Duvan och hjorten

Medan snövallarna längs vägen tornar allt högre,buskar och träd kläs i tyngande vita mantlar,jagar talgoxarna bihonung i snöhöljda kupor. Bidrottningen Mi oroar sig och sveper in sina älskade kupor i ståltråd och lägger ut lockande fågelmat på andra sidan huset.
Mörkret är tätt när morgonen gryr,det är gott at tända det ena ljuset efter det andra och förväntansfullt öppna tidegärden, nynnande Gläd dig du Kristi brud.

I dag mötte jag en poet, en andens och kärlekens diktare, Johannes av Korset, som i en mörk skrubb i klosterfängelset i Toledo började skriva ett av världens och kristenhetens skönaste verk.Karmeliterna i Norraby har gett ut den långa dikten med det spanska orginalet och Hjalmar Gullbergs översättning samt diktarens egna kommentarer. Boken heter Andlig Sång.
Ur förordet:
" Johannes kommer ända från början att identifiera sig med detta verk. För att pränta in det i minnet,reciterade och sjöng han många gånger detta poem som ingav honom tröst och hopp, när allt hopp verkade ute. Meditation, bön,tankeverksamhet och utövandet av ett orubbligt hopp, var de enda aktiviteter som denne fånge hade att sysselsätta sig med...."
Varför satt han i fängelse? Därför att han var på väg att reformera karmelitorden.Han var för radikal och bröderna i Toledo kände sig hotade. Idag kan man bara tacka för detta hårda straff, som utlöste en sådan intensiv sång av kärleken till Gud.
Till slut lyckades Johannes av Korset rymma ur fängelset och ta sin tillflykt hos Teresa av Avila, en annan stor reformator. Tillsammans skulle de båda ge nytt liv åt karmelitorden.

ur Cántico:
Bruden:
Var fann du tillflyktsorten,
min Älskade som lämnat mig i tårar?
Du flydde mig som hjorten
som före flykten sårar;
mitt rop sprang efter den som ingen spårar.
...........
Brudgummen:
O vänd tillbaka, duva!
Din hjort drog sina färde
hit upp att smärtan kuva;
här läskar mig ditt vingsus som en druva.

Så fortsätter den innerliga dialogen mellan själen och den älskade, mellan hjärtats längtan ochden frånvarande Guden. Dikten är fylld av vackra liknelser från naturen,glimtar från Höga Visan, det är samma bildspråk, som både den gammaltestamentliga diktaren och Johannes av Korset från 1500talet använder. Kärlekens språk är universellt och här handlar det om en existentiell kärlek, om mystik och djup andlighet.
Ännu på 2000-talet efter 400 år finner dikten ett eko hos moderna människor, därför att temat är evigt, det handlar om människans längtn efter att möte Gud och förenas med Honom....

O kom och var mig nära,
ty av vem annars kan mitt hjärta helas?

Det skymmer, nu är det dags att läsa hela Cántico i ett tyst rum

Sabina