Fynd bland tidningsnotiserna

Ibland väcks minnen bland alla de namn som under kors,hundar, segelbåtar eller blommor står skrivna i dödsannonserna. Jag är nog inte ensam om att - trots min ålder- med intresse låta blicken fara över de mer eller mindre fyllda sidorna med dessa annonser. De för med sig historiens gång. En hastig blick på födelseåret och en suck, jaså så gammal eller en djupare suck:Åh så ung. Man värderar sitt liv med ny glädje.
Sen kommer en vers jag klipper ut för att spara eller skicka vidare. Verner von Heidenstamm tycks just nu ha mycket att säga genom sina dikter. Bo Setterlind är nästan alltid med och en och annan psalm men ack så sällan. Här måste jag delge den ovanligaste minnesruna jag läst:
"Man behöver varken vara fylld av hopp för att våga
eller framgångsrik för att uthärda"
på franska:
"Point n'est besoin despérer pour entreprendre
ni de réussir pour pérsevèrer"
Vem har uttalat dessa tänkvärda ord? De kommer från Hertigen av Bourgogne,Charles de Témeraire,1433-1477.
Årtalen blixtrade till.Ännu ett minne. Han föddes i Frankrike, tre år efter Jeanne d'Arcs död på bålet i Rouen. Som femåring fick han uppleva att Paris befriades från engelsmännen så som Jeanne förutsagt. Och som sjuttonåring kunde han vara med om rehabiliteringen av Frankrikes befriare,Johanna av Orlëans. Hennes mor gick till fots till Rom för att få Kyrkan att säga, att Jeanne inte var en häxa. Först femhundra år senare skrev samma Kyrka in henne i helgonens skara.
Att jag minns allt detta så väl beror på att jag skrev en bok om denna märkliga flicka och själv besökte alla platser där hon dykit upp - Domrémy, byn där hon föddes,C hinon, slottet där hon mötte Dauphin, kronprinsen som hon skulle få krönt i katedralen i Reims samt Rouen, som bevittnade döden på bålet.
Där strör stadens flickor klädda i vitt varje 31 maj vita blommor på floden som ett minne av den oskyldiga jungfruns död.

En vän skrev häromdagen till mig. Nu när jag fyllt 60 har jag börjat tänka på det eviga livet. Jaså, fanns inte den tanken förut? Sen slog det mig att jag som är så mycket äldre verkligen borde ha börjat tänka på det eviga livet. Men jag är i full verksamhet i detta liv, på denna jord, jag hinner bara inte.
Då får jag svaret från en klok vän: Det eviga livet är här och nu.

Och så läser jag om tonsättaren Sven David Sandström som för en reporter försöker förklara vad musik är:
"Vad är musik? Musik är inte "det som klingar" utan musik är varför "det som klingar" klingar som det klingar när det klingar""(sv d.13.dec)
Jag läste upp citatet för min kloka vän och sa: Nu längtar jag verkligen att få åka till Stockholm och höra Batseba på Operan. Men om jag inte kan göra det så tänker jag att i himlen får jag höra den musik som klingar tills den svarat på frågan varför det klingar."

Min vän sa torr: Hur vet du det? Sen upprepade hon vad hon tidigare sagt
Evigheten är här och nu.
varpå jag svarade:
Ja, då får jag väl försöka hinna till Stockholm för att här på jorden få lyssna till himmelska klanger..

Skrivet en månskenskväll åtta dagar före
Kristi Födelses fest
SABINA