Hur jag har längtat efter den varma vinden. Nu var den där. Och ännu en överraskning! Den första rosa äppelblomman på trädet utanför fönstret. Vårt vinteräppelträd, som gav oss så många burkar äpplemos i höstas.
Gunnar och jag satt där kväll efter kväll i oktober.Vi skalade, hackade och kokade. Fyllde burk efter burk.
I går tror jag vi tog fram den sista.
Och nu börjar trädet blomma!
På väg till skrivstugan satte jag mig på bänken. mild vind, sol i ansiktet. Jag tänker på den indiske diktarens ord:
Tag vara på den dag som randas!
Ty den är liv, ja livets egna liv
I dess korta flöde
ligger din tillvaros hela verklighet och sanna mening..."
(Khalidasa)
Jag kanske inte riktigt håller med raderna om tillvarons hela verklighet och sanna mening.
Den finns för mig någonannanstans...
Men när jag såg den skära lilla blomman på den yttersta grenen sjöng en sång inom mig:
Av äppelblom jag binder en krans ..
En sång som Nelson Eddy med smältande tenor sjöng för Jeannette Mc Donald i en film som jag såg vid 14 års ålder.
Det var vinter. När jag kom hem dansade jag på skaren vid Nyköpingsån- Och jag sjöng högt (och säkert inte helt rent) den underbara sången som fastnat i mitt romantiska hjärta:
Av äppelblom jag binder en krans
och lägger vid min älsklings fötter...
Sabina
PS Önskar jag hade haft en bild av äppelblommor. Önskar mig fortfarande en kamera för instagrambilder att smycka min personliga blogg och Twitter medDS
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar