Nyheter från när och fjärran

Ut i cyberrymden, manar påve Benedikt. Bed först en bön till den helige Isidor innan du går in på nätet, manar bloggaren och läkaren Bengt Malmberg. Stäng Facebook,predikar en amerikansk präst från predikstolen. Era äktenskap blir förstörda om ni har hemliga kontakter på Facebook. Ni måste i varje fall dela ert lösenord med varandra!
Jag håller med dem allihop. Jag får ideligen inbjudningar till Facebook. Men jag vill inte. Jag har inte tid. Det är nog med mina mänskliga kontakter, telefonsamtal, brev - jo naturligtvis också mailbrev- men att därtill ägna sig åt att prata med folk genom Facebook. Nej Tack.

Bortsett från alla faror i cyberrymden finns där också så mycket gott. Jag klickar på Katobs.se varje morgon. Och får mig till livs spännande artiklar av lärda män och duktiga skribenter. Jag får glimtar från påvens senaste resor och viktigaste uttalanden.
Jag söker sedan upp Aide á l'Eglise en detresse, som ger mig viktiga men sorgliga nyheter om förföljelsen mot kristna världen över. 200.miljoner kristna kan inte utöva sin tro i frihet är ett basbudskap. Och sedan listan med dödade präster: en präst på landsbygden i Kongo, en präst på en byväg i Brasilien - plötsligt dyker det upp militärer eller rånare, hejdar deras fredliga färd från en församling till en annan och skjuter fräckt ihjäl dem. Det är så grymt. Kvar finns en skara människor som fått tröst och hjälp och stöd i sina liv.Nu blir de liksom föräldralösa.Och alla år av studier och oegennyttig tjänst som går till spillo. Jag sörjer fastän jag inte känt dem .

Glädje får jag emellertid varje månad när Newsletter from Taizé dyker upp bland breven på datorn. Här delas nyheter om unga människor som lärt sig försoningens svåra konst: I Uganda , i Argentina, i Shillong,Indien i Poznan. Och runt om i världen reser den ene brodern efter den andra till städer och byar för att samla unga till möten i försoningens anda. Överallt förbereds nu det stora mötet omkring nyår under mellandagarna då tusen och åter tusen beger sig till Rotterdam för att bedja och sjunga in det nya året tillsammans .

Sist ska jag berätta en förskräcklig historia som kan hända på internet:
För två månader sedan fick jag brev från en god vän. Hon berättade att hon blivit av med sin plånbok , ja hela sin väska, när hon gick från sitt hotell till ett seminarium som hon deltog i i London. Hon måste betala hotellet, resan hem och mycket annat. Nu var hon helt pank. Kunde jag låna henne några euro. Sammanlagt behövde hon 2500 euro.
Hu, det var mycket pengar. Tyvärr kunde jag inte bistå henne men hon har en stor vänkrets, säkert skulle hon få hjälp. Det enda jag kunde göra var att skicka en bön till den helige Antonius:
Tony, Tony, turn around. Something is lost and must be found.

Jag kunde inte glömma henne, hur gick det? Skulle jag få besked? Hjälpte Antoniusbönen?
I dag kom brevet!
"Jo, Antonius hjälpte mig att få tillbaka min rätta identitet," berättade hon. Någon hade stulit hennes epostadress och skickat detta nödrop ut till alla hennes vänner utan att hon hade en aning om det. Jag har aldrig varit i England, skrev hon. Men säkert hjälpte Antonius...
Är det inte hemskt, att sånt kan hända?
Hur säker är jag med min paternosteradress?

Herren är min klippa, min borg. Där är jag trygg.

Sabina