fredag 31 oktober 2008

Vinterorgel av Erik Axel Karlfeldt

Ditt tempel är mörkt och lågt är dess valv,
Allhelgonadag!
Där slocknar sommarens hymn som ett skalv
av klämtande slag.
Sin mantel river den svarta sky,
och lundarnas bleknande trasor fly,
och natten mässar om allt som är dött,
allt hö , allt kött

Det dagas ånyo, det klarnar så vitt,
det blånar så vasst.
Det växer en värld ur förgängelsens mitt,
en vit och fast.
I frostiga kvällar skönjs en arkad
med pipor av silver i glittrande rad;
nu reser vintern sitt orgelhus
ur mörker och grus.

Med de första stroferna av denna mäktiga dikt hälsar jag vintern välkommen. Ja, det var faktiskt vit på taken och på gräset i morse!
Det är allhelgonakväll och alla helgon har firats alltsedan 300 talet i de kristna kyrkorna. Deras tal är snart oändligt och är så olika att var och en kan välja en favorit, en osynlig vän att samtala med, rådfråga och be om förböner.

För mig är den heliga Birgitta och den helige Franciskus de närmaste vännerna men under åren har jag lärt känna och beundra , ja älska en rad andra som Lilla Therese av Jesusbarnet, Elisabeth av Treenigheten, Edith Stein ,Maximilian Kolbe och många fler. De finns i min närhet när jag behöver dem, deras liv utmanar och inspirerar. Om Franciskus kvinnliga vän, den modiga Sankta Clara ska jag berätta mera utförligt när jag lyckats få fram en bild av henne.

Välsignad Alla Helgons dag
och kör inte i diket!
Vi tar bussen!
Sabina

Inga kommentarer: