Frihet och Demokrati

Där stod hon ännu en gång,Aung San Suu Kyi, med blommor i sitt, hår hälsad av tusenden:" We Love you Su". Husarresten var slut och folk ropade:

"När du är fri, vad ska du nu göra? "

Hon svarade: Jag är inte fri så länge mitt folk inte är fritt."

Så talar en sann demokrat och frihetskämpe! Tillfrågad om hur hon skall förhålla sig till de militära makthavarna, som en gång, vid valen 1960, förvägrade henne den plats som folket med sina röster givit henne, var hennes överraskande svar:" Samarbete. Vi ska mötas och samtala."

Det är ett djärvt mål Aung San har satt upp för sig. Åren i husarrest lär hon ha tillbringat i meditation. Hon har genomgått sorger och smärta i sitt liv. Ur lidandet har hennes personlighet formats, hon är en människa som kanske kan återge sitt folk den frihet de en gång stred för.

Hennes far, en demokratisk ledare,mördades, när hon var en liten flicka. Hans ideal av frihet och demokrati inpräntades tidigt i hennes själ.

Hon förberedde sig för en insats i sitt land genom studier i Oxford och USA. Hon fann sin make i Oxford, en Himalayaforskare, med vilken hon fick två pojkar. En av dem skulle ta emot det Nobels Fredspris, som tilldelades Aung San i husarresten.Hon hamnade i husarrest därför att hon skyndat till sin mor dödsbädd från England till Burma, väl medveten om att hon då utsatte sig själv för livsfara.Maken dog några år senare utan att på många år ha fått återse sin hustru i Burma.

Samma år som hon Fick Fredspriset kom hennes bok Freedom From Fear ut. I den sammanfattar hon de ideal hon har kämpat för. Boken är ett Magna Charta för det burmesiska folket:

"Det räcker inte att bara ropa på frihet, demokrati och mänskliga rättigheter.Det måste finnas en enig beslutsamhet att hålla ut i kampen; att vara villig till offer för att hålla fast vid sanningen, att stå emot det korrumperande inflytandet av önskningar, ovilja,okunnighet och fruktan.

"We love you Su"

Jag förenar mig med folkets rop och ber att hennes ande skall visa sig stark i mötet med förtryckarna. Kunde Mandela, kan hon !

Samma dag står en annan kvinna i centrum för uppmärksamhet. Också denna gång handlar det om demokrati- folkets röst. Det är Mona Sahlin, som efter sin långa politiska karriär, som krönts med partiledarposten, nu lyssnat till både sitt eget hjärta och folkets röst.

"Jag avgår",sade hon klockan 17.00 till pressen i dag.

Det är modigt att avgå. Det är modigt att avtå från makten , även om den inte varit så mäktig.Det hedrar Mona, som gjort det bästa hon kunnat och inte ensam står som skyldig till det stora socialdemokratiska valnederlaget.

Här behövs visioner .Här behövs offer. Här behövs nytänkande.

Vem vet. Kanske Mona har mer att ge som delaktig socialdemokrat än som ledare ?

Det finns fortfarande mycket att kämpa för i vårt land. Tar socialdemokraterna fatt på de stora mänskliga bristerna kanske de får folkets röst än en gång?

Sabina

.