Ars moriendi

Ars Moriendi betyder Konsten att dö. Det var ett dokument som skrevs för svenska präster på medeltiden; en handläggning för själavård vid döende.Jag gav häftet i julklapp till våra franciskaner, som skämtsamt undrade om jag önskade deras död.

Men nu har jag kommit att tänka på detta viktiga:konsten att dö, därför att i dagens SVD står en artikel om palliativ vård, som är vård för de döende, ett område som tycks vara försummat inom äldrevården.

Gamla flytas runt mellan sjukhus och äldrevård, mellan hm och sjukhus. De blir alltför sällan informerade om att de kommer att dö snart och därmed förlorar de möjligheten att förbereda sig för döden, tala med sina närmaste, bli befriade från ängslan inför det okända o.s.v

Som katolik kan man be den helige Josef om "en god död". Men också Jungfru Maria kan vara med den döende och en hjälp och tröst inför övergången från det jordiska livet till det andra livet.

I söndags talade pater Joseph med stark emfas om ett sakrament som ibland kallas De sjukas sakrament eller Sista smörjelsen. Han menade att man inte ska vänta till sista stunden att ta emot detta viktiga sakrament- det kan man ta emot när som helst, och jag minns när jag förta gången lärde mig om denna vackra handling.
Det var när jag skrev boken om den heliga Birgitta och Ulf låg för döden.:

...på kvällen stod Birgitta och abboten och några av munkarna vid Ulf säng.Abboten strök olja över Ulfs läppar och viskade:
Jag smörjer dessa läppar för att du måtte få förlåtelse för alla synder du begått med dem..
Abboten smorde ögon,öron, näsborrar och händer och gav honom förlåtelse för allt han gjort
Bakom honom stod munkarna ochsjöng:
Herre förbarma dig över oss
Kristus hör oss
Helige Ande förbarma dig över oss
Heliga Maria bed för honom.

Så går det naturligtvis inte till vid palliativ vård. Men det man måste önska sig när den tiden kommer är att få vara med sin familj, att utan oro och ängslan gå mot det nya livet som väntar

Inte alla har en to som bär i det ögonblicket
Men som en diktare skrivit:"döden är bara överlöparen som visar oss vägen..(Folke Isaksson

eller dessa  rader av Denise Levertov, som stod i dödsannonsen efter Sigvard Lindqvist som översatt dikten:

Som simmare vägar
ligga med ansiktet mot skyn
och vattnet bär dem,som hökar vilar på luft
och luften håller dem
uppe,
så ville jag lära mig uppnå
fritt fall, och sväva
in i Skapar-Andens djupa omfamning
och veta att ingen ansträngning förtjänar
den allomfattande nåden

Sabina