Marie Bebådelsedag. - Herrens bebådelse

Ibland samverkar allt till att en dikt föds:

Det var mild vår och hjärtat var fyllt av de bibliska texternas skönhet denna Marie Bebådelsedag i Ölmstad för många år sedan.

Jag sprang i glädje hem den korta vägen från kyrkan, vars klockor ringt in den skönaste dagen om våren, Inkarnationens födelse, och då började orden samlas för att ge uttryck åt det som min själ var fylld av:

Jag ser att himlen är blå

och jag vet att fågeln sjunger.

Men hans vinge var vit

och ljuset var mer än solen.

Och hans röst var klar,

ja stämman var mer än silver.

Jag ser att himlen är blå

och jag ser att kullarna grönskar.

Men mitt hjärta klappar så

och mina kinder bränner.

Jag vet inte hur det skall gå

och jag vet inte vad jag känner.

Jag ser att himlen är blå

och jag hör, o jag hör, att fåglarna sjunger.

Men Hans vinge var vit

och Hans röst var klar som silver:

"Maria skall föda en son"

Jag hör hur orden ekar.

"En son skall du föda snart"

Jag svarade:"Ske som du vill"

Sen jublade mitt hjärta.

Nu skyndar jag över bergen

och försöker förstå vad som hänt.

Jag söker Elisabets hand.

Hon räcker den till mig:

"Nu spratt barnet till i mitt liv"

men mitt hjärta bultar av ångest.

Jag ser att himlen är blå

och jag hör att fåglarna sjunger.

Ja, himlen är plötsligt fylld

av ljuvliga sånger.

Men Hans vinge var vit

och Hans stämma bar klangen av silver.

25 mars i Ölmstad på 1970-talet