En vanlig dag

Rullgardinen släpper redan från fyratiden genom morgonljuset. Anar att det blir sol och får lust att stiga upp.

Syraks bok har kloka råd:
"Vackra ord ger många vänner.
Stå på god fot med många men var förtrolig med en av tusen.
Vill du ha en vän, pröva honom först och ge honom inte ditt förtroende först"

En gång fick jag en hälsning med vers 6 i Jesu Syraks bok av en vän, som förvånade och rörde mig. Där stor att en vän är som en skatt, en dyrbar skatt...

Jag bär med mig orden i dagen.

M är bortrest så jag står för lunchen. Det blir rester men gott. Vad är det G  brukar säga: När mamma lagar mat blir det rester.
När Mi lagar mat blir det fester.

Men vi är alla överens om att det är bra att kunna återanvända mat, fastän vi inte har vår mikrougn längre. Det betyder att man måste tänka i förväg.

Medan jag stökade i köket kände jag plötsligt att det var bakdags. Vips satte jag igång. Tog fram ett nytt recept, fick hjälp av G att knåda- mina händer har blivit svaga- och satte den till jäsning under lunchen.

I kväll smakar vi resultatet som efterrätt med kaffe. 

Medan degen jäste fortsatte jag läsningen av en bok som Siv rekommenderat.
En underlig och fascinerande bok.
I JP varnade en bibliotekarie för att rekommendera sina vänner böcker. Det kan bli helt fel. För man utgår ju från sig själv och tänker sig inte in i vad som skulle passa den andra.

Denna bok kom till så att jag frågade min vän om hon läst någon bok av Maigret. Det hade blivit min nattfösare och jag var helt tagen av dess parisiska atmosfär. Siv har jobbat många år i Paris, varför jag undrade om hon också läst Maigret.
Naturligtvis hade hon det.
Men nu, skrev hon läser jag en bok för tredje gången som jag verkligen rekommenderar: Nattåg till Lissabon avP Mercier.

Jag ringde biblioteket. Nu har jag haft den i tre dagar och den har följt mig från rum till rum. Ja i går satt jag på långbänken utanför huset i den varma kvällssolen och läste den tills ögonen rann
Med andra ord: Siv träffade rätt när hon rekommenderade denna märkvärdiga bok till mig.

Jag får fortsätta att berätta om den, för nu ska jag gå in och laga middagen.

PS Detta är mitt försök att vara mera personlig, eftersom min blogg intresserar så få. Jag blev chockad när jag läste att Kristian Gidlund har en miljon läsare på sin blogg) 1.000.000.000.000.000.000) Men det beror kanske på att han skriver om den död han väntar på. Han har cancer och har fått en definitiv dödsdom. Han hoppas på ett mirakel och det gör nog läsarna av hans blogg också. Dessutom är alla så fascinerade av döden. Mer än av livet.
Varför? Döden kommer ju förr eller senare. Det är inte något man kan råda över. Bara vår Herre vet tiden och stunden...DS