Slog upp fönstret. Vad hör jag ? Blandat med trevande bofinksrop och lockande trastdrillar höjs märkliga ljusa rop,en annorlunda fåglalåt, en morgonlåt av mänsklig art. Jag lyssnar förtjust. Det måste vara barnen från huset mittemot, däruppe i backen lutat mot skogsranden,ett rödmålat hus från samma tid som vårt hus. Det betyder att vår och sommar nalkas.
När jag stiger ut med mina stavar hör jag ett förtjust rop: Ingrid,Ingrid. Och nerför trapporna flyger en blå och gulklädd liten "fågel" med lustig hatt över näsan.Just det! Min vinterflicka, som jag skrev en julsaga för. Nu måste det bli en påsksaga. Snart dyker gossarna Johan och Joel upp. De visar ekvilibristiska färdigheter i den enkla gungan farfar satt upp i ett träd. De flyger som astronauter genom den vårklara rymden.
Skärtorsdagseftermiddag knackar det på verandadörren och där står de,uppsminkade till katt och mus och en riktigt söt liten huckleförsedd häxa. Vi bryter en godispåse vars innehåll strös ut på bräderna. Barnen plockar ivrigt- men ack, musens handflata är tom. Blygt sträcker han ut den och jag fyller på.
Ett foto och vips är de borta med sina små korgar och förväntningar.
Nu ska påsksagan skrivas -men bara för dem!
Det är Långfredagsmorgon och Bachs Matteuspassion för tillbaka evangeliets drama till mina öron. Snart skall jag stå mitt i detta ödesdrama och lyssna till urgamla texter som varje år känns lika nya och skakande som första gången de skrevs på papyrus.
Nu lörjar jag längta till påsknattens mirakel!
Sabina
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar