Earth Hour

"Turn out the light
to prove
 we can unite
 together"

Sången från www.Earth Hour. se på nätet lockade. Nu skulle det bevisas!
Vi ska släcka alla lampor, förkunnade jag i god tid. Mellan halvnio och halvtio ska vi bara ha levande ljus och en brasa.

Intresset från familjen var ljummet.
Jag drev på.
Släckte mina älskade små lampor; sänglampan, bordslampan, fönsterlampan, sovrummet, andaktsrummet, hallen...

Men- ohoj! Du får inte ha den där lampan tänd, ropade jag.
-Men hur ska jag kunna läsa då?
-Du ska inte läsa, du ska tänka på vår jord...

Han gick ner för att tända en brasa. Från brasans sken skulle han kunna fortsätta med boken av Eyvind Jonsson.
Jag tog också med mig en bok.
Och flera små ljusstumpar som jag placerade på strategiska ställen, där vi kunde tänkas passera.

_Nu är hela nedervåningen släckt, ropade Mi triumferande.
-Vad är klockan frågade G irriterat. Hur långt är det kvar?
Timmen har inte börjat ännu, sa jag och önskade att jag kunnat köra genom byn och se på alla mörka fönster.
En gång hade jag upplevt det och det var väldigt kusligt. En jättepropp hade gått och släckt all belysning i byn.
Det var som mörkläggningen under kriget.

Grannarna mittemot var i Stockholm. Deras fönster lydde en dataförberedd timme, då de skulle lysa för att lura presumtiva tjuvar att de fortfarande var hemma och satt vid kvällslampan och småpratade.
När jag drar ner min rullgardin känner jag mig trygg.
De finns där på andra sidan vägen. Så ser det ut i alla fall.

Mi kom från Skrivstugan. Där var det släckt.
Men katterna?
Ah, de ser ju i mörkret.

Vi satte oss vid brasan. En liten familj i ett mörklagt hus kring en flammande eld. Det kändes gammaldags. Så var det förr. Elden var husets hjärta. Där kokades maten. Där värmdes vattnet. Där kom sagorna och berättelserna från alla vrår som i Topelius dikt:

Och nu är lampan släckt och nu är natten tyst och klar
och nu stå alla minnen upp från långt försvunna dar
och milda sägner flyga kring som strimmor i det blå
och underbart  och vemodsfyllt och varmt är hjärtat då..

G berättade om Jan Åkermans hus: När man kom in i hallen som var full av uppstoppade djur  såg man  i mitten  en härd  omramad av sten   fylld av  jättelika ekstockar  som brann och  glödde.Röken steg upp mot ett hål i taket.

-Har du dragit ut spjället, ropade jag, när det sprakade till inne i kakelugnen.
En löjlig fråga som knappast var värd ett svar förstod jag och öppnade luckorna för att få både värme och ljus.

Vi försjönk i var sin bok. Hunden Faxe kom tassande  från köket för att göra oss sällskap under Earth Hour.

Jorden som vi skulle rädda snurrade långsamt runt. Och vi satt mitt på jorden.
Några timmar senare började sommartiden.

Vad är klockan?

Tre minuter kvar.

En djup suck och allt återgick till det vanliga.

Vi hade gjort vår plikt.
Vi hade släckt en timme .

We turned out the light
we could unite
and proved
we were together...

Sabina