Konstens pilgrimer i Sixtinska kapellet

Det bästa med att åka buss är tid. Den tid jag inte har när tvätt ska hämtas, hängas upp och fördelas. Den tid jag inte har när klockan säger,att det är dags att förbereda maten. Det är alltid fråga om timmar.
Men på bussen är tiden fri. Då vecklar jag upp mitt favoritblad: l'Osservatore Romano, som tar upp utrymmet vid min sida och fyller hela bussen med sitt innehåll.
Men jag har alltid ett par pågående böcker i väskan, om jag inte kan vaska fram guldet i den stora tidningen.

I dag när himlen var klar och månen steg fram oändligt skön över stad och land, fann jag några ord om skönhet som var så vackra att jag genast grep efter pennan och trots bussens svängningar försökte mig på att översätta dem.
Visserligen skrev jag om skönhet i förgår ,men det här var en ny situation. Mitt förra citat kom från sextonhundratalet.
Dagens citat hämtar jag från Rom och mötet mellan påve Benedikt och all världens konstnärer, som jag också berättade om i förra inlägget.

Det var konstnärer, skulptörer, grafiker, dansare, sångare, dirigenter, kompositörer( och vem är större än Bach, vars Juloratorium jag avnjöt i går kväll hemma) poeter, arkitekter, filmskådespelare och filmskapare, som han talade till.Över och över denna illustra samling från hela världen tornade Michelangelos mästerverk Den Yttersta Domen .Scenen var Sixtinska kapellet.


"Ni är skönhetens väktare, sade påven till dem. Tack vare era talanger har ni möjlighet att tala till mänsklighetens hjärta, att beröra individuella och kollektiva känslor, att framkalla drömmar och förhoppningar, att vidga kunskapens och det mänskliga engagemangets horisonter.

Var tacksamma för de gåvor ni fått och var medvetna om det stora ansvaret att förmedla skönhet! Genom er konst, genom er själva är ni budbärare och vittnen för hopp åt mänskligheten! Och var inte rädda för att närma er den första och sista skönhetskällan, att öppna en dialog med troende, med dem som liksom ni själva upplever att de är pilgrimer i denna värld och i historien på väg till den oändliga Skönheten!
Tro tar inte bort något från er begåvning eller er konst. Tvärtom den lyfter och underhåller den och uppmuntrar den att kontemplera och meditera det yttersta målet, solen som inte går ner,solen som lyser upp detta ögonblick och skänker det skönhet.
Den helige Augustinus blev förälskad i skönheten och prisade den."

Här gjorde påven en paus. Han pekade upp mot Sixtinska kapellets tak och alla vände sina blickar upp mot de svindlande visionerna som Michelangelo framkallat för att beskriva den Yttersta Domen.Allas blickar hängde fast vid änglarna och demonerna samlade kring Kristus Domaren däruppe i valven. Om just denna dag, den sista, skrev Augustinus, :

"Bröder, vi kommer att få se en vision, som inget öga har sett, inget öra har hört, ingen människas hjärta fattat, en vision som överträffar allt vad skönhet heter, vare sig det är av guld eller silver, skogar och fält, himmel och hav, sol och måne eller stjärnor och änglar. Skälet är: detta är källan till all skönhet" (ur 1 Ioannis 4:5)

Minns det! Vi är alla pilgrimer på väg mot den oändliga Skönheten!
Att sedan den silverglänsande månen steg upp bakom skogen, när jag lämnade bussen, blev som ett silveremblem på det sköna tal jag hört i Sixtinska kapellet.
Ja, vad kan inte en busstur innehålla!

Sabina