad som har en domkyrka men ingen biskop!.Att därefter lyssna till klockorna från Den gamla Skaradomen blir häftigt. Jag tänker på biskoparna Danell och sonen Johan,som sen sitt artonde år är Taizébroder och som kanske just nu firar nyår med 30.000 ungdomar i Berlin. Men jag minns också när jag fick vara med vårt Birgittaspel vid Skara domkyrkans stora 800årsjubileum och på när håll se det slitna triumfkruciifixet, som lagts ner på golvet för att renoveras. Att inför detta krucifix sedan få lyssna till den heliga Birgittas sång: "Till Golgota längtar jag" var stort.
Klockringningen fortsätter över Karlstad och Västerås - där jag minns det första stora allkristna mötet V72 med bl.annat Margit som talare i domkyrkan - men till sist kommer klangen från mitt älskade Uppsala, dit jag nu i mina tankar går upp till ärkebiskopsgården ,som under mina studentår öppnade sitt hem för mig. Alltsedan jag var barn hade jag dyrkat Erling Eidem, en ofta kär gäst hos oss iden svenska prästgården i Helsingfors, och som student kunde jag fortsätta att vara "barn i huset" hos detta älskliga och fromma ärkebiskopspar.
Uppsala domkyrka är den största i hela Norden och en av klockorna är från Karl XII:s tid.
En kort tystnad följer på dessa mäktiga klanger för att sedan följas av Georg Friedrich Händels glada Vattenmusik. Han lär ha framfört den under en båttur på Themsen, då båten skull passera den kungliga båten och han med denna musik hoppades kunna charma sin välgörare.
Oss charmar dessa toner varje år lika mycket.
Två vedträn flämtade i kakelugnen. Det var dags att önska varandra ett Gott Nytt år 2012.
Detsamma säger jag till mina läsare
Sabina
fredagen den 30:e december 2011
En doft av himmel
Innan vi lämnar jultiden detta år vill jag skriva ner en av de många vackra psalmer som hör till Kyrkans tidegärd. Det är ju så många helgdagar, man hinner knappast andas förrän en ny skall firas.Kristi födelses fest är omgiven av idel fester eller som det står i denna psalm av Anders Pilz "En doft av himmel fyllde världen, ett leende av tusen änglar...."
Jag letade efter de där tusen änglarna på Google, men det var en konstig samling änglar som kom upp och därför fick jag gå till Katobs.se som presenterar ett bildspel av konstverk som skildrar den helige julen genom århundraden. Där fanns dessa bibliska änglar, som fyllde rymden med sin sång den natt då Kristus föddes i Betlehem:
En stjärna lyste över jorden.
Vid midnattstimmen föddes Ordet
bland skuggorna i dödens dal
Guds Son av evighet, Marias barn.
En doft av himmel fyllde världen,
ett leende av tusen änglar.
Ett glädjebud i dödens hus;
i mörkret lyser ljuset av Guds ljus
Kom, låt oss skynda genom natten
och se det ord
som Herren sagt oss.
Han bor hos oss i detta nu,
Marias son och evighetens Gud.
Ja, vi har skyndat genom natten. Vi har fått möta det nyfödda Kristusbarnet.
Nu står en ny tid, ett nytt år, för dörren.
Låt oss skynda det till mötes fyllda av hopp och förväntan.
Det skall bli ett Trons År enligt en proklamation från påve Benedikt XVI i Rom.
Sabina
Jag letade efter de där tusen änglarna på Google, men det var en konstig samling änglar som kom upp och därför fick jag gå till Katobs.se som presenterar ett bildspel av konstverk som skildrar den helige julen genom århundraden. Där fanns dessa bibliska änglar, som fyllde rymden med sin sång den natt då Kristus föddes i Betlehem:
En stjärna lyste över jorden.
Vid midnattstimmen föddes Ordet
bland skuggorna i dödens dal
Guds Son av evighet, Marias barn.
En doft av himmel fyllde världen,
ett leende av tusen änglar.
Ett glädjebud i dödens hus;
i mörkret lyser ljuset av Guds ljus
Kom, låt oss skynda genom natten
och se det ord
som Herren sagt oss.
Han bor hos oss i detta nu,
Marias son och evighetens Gud.
Ja, vi har skyndat genom natten. Vi har fått möta det nyfödda Kristusbarnet.
Nu står en ny tid, ett nytt år, för dörren.
Låt oss skynda det till mötes fyllda av hopp och förväntan.
Det skall bli ett Trons År enligt en proklamation från påve Benedikt XVI i Rom.
Sabina
lördagen den 24:e december 2011
I Betlehem
då var tiden inne för Maria att föda "och hon födde sin son, den förstfödde. Hon lindade honom och lade honom i en krubba, eftersom det inte fanns plats för dem inne i härbärget."( Luk 2:6,7)
Vi sitter framför brasan, de små ljusen är tända i granen,mörk skog omger oss, och julevangeliets urgamla text kommer oss till mötes med sin märkligt konkreta berättelse om den händelse som i tusen år förebådats och äntligen tog plats för tvåtusen år sedan. Ännu levande, nära.'
Minst femtio jular har denna morgon varit likadan! Brasan,kaffet, julkakorna, läsningen ur Lukas evangeliet, Stillhet,tystnad, väntan. Under julgranen ligger inte så många julklappar, men roliga i hast skrivna rimmade verser. bryter stillheten. Och pappret kastas i brasan, som sprakar till.
Då kommer första signalen; telefon från Mymensingh i Bangladesh! . Ett långt samtal med sonen i fjärran land. Andre sonen är närmare, han är i skogen, varifrån han hämtat vår gran. Så känns familjen nära med oss tre här hemma och de två andra i telefonen. Det är das att ägna sig åt julmusik innan vi framemot eftermiddagen tar emot vår julgäst och fram mot midnatt beger oss till Sankt Franciskus för den högtidliga Midnattsmässan!
Då kommer första signalen; telefon från Mymensingh i Bangladesh! . Ett långt samtal med sonen i fjärran land. Andre sonen är närmare, han är i skogen, varifrån han hämtat vår gran. Så känns familjen nära med oss tre här hemma och de två andra i telefonen. Det är das att ägna sig åt julmusik innan vi framemot eftermiddagen tar emot vår julgäst och fram mot midnatt beger oss till Sankt Franciskus för den högtidliga Midnattsmässan!
Dagen är kommen Kärlek triumferar
Kom låt oss skynda till Betlehem
Hälsad av änglar, Krist är född till jorden
Kom låt oss tillbedja, ja kom låt oss tillbedja
vår Herre Krist! ( Psalm 122)
Lyss till änglasångens ord:
Gud är kommen till vår jord
Nyfött barn vår konung är
Frid åt människor han bär
Folk, stäm in i himlens kör
med en sång som aldrig dör
Han som fötts i Betlehem
är vår Frälsare och vän
Lyss till änglasångens ord
Gud är kommen till vår jord.(Psalm 123)
Frid i dag och alla dagar
önskar
Sabina
fredagen den 23:e december 2011
Julpost
Varje dag vid lunchtid väntar vi ivrigt på posten. Tidningar, paket, brev, julkort, räkningar, påminnelser,överraskningar.
Världen väller in. Därute flyger fåglarna från gren till gren, de pickar ivrigt på gröna fröbollar,de hälsar oss med glada pip.
Och vi lutar oss över våra brevhögar, skär försiktigt upp kuverten, sparar på frimärkena,lägger dem i högar( skicka frimärken till IM så blir de använda för behövande tack vare en flitig man i Nora!)
Jag får lust att dela med mig av dagens skörd, därför att varje brev eller julkort för med sig minnen, öppnar fönster mot förgångna år
Brevet från Elisabethsystrarnas Altesheim i Reinbek kommer med hälsningar från systrarna Gabriela och Klara. De fanns under många år på Brahegatan 7 B i Stockholm. Där lärde jag känna dem och Elisabethsystrarnas historia, som började i Neisse(Nysa) för över hundra år sedan. Det blev en bok av de många samtalen. Sankt Jakobs klockor, som berättar om de tre pionjärerna för denna unga systraorden, nu med arbete i Ryssland,Brasilien, Polen och Tyskland. Till Sverige kom Elisabethsystrarna 1866 och de stod nära vår katolska drottning Josephina och betydde mycket för henne och de få katoliker som då bodde i Stockholm. bland annat tog de då hand om italienska barn till invandrararbetare, som var katoliker!
En hälsning från Mount of Olives i Jerusalem får mitt hjärta att klappa, för Jerusalem sjunger vi var dag om i Laudes, och syster Ksenia lärde jag känna på en pilgrimsresa till Estland. Då var hon syster i ett ortodoxt kloster i Australien, sedan blev hon priorinna i klostret på Himmelsfärdsberget. Där fick jag besöka henne och sitta i den blommande trädgården och se ned på den heliga staden Jerusalem. en oförglömlig upplevelse. Och alltsedan dess kommer varje jul och påsk en hälsning med blommor från det heliga landet från min ortodoxa vän syster,moder Ksenia. av de myrrhabärnde mariornas orden.
Ett lite bulligt kuvert från Stockholm gör mig nyfiken. Se, det är min fantasifulla "lillasyster" Ingrid, som åstadkommit en förtjusande förpackning med en egen liten juldikt till "Stora Ingrid från lilla Ingrid". Vi är sommargrannar och det är naturligtvis speciellt både för den lilla och den stora att ha samma namn. Så det har blivit vänskap och brevväxling mellan Ölmstad och Stockholm!
Från Franciskanerna i Jonsered kommer ett grönt julbrev med både predikan och rapport om de katolska katterna, som nu misstänks för att ha glufsat i sig en vingbruten duva. Dessa brev läser jag med stort nöje och så får jag inte glömma att skicka en päng till deras arbete för hemlösa .
Ett långt vackert brev kommer från Inglill och för mig tillbaka till prästgården i Nyköping .Hennes make var en ung adjunkt hos min far på fyrtitalet. De blev båda medlemmar i Societas Sanctae Birgittae och jag lärde känna Ingalill på sommarens SSSB- möten i Vadstena..Dit kom hon strålande glad varje sommar och gör så än. Men i dag är hon rullstolsbunden och värkbruten men med samma glada utstrålning. Hela hennes brev som hon skickar till släkt och vänner brusar av glädje och fröjd trots hennes sjuka kropp och begränsade liv. Ack att förvandla sitt lidande så som Ingalill gör, så att det lyser som en sol en vinterdag för var och en som kommer henne nära!
Jag tar kort och brevbunten med mig ut i hallen. Några får fästas på ett rött sidenband som hänger på dörrposten, andra läggas i en handgjord brevtomte som jag fått en jul men minns inte vem som gjort den.
Om ett år kanske de vackraste görs om till nya kort, som jag skickar ut i världen.
Det är dags för "den svarta säcken" i min skrivstuga, för annars känns det inte som dan före dan..
Jag ska försöka slänga så mycket jag kan -men svårt är det, när jag älskar att spara för jag tänker:"kanske kan jag använda den bilden, den tidningen, den artikeln någon gång..."
Är det fler som tänker så, månntro?
God Jul!
Sabina
Världen väller in. Därute flyger fåglarna från gren till gren, de pickar ivrigt på gröna fröbollar,de hälsar oss med glada pip.
Och vi lutar oss över våra brevhögar, skär försiktigt upp kuverten, sparar på frimärkena,lägger dem i högar( skicka frimärken till IM så blir de använda för behövande tack vare en flitig man i Nora!)
Jag får lust att dela med mig av dagens skörd, därför att varje brev eller julkort för med sig minnen, öppnar fönster mot förgångna år
Brevet från Elisabethsystrarnas Altesheim i Reinbek kommer med hälsningar från systrarna Gabriela och Klara. De fanns under många år på Brahegatan 7 B i Stockholm. Där lärde jag känna dem och Elisabethsystrarnas historia, som började i Neisse(Nysa) för över hundra år sedan. Det blev en bok av de många samtalen. Sankt Jakobs klockor, som berättar om de tre pionjärerna för denna unga systraorden, nu med arbete i Ryssland,Brasilien, Polen och Tyskland. Till Sverige kom Elisabethsystrarna 1866 och de stod nära vår katolska drottning Josephina och betydde mycket för henne och de få katoliker som då bodde i Stockholm. bland annat tog de då hand om italienska barn till invandrararbetare, som var katoliker!
En hälsning från Mount of Olives i Jerusalem får mitt hjärta att klappa, för Jerusalem sjunger vi var dag om i Laudes, och syster Ksenia lärde jag känna på en pilgrimsresa till Estland. Då var hon syster i ett ortodoxt kloster i Australien, sedan blev hon priorinna i klostret på Himmelsfärdsberget. Där fick jag besöka henne och sitta i den blommande trädgården och se ned på den heliga staden Jerusalem. en oförglömlig upplevelse. Och alltsedan dess kommer varje jul och påsk en hälsning med blommor från det heliga landet från min ortodoxa vän syster,moder Ksenia. av de myrrhabärnde mariornas orden.
Ett lite bulligt kuvert från Stockholm gör mig nyfiken. Se, det är min fantasifulla "lillasyster" Ingrid, som åstadkommit en förtjusande förpackning med en egen liten juldikt till "Stora Ingrid från lilla Ingrid". Vi är sommargrannar och det är naturligtvis speciellt både för den lilla och den stora att ha samma namn. Så det har blivit vänskap och brevväxling mellan Ölmstad och Stockholm!
Från Franciskanerna i Jonsered kommer ett grönt julbrev med både predikan och rapport om de katolska katterna, som nu misstänks för att ha glufsat i sig en vingbruten duva. Dessa brev läser jag med stort nöje och så får jag inte glömma att skicka en päng till deras arbete för hemlösa .
Ett långt vackert brev kommer från Inglill och för mig tillbaka till prästgården i Nyköping .Hennes make var en ung adjunkt hos min far på fyrtitalet. De blev båda medlemmar i Societas Sanctae Birgittae och jag lärde känna Ingalill på sommarens SSSB- möten i Vadstena..Dit kom hon strålande glad varje sommar och gör så än. Men i dag är hon rullstolsbunden och värkbruten men med samma glada utstrålning. Hela hennes brev som hon skickar till släkt och vänner brusar av glädje och fröjd trots hennes sjuka kropp och begränsade liv. Ack att förvandla sitt lidande så som Ingalill gör, så att det lyser som en sol en vinterdag för var och en som kommer henne nära!
Jag tar kort och brevbunten med mig ut i hallen. Några får fästas på ett rött sidenband som hänger på dörrposten, andra läggas i en handgjord brevtomte som jag fått en jul men minns inte vem som gjort den.
Om ett år kanske de vackraste görs om till nya kort, som jag skickar ut i världen.
Det är dags för "den svarta säcken" i min skrivstuga, för annars känns det inte som dan före dan..
Jag ska försöka slänga så mycket jag kan -men svårt är det, när jag älskar att spara för jag tänker:"kanske kan jag använda den bilden, den tidningen, den artikeln någon gång..."
Är det fler som tänker så, månntro?
God Jul!
Sabina
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
