Jubel och tårar i det Heliga Landet

"Mitt hjärta blöder för alla dem som lider.."

Vackrare och mer tröstande ord kunde inte påven ha sagt till de instängda palestinierna i flyktinglägret Aida . Har man inte hört dessa ord förut? Är det inte profeten Jeremia som utropar: "I mitt hjärta våndas jag.."(Jer 4:19) .
Samtidigt vågar han rikta sig till de unga, som otåligt väntar på befrielsen och vädjar till dem att inte låta bitterheten inta hjärtat inför alla orättvisor och allt våld:

"Jag ber er. låt inte de stora förlusterna i människoliv och förstörelsen som ni bevittnat väcka bitterhet eller harm i era unga hjärtan.Jag ber er att i stället . ha mod att stå emot varje frestelse ni kan känna som gör att ni tar till våldshandlingar eller terrorism."

Nu har han varit där! Han har böjt knä vid grottan i den stora Födelsekyrkan där Maria tog emot sitt barn . Han har sett kullarna på vägen till Nasaret där Jesus växte upp och predikat på den plats där folket en gång ville kasta Jesus ner för ett stup. Han har andats luften i Jerusalem, tre religioners allra heligaste stad och predikat i Josafats dal, som Jesus genomkorsat många gånger med sina lärjungar. Den plats där en gång den yttersta domen ska ske.
Vid den tomma graven i Jerusalem fick påven de inspirerande avskedsorden :

"Jag ber att Kyrkan i det Heliga Landet skall hämta kraft från den tomma graven. Där kan den kasta all ängslan och alla bekymmer för att sedan stå upp varje dag igen och fortsätta vandringen på Jerusalems gator, genom Galileen och vidare därifrån för att förkunna Kristi förlåtelse och löftet om ett nytt liv.!"

Även vi som kunnat följa denna märkliga och historiska pilgrimsfärd via nätet kan ta till oss orden om att låta Kristi tomma grav ta emot allt som vi bekymrar oss för och varje dag stå upp igen med löftet om det nya livet!

Jag vill tacka www. katobs. se för alla lättilgängliga anvisningar och översättningar.EWTN för fina videoklipp och den norska rapporteringen från påvens resa på Oslostiftets hemsida.

Sabina