Skavlans terapeutiska show

Det är märkligt. Den där unge Skavlan som sitter med sitt lilla block i knät och spjuveraktigt skickar lömska frågor till de stjärnor han lyckats få till sin frågekväll.Man förleds att tro att det är bara vanlig underhållning. Och lutar sig bekvämt ner i stolen och väntar på löst prat.
Men med Skavlan blir det aldrig löst prat. Han är noga förberedd. Han har granskat besökaren noga, vet allt om vederbörandes förflutna, om skuggor och ljus, framgångar och nederlag. Den som blir inbjuden till Skavlan bör inte känna sig för säker. Det är som att sitta inför vår Herres domstol.
Man häpnar över modet att våga fråga direkt: Hur var det att vara lillebror till Stieg Larsson? Eller ttill Sven Bertil Taube: Du och din bror talade inte med varandra på tjugo år? Och hur han fick deckarförfattarinnan Vibeke Holst att under tårar berätta att hon blev försonad med sin mor efter att i åratal hyst bitterhet mot henne.
Sånt borde inte få visas i TV tycker man. Det är så intimt.Hör mera hemma i en biktstol eller hos en själsterapeut. Men det går fram. Skavlan är blid och stillsam, gästerna öppnar sina dolda hjärterum för honom - och för de tusenden som sitter runtom i landet och lyssnar.
Med tårar i ögonen.Kanske en och annan också får en känsla av att "kan dom där försonas efter tjugo år- så ska väl också vi.."
Det skulle inte förvåna mig om några av hns underfundiga terapeutiska program får den effekten.
Och nu senast när han mötte den österrikiska flickan Natascha, som blev bortrövad tio år gammal och efter 8 år lyckades rymma från sitt fängelse.Historien är ofattbar. Natascha har skrivit en bok om de gömda åren och hon lever i dag ett gott liv, som hon sa. Men det jag fäste mig vid var Skavlans ansikte, hans förmåga att med äkta medlidande försiktigt ställa de svåraste frågor: Vad kände du? Vad tänkte du? Hurdan var han...?Kanske detta är förklaringen till att de gäster som sitter i stolen på podiet framför honom kan tala så öppet och ärligt om sina djupaste känslor. Därför att den varma och goda blick som följer med frågorna befriar och hjälper. Det är så som mötet mellan människor skall vara. Ansikte mot ansikte.

Egentligen väntar jag bara på att få höra om den brevskörd som ett eller annat program gett Skavlan.
Men han slänger bara blocket åt sidan och lutar sig tillbaka för att lyssna till senaste musik - kapet som han fångat in till sin oskyldiga show.

Tack i alla fall käre Skavlan för de tankar din försåtliga frågor gett!

Sabina