O, Crux Ave, Spes Unica

En rubrik i Världen i dag fängslade mig: "Wejryds kovändning i äktenskapsfrågan" stod det. Hjärtat hoppade till i mig. Var det möjligt ? Har han ändrat sig. Då är kyrkan räddad. Jag grep tag i tidningen och läste förlaringen på rubriken. Ack nej. Det var bara tvärtom.
Kovändningen betydde att för två år sedan hade kyrkostyrelsen förklarat att ordet äktenskap ska reserveras för man och kvinna. Nu säger ärkebiskop Anders Wejryd att samkönade äktenskap är" gott för kärleken"
I dagens val är det bara Kristdemokratiska partiet som står för den bibliska äktenskapssynen.Om du ska rösta som ev läser det här, se då till att det blir en kristdemokrat, ja du kan faktiskt kryssa för tre kandidater. Kanske du då kan hejda svenska kyrkans svåra fall.Om samkönade par i fortsättningen ska ingå äktenskap , vilket strider mot kyrkans lära,så uppstår en brytning mellan Svenska kyrkan och de stora världskyrkorna, en ortodoxa och katolska samt den anglikanska kyrkan, som redan har i ett(ännu obesvarat) brev vädjat till ärkebiskop Wejryd att inte ta detta steg. I en tid då det ekumeniska samarbetet mellan kristna kyrkor kommit så långt är det dubbelt tragiskt att svenska kyrkan avlägsnr sig därifrån.
Jag fick i morse en kommentar kring detta från min son Johannes i Bangladesh. Han skriver:
"Jag är så ledsen och bekymrad rad över misshandeln som SvK genomgår - för egna händer, kan man nog säga. Det är statskyrkogiftet som driver kyrkan in i enorma konvulsioner. Kvinnliga präster, homosexualitet, allt går an bara kyrkan får behålla illusionen om att sitta vid maktens bord och vara Sveriges Själ.
Men denna illusion är en demon, kanske just av det slag som inte kan drivas ut annat än genom bön och fasta. Vad SvK skulle behöva just nu är motstånd, förföljelse, och eftersom det inte kommer utifrån måste det komma inifrån, dvs en flykt ut i öknen, utanför staden (samhället).
SvK skulle behöva bli fattig, föraktad av staten och alla som tänker i tidens anda, utstött från makteliten... Då skulle förnyelsen snabbt börja och Sveriges kristenhet skulle få nytt liv.
I stället klänger hon sig fast vid sina illusioner och är redo att vräka allt överbord bara för att slippa utmaningen att ta upp sitt kors. Jag vet inte när fallet skall upphöra, men det tycks vara en bit kvar.
Vad som inte upphör att förvåna mig är den stora likgiltighet som tycks råda bland intellektuella och andra inför vad som sker i SvK, den svaga mobiliseringen (inte minst från katolskt håll) när huvudrepresentanten för svensk kristendom och arvtagaren till den allmänneliga kristna arvet i vårt land förbereder sig att överge den kristna människosynen och slå in på en väg som leder bort från allt vad den västerländska civilisationen hittills har byggt på. Är det ingen som ser hur stor frågan är?
Läs på nätet vad den ryska kyrkan sade när välsignelseakten genomdrevs i SvK. Ryssarna har sina problem, men när det gäller lärofrågor har de klara perspektiv. Vad som är anmärkningsvärt är också (för en svensk läsare) den totala avsaknaden av ankdammsatmosfären. De talar om stora saker - civilisationer, tusenåriga perspektiv, gemensamma strävanden som sträcker sig över alla gränser och epoker. Svenskarna saknar denna vidd och det är ett av våra problem."

O,Crux Ave,Spes Unica.Detta ville Strindberg ha på sin gravsten. O,Kors,Hell dig,Enda Hopp.Strindberg skriver i "Tal till den Svenska Nationen" under rubriken religion, bland annat följande:
"Sedan 1896 kallar jag mig kristen...Mantalsskriven protestant är jag och förblir, men jag är nog icke bekännelsetrogen och icke läsare heller snarast Swedenborgare. Jag begagnar min bibelkristendom till invärtes privatbruk för att tämja min något förvildade natur,förvildad av den veterinärfilosofi och djurlära(Darwinism) i vilken jag som student uppfostrades;
och att jag praktiserar så gott jsg kan de kristna lärorna, däröver böra människorna icke beklaga sig, jag försäkrar det.Ty endast religion, eller hoppet om ett bättre, insikten om livets innersta mening såsom prövotid, skola, kanske tukthus, är det omöjligt att draga livets börda med lagom resignation.... o.s.v.
(Frams förlag, tryckt i Jönköping 1910.)
Denne store diktare kunde i sina lysande dramer - Mäster Olof, Påsk och Ett Drömspel gestalta den erfarenhet som vid slutet av hans liv uttrycktes i gravstenens kärnfulla inskription. Korset, vårt enda hopp,Kyrkans hopp.

Skrivet den 14 september Det Heliga Korsets Upphöjelses dag

Sabina