Januari- händelser

När Mi sa: I dag får du börja ta bort juldukarna, förstod jag att julen var slut. Jag ville inte alls ta bort dukarna. Jag ville behålla allt det juliga, den lite glesa granen med sina röda glänsande bollar och de tre ljusen som vi försiktigt tände ibland för att njuta av de skimrande glansen som förvandlade hela rummet. Jag vill inte ta bort krubban där skaror av kameler ännu inte fått plats och herdarna trängs i ena hörnet på väg bort. Jag vill inte ta bort de broderade gobelängerna i matsalen eller den röda stjärnan över krubban.
En sista kväll vill jag slänga in stora vedträn i kakelugnen och njuta av sprakandet och värmen och minnas att just så började vår jul: Klockan var sju på julaftonsmorgonen.Rullvagnen framme, de röda kopparna redo,faten med fruktkakorna och pepparkakorna upplagda.Bibel 2000 med märke vid Lukas evangelium på bordet. Under julgranen några paket.En kort stund var allt stilla. Sedan läste G med sin mörka vackra stämma Julens evangelium . Så har det alltid varit hos oss. Jag har också förstått att det är så i nästan alla familjer. Kanske inte så tidigt på morgonen - men den heliga julberättelsen läses av husfadern i väldigt många familjer i vårt land.

Sagohuset

Vi har haft ganska många gäster. En av dem skrev i gästboken: " Tack för en magisk kväll".Och visst vilar det en viss magi över hela vårt julhus - eller som Johannes sa när han kom in från en snöig promenad: "Så fantastiskt det är att komma in och se allt detta vackra, röda - det är som ett riktigt sagohus."
Jag önskar jag hade ägt en kamera som kunde fota allt - ljusstakar, bonader, vise män, broderade dukar, upplysta kyrkor, röda ljus. Allt lite gammalt och slitet ,minnen från prästgården i Helsingfors, från prästgården i Nyköping och från våra 54 jular i detta gamla hus.
Man blir nostalgisk.

Greger var som vanligt vår julgäst. G stannade för att se den nye påvens julnattsmässa i Rom, medan Mi och jag åkte iväg till Sankt Franciskus underbara midnattsmässa i en kyrka fylld av många hundra levande ljus och så många mänskor den kunde fylla.

Johannes kom

Denna jul kommer vi alltid att minnas  Johannes besök. Han kom den 4 januari från Bangladesh och stannade två veckor. Det blev många Alfabetspel, brasor, samtal, promenader med Faxe, härliga måltider och livliga debatter. Under dessa veckor hann jag knappt se min dator.Den var upptagen av "viktiga ting" Johannes skrev en bok om "Den sannare gudsbilden" och en artikel om kristendom och islam och kanske något mer. Han var mycket upptagen och tog som självklart att datorn var hans.
I februari lär vi få läsa vad han åstadkommit på min dator!

Den 16 januari hade Föreningen för Mymensing ordnat en träff på Kristinagården i Jönköping med Johannes, som lovat tala över ämnet"Vad kan vi lära oss av Bangladesh?" Den stora salen fylldes av vänner, intresserade, inbjudna ,okända ,alla med landshövding Minoo Akhtarzand i spetsen.
Ju mer Johannes talade desto mer undrade jag vad vi skulle kunna lära oss av Bangladesh med dess snåriga koruppta politik, dess enorma fattigdom, dess folkrikedom etc... Mot slutet kom- tack vare frågan om hur det är att leva som kristen med muslimer - en antydan: Vi kan lära oss att leva genom att tjäna.Och han berättade hur gemensamma bönestunder och läsningar ur vars och ens heliga skrifter;Bibeln, Koranen med flera, gav n andlig enhet åt de unga bengaler, hinduer, muslimer, buddhister, som gemensamt arbetar för fred på olika sätt. Ett arbete för freds och konfliktlösning som genomförs i de skolor som Föreningen stödjer med hjälp av dockteater, skådespel  och samtal.

I en intervju i Jönköpingposten hade Johannes bland annat sagt:"Att leva i skärningspunkten mellan olika kulturer och religioner är en utmaning för Taizébröderna...Vi försöker inte omvända folk utan har respekt för att den lokala kyrkan redan finns på plats.Samtidigt lever vi på jordens bakgård och vet vad som ligger bakom rikedomen i västvärlden.Priset för råkapitalism och miljöförstöring får länder som Bangladesh betala..."

Broder Frank

När Johannes kom blev det en extra liten julkappsutdelning. Vackra kort och fina trycksaker som bröderna skickat till oss. Broder Guillume hade textat Franciskusbönen på ett stort A4 ark- så vackert. Jag ska rama in den och sätta upp det på väggen här i skrivstugan

Av Broder Frank fick jag en illustrerad folder om l'Archkommuniteten. Jag läste den med tårar , det var berättelser om dem som är mentalt handikappade och har fått en familj i l'Arche. Men några dagar senare flödade mera tårar, när vi fick höra att broder Frank på resan till Taizé hade fått en hjärtattack på flyget och avlidit på ett sjukhus i Konstantinopel, där planet mellanlandade. Han var den förste som kom till Bangladesh 1974. Han startade skolorna. Han gav sit liv under 40 års tjänande av de fattiga, som han älskade och som älskade honom.

I kväll har begravningen varit i Taizé och nu vilar han med broder Roger och andra bröder i Taizés vigda jord

På bilden ses broder Frank med en av sina små skyddslingar i Mymensingh. I bakgrunden t.h.syns broder Johannes Sandgren.

Från Bröderna i Mymensingh som skrev och berättade om broder Franks död fick vi denna bön, som Broder Roger skrivit:

                       Genom Dig, barmhärtige Jesus Kristus, kan vi förenas

                        med dem som gått före oss och som är så nära oss.

                       De skådar redan det som är Osynligt. I deras efterföljd

                      förbereder Du oss att välkomna en glimt av Ditt ljus, 

                     och genom hjärtats tillit gör Du det möjligt att förmedla 

                     en låga av hopp till dem, som finns omkring oss.

                                                          

När Johannes rest tidigt en vintermorgon för att via buss och tåg och flyg återvända till sitt kloster, sitt andra hem, i Taizé, var det kanske just början på att julen var slut.

Nu gäller det att ta bort dukarna, bära krubban upp på vinden, rulla ihop bonaderna, släcka alla ljus och se fram mot våren.

Sabina