Skola för biskopar

Jag har nyss läst ut Elisabeth Nordlanders bok om Magit Sahlin.Det är en mäktig bok som väcker många känslor, särskilt för den som varit med de senate femtio åren. Den handlar om en kvinna som brann av iver att följa Kristus och ge något nytt till kyrkan. Det märkliga är att medan hon var som en stjärna för så många utåt och verkligen åstadkom ett nytänkande på många sätt var hon inom sig ständigt tvekande,tvivlande,sårbar och ängslig. Jag finner faktiskt en likhet mellan detta tillstånd och det som Moder Teresa genomlevde av mörker i sin själ, medan hon hela tiden utstrålade glädje och frid!
Kanske är denna smärta,denna inre natt nödvändig för att stora ting skall kunna ske.Paulus vittnar ju ofta om sin egn svaghet. Det var genom den han kunde handla för Kristus.

Samtidigt som Margit Sahlins eget öde och livsväg skildras får man följa svenska kyrkan ,dess präster och biskopar som alla- dock med vissa undantag- varken förstod eller stödde henne. Jag upplever svenska kyrkans nedåtgående, det är trist.Margit klagar ofta över bristen på andlighet, både i prästutbildningen och hos enskilda präster och biskopar.

Därför väckte nedan citerade ledarstick av Mats Tunehag i Världen i dag(16 febr-11) jubel vid lunchen när den lästes högt:

"Ulf Ekman,Göran Skytte och Carl-Erik Sahlberg borde starta en skola för Sveriges biskopar om klassisk kristen tro, församlingsutveckling och mission. De politiska kyrkoråden borde läggas ned och ledamöterna får då tid över att gå på samma kurs. Svenska kyrkan kan sälja litet skog för att finansiera projektet."

Sabina