Ljusets tid

Kom, låt oss gå i Herrens ljus....
Detta lockrop inleder Adventstiden i laudes. Man byter tidegärdsbok. Man tänder första ljuset i rengjorda adventsstakar.Man strävar genom snödrivor och blåst till kyrkan.
"Julkrubba på stan" invigs i sedvanligt yrväder. Det är något djupt symboliskt i öppnandet av de tunga dörrarna till den stora krubban på Hoppets Torg, strategiskt placerad mellan två stora banker -Mammons tempel. Dessa dörrar ska öppnas inte bara för densmåländska Maria och de väldiga Tre Vise Männen. De skall också öppna människors ögon för vad allt detta glitter, de lockande skyltfönstren, musiken i varuhusen är till för. Där ligger han "den lille kungen" i en enkel krubba och på halm. Han vars "rike aldrig skall ta slut".

I går var jag i mina tankar i Paris. I ett oroligt Paris år 1830. Då grep Gud in på ett märkligt sätt med ett tecken som i dag är känt och spritt över hela världen -Den "mirakulösa medaljen".
Det började som allt stort med en bondflickas innerliga önskan att en gång få se Guds Moder. Catherine Labouré hade kommit som novis till Barmhärtighetssystrarnas kloster Rue du Bac i Paris. Den 27 november 1830 väcktes hon av en liten pojke som stod utanför hennes sängomhängen och sa "Maria väntar på dig i Kyrkan" Häpen följde hon gossen gnom klostret och fick se kyrkan stråla av ljus. Vid denna det första av flera möten med den heliga Jungfrun avslöjade Maria under tårar vad som skulle hända i Paris: ärkebiskopen av Paris skulle mördas, många kloster förstöras,onda tider väntade. Men Gud hade ett uppdrag åt syster Catherine.
Samma år fick den unga novisen under en vesper i kyrkan se Maria i en vision i koret. Hon stod på en jordglob,
sträckte ut sina händer,från vilka strålar utgick och trampade på en orm. Så försvann synen och hon såg ett hjärta genomborrat av ett kors och orden O Maria bed för oss som tar vår tillflykt till dig.
"Låt prägla en medalj av denna syn, sade nu Jungfru Maria till Catherine. Den som bär medaljen i tro och ber denna bön skall få stor nåd."

Det var ingen lätt uppgift. Biktfadern viftade bort sr Catherines berättelser som drömmar. Men Guds Moder kom tillbaka och vädjade henne att fortsätta kampen att få fram denna medalj. Prästen vänd sig då till biskopen som tyckte att det var ju inget fel i en sån liten medalj och de första tusen exemplaren trycktes upp.
En dag kom prästen ut i trädgården där systrarna befann sig.Han berättade om den lilla medaljen "som en av våra systrar fått i en vision av Jungfru Maria" Alla tittade på varandra och undrade vem som var den utvalda. Ingen såg på Catherine, hon hade de enklaste sysslorna i klostret,honvar ju en okänd novis. Och sr Catherine sa ingenting om sig själv,bara: Nu får vi se till att sprida den!

Koleran hade drabbat Paris denn sommar 1834. I skolan delades medaljen ut och många som fick den och bad bönen blev friska. Inte bara helanden utan också omvändelser skedde genom den lilla medaljen. Det var då den fick namnet "Den mirakulös medaljen"

Allt som Jungfru Maria förutsagt blev verklighet när "kommunen "segrade i Paris och härjade bland klosterfolk och präster. Blod flöt på gatorna, det var en hemsk tid.
Syster Catherine skickades till ett annat kloster för att sköta gamla och dementa.Stilla och ödmjukt levde hon, ofta utsatt för hån och straff av en sträng abbedissa. När hon mot slutet av sitt liv kände att hon ville berätta om sin ungdoms möte med den heliga Jungfrun för abbedissan,blev det en chock för denna, hon brast i gråt och bad sr Catherine om förlåtelse.Men Catherine sa bara med ett litet leende: "Jag var bara en sopkvast som Jungfru Maria behövde använda. "

När sr Catherine Labouré helgonförklarades bara några få år efter sin död var det inte för de visioner hon fått se utan för den stora ödmjukhet hon visat hela sitt liv. Den lilla medaljen har fortsatt att spridas över hela världen och tusentals berättelser om underbara bönhörelser finns att läsa. Sankt Maximilian Kolbe hade alltid fickan full av den mirakulösa medaljen och delade flitigt ut den, särskilt till sina motståndare! Alla som är med i hans andliga rörelse Militia Mariae Immaculata bär denundergörande medaljen.

Sabina