Marcel Proust

Nu är jag fast.
Skrev i går om Gunnel Vallquist, som fyllde 95, och sedan jag återupplevt hennes märkliga författarliv letade jag fram stordådet: översättningen av Marcel Prousts 3000 sidor A La Recherche Du Temps Perdu"  "På spaning efter den tid som flytt "I skimrande grönt klotband tillägnad mig av G "medan vi spanar efter den tid som flytt och som kommer"

Och jag fastnade genast i de långa meningarnas skiftande vandring över sidorna av barnet Marcels minnen från mormors lantställe i Combray.

Hans minnen väckte mina minnen :
"När iskyla råder utomhus är det en vällust att, likt svalan som reder sitt bo i värmen djupt nere i jorden, känna sig innesluten i sitt rum medan brasan brinner hela natten i kakelugnen, så att man sover som insvept i en vid kappa av varm, rökig luft, genomlyst av skimret från de uppflammande bränderna..

Jag kom plötsligt ihåg vindsrummet i Rabbelugn ,Wredes vinterresidens utanför Helsingfors, där vi barn fick övernatta en iskall vinter efter att ha tolkat på skidor efter släde genom en vintrig skog.
Det var kallt ute och varmt inne. Brasan sprakade hemtrevligt,


 Bertil och jag låg i var sin säng och tittade mot kakelugnens buktande luckor och lyssnade till elden..

Men jag minns också några nätter i Rosenlund, när vi tände brasan och sömnigt lyssnade på de rogivande ljuden från en sprakande brasa, vars värme smög sig omkring oss som mjuka vindsfläktar..

Och alla dessa korta minnesglimtar från barndomen och från 
Rosenlund kom när jag börjat läsa den förtrollande boken Spaning efter den tid som flytt

Tack vare Gunnel Vallquists strålande översättarbragd.

Sabina