Resa med en bok om hösten

Återigen har min vän Siv lockat ut mig på en litterär vallfärd. Den senast resan gick till Lissabon med boken "Nattåg till Lissabon".Det blev ett oförglömligt möte med en författare, en släkt och en stad som boken erbjöd mig.

Nu skrev hon i ett brev att jag borde läsa Edmund de Waals prisbelönta bok "Haren med bärnstensögon".(Bonniers). Det visade sig att den egendomliga titeln syftade på en liten japansk figur, ett keramiskt konstverk kallat netsuke.
Att författaren är en välkänd keramiker förklarar i någon mån valet av både titel och bokens märkliga innehåll.

Författaren får ärva en samling av netsuker efter sin farmors morbror. Där börjar resan på 1870 -talet i Paris, när han söker efter de små figurernas historia i  den judiska släkten Ephrussi.

Eftersom netsukerna hamnat i en förmögen judisk familj med ursprung i Odessa blir det en omtumlande och dramatisk släkthistoria som rullas upp över mer än 300 sidor.

Kända personligheter snuddar vid de små elfenbensfigurerna. Kanske har någon av impressionisterna fått röra vid dem. Familjens stora konstsamling bestod mest av franska impressionister, Degas, Renoir, Pissrro, Matisse. Kanske har Marcel Proust som umgicks i familjen Ephrussis salonger hållit någon liten netsuke i sin hand? 

Efter en skildring av lyxen och charmen i det sena 1800 - talets Paris förändras scenen Det unga paret Emmy och Viktor flyttar till Wien med ett skåp fyllt av netsuker. De bor i  ett " Ephrussi- palats"på Ringstrasse, som snart blir centrum i ännu ett lyxigt judiskt liv i valsernas Wien.

Men Hitlers Anschluss närmar sig  Österrike och hjärtat nästan stannar i mitt bröst när jag läser nazisternas hänsynslösa plundring av det vackra hemmet vid Ringstrasse.

Var hamnar skåpet med de många netsukerna? Degas och Renoir reserveras för Hitlers privata konstsamlingar. Inkunablerna,de läderinbundna böckerna i biblioteket skingras men de små dyrbara figurerna  av elfenben och trä plockas i hemlighet ner i tjänstekvinnan Annas förklädesfickor och göms undan nazisternas rovgiriga fingrar i hennes madrass. Så räddas de för att på något sällsamt vis många år efter krigets slut hamna i London, dit en av döttrarna från Paris flytt.  Från Tunbridge i England förs de  slutligen tillbaka till urhemmet Japan med författarens gammelmorbror Igge, som etablerat sig som affärsman i Tokyo.

Tokyo bombades sönder av amerikanarna. Det är en hjärtskärande skildring av efterkrigsjapan författaren bjuder på. Men Igge som lärt sig japanska  som student  blir snart delaktig i  den japanska kulturen. Här passar de små figurerna, haren med bärnstensögon, tigern eller fjärilen på ett näckrosblad,alla utskurna av skickliga konstnärer i avlägsna byar. Netsukerna har kommit hem och får också sina släkthistorier berättade.

Vilken fascinerande bok!
Jag förstår att jag fick stå i kö innan jag kunde låna den.
Och genast vill jag börja läsa om den igen.
Finns den månne på AdLibris?

Sabina