I dag är det "lillejul" som det hette i Finland, när jag var barn. Men i det katolska Europa är det den helige Nicolaus dag. Och i England och i Amerika hänger man små och stora strumpor på sängstolparna för små barns förväntan att få en liten förjulklapp av St Nicolaus. Ibland kommer St Nicolaus genom skorstenen, ibland med en glittrande ljussläde på taket. Det såg jag i Kalifornien!
Jag minns när jag första gången var med om en St Nicolausfest i Sankt Franciskus församling som nybliven katolik. Det var ingen jultomte som kom med stav och mitra. Det var broder Gabriel som stolt klätt sig i den helige biskopens gestalt.
Nu vet jag mer om detta helgon, som blivit förebild för Jultomten eller Sankta Klaus i hela världen.
Han föddes i en förmögen familj på 200talet i Patara( nuv. Turkiet) . Redan som barn var han mycket generös och delade med sig av allt sitt goda. Så småningom blev han både präst och biskop i Myra. Han blev mycket älskad, särskilt av de fattiga, som han ömmade för.
Det berättas att han hörde talas om en pappa som hade tre flickor men inga pengar att erbjuda för ett gott giftermål. Förtvivlad tänkte pappan sälja flickorna till en äktenskapsförmedlare så att de åtminstone inte skulle svälta.
Biskopen tänkte: "Det får aldrig ske. Jag ska hjälpa dem."
I hemlighet smög han sig ut om natten med tre påsar guldmynt i handen. Flickorna sov och pappan sov,men fönstret var öppet och nu slängde han raskt de tre påsarna, en för varje flicka, in i deras hus.
Ingen hade sett honom- men när pappan och flickorna vaknade och såg alla guldmynt förstod de naturligtvis att det var den gode biskopen som räddat dem! Och det är därför vi ger varandra julklappar på julaftonen.
Tjugo år verkade han i Myra. Då kom en grym kejsare till makten och fängslade många kristna tillsammans med den gode biskop Nikolaus. Han fördes bort i exil, men var till tröst för alla medfångar.Efter tio år kunde han återvända till Myra och dog där mycket gammal.
Det finns många historier om biskop Nikolaus. Han är beskyddare för alla sjömän, därför att han en gång , så berättas det, var med om en svår storm på havet. Sjömännen förtvivlade att skeppet skulle räddas och vände sig till biskopen: Bed till den Gud som du tror på och dyrkar, ropade de medan vinden rev i seglen.
Biskopen föll på knä, gjorde korstecknet och bad en kort bön.Kanske han bara ropade: Jesus, hjälp! Eller: Gud, hör våra böner...
Gud hörde och havet blev lugnt igen.
Undra på att sjönmännen älskar och litar på detta helgon!
Nu ska jag skicka en hälsning till en ung Nicolaus, som ännu inte blivit helgon men kanske är på väg...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar