fredag 27 november 2009

Skönhet som ger glädje

"Skönt är det vi ser.
Skönare det vi förstår
Skönast det vi inte fattar"

Detta märkliga citat kommer från den danske vetenskapsmannen och biskopen,salige Niels Steensen.Han levde på 1600-talet och studerade anatomi, vilket ledde till flera upptäckter i människokroppen. År 1664 utnämndes han till professor i anatomi i Firenze och började samtidigt forska i geologi och paleontologi. Han kom från det protestantiska Norden till det katolska Italien. Det ledde till hans upptagning i den katolska kyrkan.
Från ärans höjder som vetenskapsman kom han att gå en korsväg som kristen och katolik.Steensen blev visserligen utnämnd till biskop i Hannover men bortjagad av intriger. Den en gång så berömde och hyllade dog utfattig och ensam i Schwerin, en liten nordtysk katolsk församling den 25 november 1686
På många sätt påminner hans livsbana om kardinalen John Henry Newton. Också för honom blev övergången från den Anglikanska kyrkan, där han varit en av de främste, till den katolska kyrkan en korsväg.Dessa två högt begåvade män var djupt ödmjuka. Det finns en tredje vetenskapsman i kyrkans historia, som jag tänker på: Teilhard de Chardin, den franske paleontologen( han forskade i 20 år bl.a i Kina) och mystikern Samtliga var gripna av Gudsmystieriet, av kosmos, Guds Skapelses väldighet. Inför den blev de själva intet.

När Niels Steensen inledde sin disputation vid Köpenhamns universitet handlade föreläsningen om Skapelsens storhet och människokroppens mysterium. Han hade bl.a. upptäckt kanalen mellan örat och munhålan, som efter denna upptäckt kallas "ductus stenonianus". Bland andra forskningsresultat var att hjärtat är en muskel och en pump, vilket chockerade det romantiska Europa. Intet under att han vid denna föreläsning kunde utbrista:

Skönt är det vi ser
Skönare det vi förstår
Skönast det vi inte fattar.

Tre påvar och skönheten

Nyligen samlades en grupp inbjudna konstnärer i Sixtinska kapellet till ett möte med påven Benedikt.I hans hälsningsord påminde han om att det är tio år sedan påven Johannes Paulus II skrev ett Brev till konstnärerna och att samme påve för tjugofem år sedan utropade Fra Angelico till konsnärernas skyddshelgon., en konstnär som visade upp en fullständig harmoni mellan konsten och tron.
Vidare berättade påve Benedikt att han inte var den förste att inbjuda konstnärer till Vatikanen. Paulus VI hade redan gjort det och då yttrat följande överraskandeord: "Vi behöver er, sade han. Påveämbetet behöver samarbetet med er!..Er uppgift, er konst är att samla in skatter från andens himmelska rike och kläda dem i ord, färger och former med ett ord göra vår förkunnelse och den andliga världen tillgänglig."
Stora män är ödmjuka.

Allt detta är så fjärran från den svenska vardagen med svininfluensan,grisrykten och julskyltningar.Snart är Kristus här, ett litet barn i en fattig krubba. Han som kom för att stå för sanningen. Men på jorden härskade då som nu lögnen och Lögnens Furste. Var det möjligen denne som stod bakom Djurrättsaktivisternas falska ryktesspridning om vanvårdade grisar? Det har nämligen visat sig vara ren och skär lögn.
Så julskinkan kan ätas i lugn och ro, om man inte väljer att fasta i Advent, vilket hör till den katolska seden.

GOD ADVENT
Sabina

Inga kommentarer: