Från mörker till ljus

Hur gärna skulle jag inte vilja gå ut på gatorna och säga till dem jag möter: Kom med mej och upplev påskens drama. Du anar inte vad du missar där du går och njuter av solen och tänker på sommaren. Men det är inte lätt. Om jag hejdar någon tittar han eller hon ofelbart på klockan, nickar vänligt och säger: Oh, jag har så bråttom, jag ska just möta några vänner. Eller:Jag är hungrig och på väg till en middag. Eller Nej, tack jag är inte intresserad. Syntes det på mej vad jag ville säga,fastän jag inte sagt något?.

Jag ville ju bara ge dem något stort och mäktigt som de aldrig tidigare har upplevt.

De kanske bara har snuddat vid denna upplevelse. Men vad är då påsken om de inte ens sätter sin fot i en kyrka, lyssnar på ett radioprogram,öppnar en bibel? Vad är påsken?

Den är några dagars ledighet,lite sol vid Vätterstranden, en resa till torpet-

Och ändå är just denna vecka den viktigaste av alla som vill kalla sig kristna.

Skärtorsdagens ljuva möte vid den måltid som skulle bli Jesu sista med alla de tolv, då han böjde sig ner och tvättade deras fötter,d.v.s. utförde en slavs tjänst!

Nu gör vi det i kyrkan. Vi gör det för varandra, i den stora kyrkan ochh i den lilla gruppen och vi förstår med ens hur det var där i Den Övre Salen, när det skedde första gången. Det var början på kärleken.

Efteråt går man tyst under fullmånen och tänker.

Långfredag.Tystnad. Mörker trots sol. Man går med lärjungar som förtvivlar. Man knäböjer vid ett kors och kysser den dödes fötter. Det är en underlig dag.Man lever i två världar,nära och långt borta. Allt är väntan.

Påskaftonenens höjdpunkt blir elden som tänds utanför kyrkan. Över hela jorden tänds dessa påskeldar utanför katedraler,kyrkor och kapell.Jag minns en påskafton då elden kämpade mot snön.Denna afton stod vi lätt frusna kring en stark brasa, som trotsigt flammade och sprakade mot stjärnhimlen.

Påskljusets låga förde oss in i mörkret.Lumen Christi. Deo Gratias. Kristi Ljus.Gud vi tackar dig ekade i den tomma kyrkan, ekade genom seklerna, ett eko från Golgata,och Sion, som i tvåtusen år höjts av mänskliga röster.

Vi hade små tunna ljus i händerna och plötsligt stod vi där med tända ljuslågor medan skuggorna ännu ruvade mellan bänkarna. Då började vår vandring : Från Första Mosebokens underbara skapelseberättelse,med Abraham och Isak till Moria berg, med Moses genom öknen och till profeten Jesajas jubel över de källor som skall strömma fram i Israel.När vi äntligen fick sjunga Gloria bländades våra ögon och vi förstod att Ljuset hade segrat över mörkret.

Detta var vår upplevelse: att tro- som Abraham- även om jorden rämnar och mänskor dör under ruinerna, även om våldtäkter och mord inträffar varje dag - vi tror och ser att det finns ett ljus och att varje dag övervinner detta ljus det mörker som hotar mänskorna. Ett ljus som leder till frid,fred och försoning.

Allt detta ville jag dela med mig till dem som går därute och inte anar vad de går miste om, inte vet vad Påsken egentligen handlar om.

Jag ville berätta att det mörker de fruktar kan övervinnas av Ljuset från Kristi Uppståndelse.
Låt mig därför citera några ord av den heliga Therèse av Jesusbarnet, där hon, detta stora lilla helgon, uttrycker just det som jag nu försöker säga. Också hon har känt bävan inför det till synes omöjliga att förmedla en upplevelse, ett möte, som hjärtat är uppfyllt av. Francois Mauriac citerar Therèse i en artikel om Le jeudi saint:

Gud, inse att vi inte förstår oss själva, att vi inte vet vad vi vill, och att vi hela tiden vänder oss ifrån det som vi önskar.” ”O, vad det är svårt att få de hjärtan att förstå detta, som inte själva fått erfara Herrens ljuvhet.”

GLAD PÅSK

KRISTUS ÄR UPPSTÅNDEN

JA HAN ÄR SANNERLIGEN UPPSTÅNDEN

HALLELUJA



Sabina