En politikers tro

Det är en historisk kväll. Om en timme ska vi slå på tv och se vad som har hänt och är på gång därborta i Amerika. Spännande.

Jag minns en annan historisk kväll. . En nybildad liten ungdomsgrupp som hette Sabinaringen skulle träffas hemma hos mig och planera vår verksamhet.
När de kom hade jag just hört om Martin Luthers Kings dramatiska död på ett hotell i Alabama. Jag berättade för flickorna vad som hänt.
Vi satt tysta och skakade. Sen började en av oss sjunga We shall overcome.Det blev vår aftonbön

Martin Luther King var baptistpastor. Det var också från den kyrkan som befrielsen vällde fram, buren av böner och sånger.

Det har gått många år sedan dess. Men nu har en annan ledargestalt trätt fram med samma bakgrund. Världen är annorlunda och budskapen är nya. Men ett finns kvar. Tron.
En journalist från Chicago Sun Times intervjuade Barack Obama när han drev sin kampanj för att bli senator. Intervjun handlade om hans tro.
Journalisten frågade: Vad tror du på?
Obama svarade: Jag är kristen.
Ingen tvekan.Rakt på sak kom en deklaration, som knappast någon av våra svenska politiker skulle våga säga med samma självklara tonfall:
Jag är kristen.
Under den timslånga frågestunden berättade han om sin barndom, sina morföräldrar, sitt religiösa arv.
Jag har mina rötter i den kristna traditionen, sa han.
Har du alltid trott?, frågade journalisten
-Min mor fostrade mig. Hon var kristen., svarade han.
De senaste dagarna har vi också fått läsa om hans tillgivenhet för sin mormor som han besökte mitt i sin viktiga valkampanj, därför att hon var sjuk.

Dekristna rötterna i mitt liv kommer från metodister och baptister, berättade Obama.
Journalisten frågade: Vilken kyrka tillhör du?
Trinity United Church of Christ, berättade han och där gav han sitt liv åt Kristus.
Ja, han sa det! Han överlämnade sig åt Kristus.
Det var som en bekräftelse på vad jag trodde, förklarar han. Det var stort.
Jag blir så rörd och jag tänker nu - för det var ju några år sedan - att måtte denna fasta tro, denna självklara övertygelse ha mognat och fördjupats och framförallt vara till hjälp, om han nu får detta tunga ämbete, president av USA, att bära på sina axlar.

Samtidigt ser jag vad våra politiker saknar och varför det har blivit så trendigt och oklart i den svenska politiken. Som en ankdamm med mycket slam . Man längtar efter en ledarstil som vågar vara tydlig och ärlig. Inte skämmas för de kristna rötter som kanske kan finnas i politikenas bakgrund. Eller är de helt bortglömda ?

Nu ska vi se hr det går för Obama och Mc Cain.
Sabina