Antoniusliljor och Tre vise män

En gång gick jag ut från kyrkan med två liljor i min hand. Vi hade firat den helige Antonius, en känd franciskan från 1200-talet, som står staty i kyrkan. Mässan slutade med att var och en fick ta med sig en eller två Antoniusliljor för att spara och ge bort. De var välsignade och doftade starkt. Vi fick också var sitt Antoniusbröd som en symbol för de gåvor vi ger de fattiga och behövande vid Sankt Antonius statyn!
När jag satte mig i bussen spreds doften av liljor och genast kom frågorna: Vad är det för en lilja ? Varför har du den ? Vem ska du ge den till? Jag berättade då om den helige Antonius och busspassagerarna lyssnade. Leende steg de av bussen och jag kände att en doft av välsignelse följde med dem hem. Jag hade blivit en budbärare i stället för en vanlig passagerare.

I morse hade jag till uppgift att öppna Julkrubban på Stan och lyckades med hjälp att slå upp de tunga stallportarna. Klockan 9.s0 skulle jag hålla en meditation för besökare. Och det regnade. Och det blåste. Och det var kallt.
En gubbe vinglade förbi. Kom och hälsa på Jesusbarnet, ropade jag.
Jaa, sa han lite stötigt, det är fint. Och vinglade över Vindbron
En mamma med tonårig skolflicka kom förbi. Jag lyckades hejda dem och frågade: Vet du vad de tre vise männen heter ? Neej, kom det bestämt. Det vet jag inte, så jagberättade ganska snabbt, tills också de försvann över Vindbron.
Så kom en mamma med en pytteliten gosse. Han klev betämt upp och gick in i krubban. Målmedvett gick han rakt på Balthasar och la sitt lockiga huvud mot den blå dräkten. Hans armar nådde inte runt,men han gick fram till Melchior och klappade honom kärleksfullt för att sedan luta sig över Jesusbarnet och pussa honom.
Jag ville säga något men han var fullt upptagen av att krama det vita lammet och lägg huvudet mot lammet precis som om det varit ulligt och mjukt.
Det var som att se Psaltarpsalmen 8 :2,3:" Jag vill besjunga din himmelska prakt med ett barns, ett dibarns mun.." livslevande framför mig.
Att få berätta för dem som råkade gå förbi och låtit sig hejdas, om de vise från Österland som kom med sina gåvor till barnet i krubban blev som att sprida evangeliet, eftersom hela Kristi historia finns inrymd i guldet, rökelsen och myrran!
En pappaledig kom med två små pojkar. Den yngste sov, den äldste,kanske fyra år,travade runt i julens historia och ägnade också han sin hyllning till det lilla Jesusbarnet.Han såg fundersam ut över den fattiga bädden och jag gav honom en vers som jag hört som barn:
Du lilla vackra Jesusbarn som vilar där på strå
Du borde ha en bädd av dun med silkeslakan på
För att du föddes denna dag har hela världen fest
och därför skulle du väl bli firad allra mest
Men ingen julklapp alls du fått jag kan det ej förstå
och därför vill jag duka nu ett bord med många gåvor på.

Den lille lyssnade uppmärksamt.Ögonen såg rakt på mig medan han höll i Jesus lilla hand.
Regnet fortsatte att falla..Vinden fortsatte att blåsa. Och människor kom förbi,fick en liten berättelse och fortsatte. Jag kände mig upplivad och glad,fastän jag frös och jag tackade i mitt hjärta konstnären Göran Häggs geniala idé att skapa Tre Vise med dyrbara bibliska gåvor. Om dem kunde man berätta. Men hade tre herdar stått där- de hade inga namn, de hade bara hört änglarna sjunga,det hade inte funnits så mycket att säga om dem.

Välkomna till Julkrubba på Stan vid hotellplan

Sabina