Fest i Sankt Franciskus

Pater Joseph som är vår kyrkoherde tycker om att ställa till med fest.Han tycker om god mat(det syns) han är en mästare på att dekorera. Den gångna julen har han excellerat i blomster, ljus och stjärnarrangemang i vår kyrka.

Nu fyllde pater Arkadiusz femtio år och det måste firas. Det var den 28 januari, en dag som är vigd åt en av Kyrkans stora teologer: Tomas av Aquino.Så länge jag känt pater Arek har jag alltid tänkt att det fanns en mening med att han föddes just på denna dag. Han är nämligen en god teolog, något av en forskare, fast det tyvärr inte var hans kallelse, och hans predikningar eller snarare meditationer är alltid intressanta. Att gå till bikt hos honom är alltid upplyftande Stilla och eftertänksamt utgår han från ett ord av Paulus, som har relation till bikten och spinner vidare på det, så att bikttillfället förvandlas till en minireträtt med meditation.

Vi började förstås med att fira Mässa och kyrkan var fylld av vänner och församlingsmedlemmar. Pater Joseph hoppade över predikan och berättade i stället vad hans medbroder betydde för kommuniteten. Det var många vackra ord och pater Areks kinder blev allt rödare, medan vi som lyssnade nickade och samtyckte. Ett slag funderade jag på om man verkligen får göra så: förvandla en predikan om Guds ord till en hyllning av en femtioåring? Men jag litar på att p. Joseph inte gör fel. Om någon känner till alla lagar och förordningar i den katolska kyrkan så är det han.

Efter Mässan var det marsch in i Clarasalen. Vi välkomnades  av ett glas med något lätt och bubbligt,så vi genast kunde skåla  för vår präst.
Buffén var ett vackert utbud av frukt och kött och grönsaker, sallader, bröd och ostar.
Borden fylldes snabbt och vi, Magdalena och jag, fick äran att se den nye polske brodern, p.Wladek vid vårt borden, en åttabarnsmamma från Peru med en av sina söta svärdöttrar samt två polska kvinnor, som ivrigt samtalade med sin landsman på det vackra och obegripliga språket.

Vi är en internationell församling så Ja må han leva sjöngs på arabiska, polska, engelska och svenska
under många handklappningar.

Till slut  fann jag tiden var inne att överlämna min gåva och deklamera min hyllning.
Boken var tung,flera kilo, och tjock,många hundra sidor, "Den kan du läsa hela livet", sa jag och berättade att den handlade om biskop Osmund som var missionär i Sverige på vikingatiden.
"Också i dag skickar många länder kristna missionärer till hednalandet Sverige",berättade jag och därför är det intressant att läsa om en de tidiga missionärerna som för tusen år sedan försökte kristna de svenska hedningarna."
Biskop Osmund är utgiven av Skara Stiftshistoriska sällskap.

Tankar kring en 50 - årsdag

När årsringar räknas på träd som har fallit

är tydligt att ännu vid femti var trädet friskt

och stod stadigt på marken fyllt av frisk grönska

Så är det med människans år som snabbt går förbi

men ändå ger mera vishet, insikt och  ökad tro.

Se bara på mannen här, en man i de bästa år !

Han är rak och stilig. Hans gång 'är snabb som gasellen

Hans blick som en örns när han spanar djärvt efter byte

Om nu det yttre av denne man vi gärna vill kalla Arek

som vid femtio fyllda speglar båd allvar och humor.

Hur är det med själen, det hemliga rum, som ej synes

vågar vi närma oss det innersta av hans personlighet där?

I sin ungdom kallades han att bli Herrens förtrogne

Att följa Honom i glädje och sorg, i vind och i regn,

till världens yttersta rand eller närmaste kust som fanns.

Han valdes att föra flockar av ostyriga får

 till den  fålla där förlåtelsens frid kan råda

Han kom till oss och bar med sig ett dyrbart arv

 från landet, där kristna fått kämpa för rätten att tro

med heliga förebilder som stärkte hans själ under kampen

mot likgiltighet och tristess, föraktet och kylan

som folket i Norden kan visa mot missionärer.

Hans uppdrag som präst  är "att vara ett eko, ja bärare av ett enda Ord."

så sade en gång den gamle påven emeritus Benediktus:

" Ordet, det  är Guds Ord, som blev människa för vår frälsning."

Han är som ett träd planterat vid vattenbäckar,

vars löv aldrig vissnar, som bär frukt i rätt tid

och allt vad han gör det lyckas väl!

Jag är inte säker på att detta är hela hyllningsdikten,delar har försvunnit i cyberrymden, men eftersom det bara är tillfällighetsdikt och utan större litterärt värde, så gör det ingenting.

En gång i min ungdom blev jag ombedd att på Östgöta Nation hålla hyllningstalt till mannen på 1 maj. Jag skrev ihop en hyllning och gick sedan till den litteräre Åke Janzon, som bodde i samma hus,och läste den för honom.(Åke var under många år Svenska Dagbladets lyrikrescensent.)
Han lyssnade,suckade och sa sen till mig: "Läs som om det vore Shakespear - men visa den inte för någon!
Därmed sagt att det var en usel tillfällighetsdikt, som bara kunde  uppskattas genom ett lysande sätt att framföra den. Jag följde hans råd.

Och så var festen slut!

Sabina

På bilden ser man p. Arek t.v. med vännerna Ninni och Rolf Redman,nyblivna katoliker