fredag 22 januari 2010

Kristi mystiska kropp - Kyrkans enhet


Det är fredag i Enhetens vecka. Nya spår har banats genom snömodden på gatorna i Jönköping. De har gått härs och tvärs från kyrka till kyrka, från morgon till kväll.
Korskyrkan och Frälsningsarmén,Sofiakyrkan och Allianskyrkan har öppnat sina portar.
Nog är det synd att detta bara händer en gång om året! Snart suddas de nybanade spåren ut. Snön smälter, det blir vår och allt är som förut. Eller kanske inte riktigt som förut. Några har fått möta en annan kristen tradition, mött andra uttryckssätt för lovprisning,vyerna har vidgats.
Jag har starka minnen från veckorna före det allkristna mötet 1983 i Jönköping. Då var uppmaningen: Bilda en bibel och bönegrupp med dem som finns närmast dina kyrka. Och det blev överraskande möten. Samtal inom ett hems väggar gick djupare än att bara besöka en gudstjänst i en annan kyrka. Kanske Jönköpings Kristna Råd borde söka nya grepp inför den Ekumeniska veckan?

I Sankt Franciskus var det märkliga toner från Irak, som förde besökarnas tankar långt bort till en urgammal kristen kultur, världens äldsta. Vi borde också fått lyssna till en sång från Haiti, dit våra böner går dessa dagar. I vår kyrka finns många möjligheter att tända ljus och be en bön, påpekade diakon Göran. I de flesta kyrkor finns i dag en större ljusring för bön men så många som i Sankt Franciskus är det inte. Här finns Vår Fru av Lourdes redan i entrén. Inne i kyrkan kan man välja mellan Sankt Antonius och Franciskus, mellan den helige Josef och Guds Moder Maria. Det mäktiga krucifixet från passionistkyrkan i England drar många till sig.
Kanske någon tände ett ljus för de avlidna och de tusentals som redan vilar i massgravar eller ännu inte grävts fram.

"Enhet ,det är att acceptera den andre, inte att försöka utplåna honom." Orden kom från Soufanieh, en liten by i Libanon, där en ung kvinna som heter Myrna bor, en kvinna som blivit ett vittne för enhet mellan kristna i Mellanöstern.Hon är född av grekisk katolska och ortodoxa föräldrar.Själv är hon grekisk katolik oh gift med en grekisk ortodox man.

Vassula är en ortodox kvinna, som också fått uppdraget att arbeta för enhet i världen.Hon säger sig ta emot budskap från Jesus och citerar Jesus, som sagt "För att enas,måste ni alla böja er:låt Mig uppfylla alla Mina önskningar.Jag vill ena Min Kyrka."
I en nyutkommen bok av Peter Artman,"Ny Endräkt" beskrivs vad som sker av enhetsöppningar i Sverige mellan olika kyrkor och rörelser. I boken finns också en redogörelse för Vassula och Sant Liv i Gud, som är namnet på hennes budskap.

En oförglömlig höjdpunkt i sökandet efter enhet i Gud var påven Johannes Paulus stora allreligiösa möte i Assisi 1986, då det blev alldeles tydligt att mänskligheten hör till Gud och tillber Honom fast på mycket olika tungomål.

I en libanesisk tidning stod det häromdagen: "När Myrna talar om enheten väljer hon noga sina ord.Hon talar aldrig om enheten mellan Kyrkorna utan om Kyrkans enhet.För henne ,liksom förmodligen för Gud, finns det inga Kyrkor utan bara en Kyrka, en enda Kristi Mystiska kropp, förvanskad a männskorna men odelad iGuds ögon, som långskjortan, vävd i ett stycke, som soldaterna delade på vid korsets fot."

Det finns många rörelser för den kristna enheten i vår tid.Enhetens Vänner är en förening som bildades för några år sedan och som genom samtal och gemensamma uttalanden banar väg för en gemensan syn.Läs mer på wwww.enhetensvanner.se

Försoning är nästan alltid nödvändigt för att finna enhet.Jag vill till slut citer broder Roger Schutz,grundaren av Taizé. Han levde för enheten mellan kristna, eftersom han upplevde splittringen som skandalös. I boken"Maria -försoningens moder -skriver han:
"Under loppet av många sekel, från Kyrkans begynnelse, från Marias och apostlarnas tid, var Kyrkans moderskap ett enda. Kan detta grundläggande moderskap försvinna när det vid en viss tidpunkt uppstår splittring?
Är det inte så att Maria genom sitt moderskap håller vägen till omvändelse, till hjärtats förvandling öppen?Ju mer Kyrkan har Maria som förebild dess mer liknar den en mor och dess större är möjligheten att i Gud genomgå en ny födelse, en försoning. På så sätt är Maria en källa till försoning."

Sabina

1 kommentar:

bokmalin sa...

Bästa Sabina!

Tack för att du skriver om detta ämne. Mig har det gjort mycket gott att träffa kristna från andra traditioner, och Gud har verkligen välsignat mig genom dessa. Det är så värdefullt när någon ur en annan tradition öppnar sitt hjärta och förklarar vad saker och ting betyder. Ofta ser man då att det inte är så främmande.
Själv blev jag döpt som barn i Missionsförbundet men fick sedan en icke-religiös uppväxt. Konfirmerad i Svenska Kyrkan, men senare ledd till Gud av en katolsk präst. Sedan aktiv i högkyrkliga, karismatiska kretsar. Nu har jag sedan många år min hemvist inom trosrörelsen och gläder mig över kontakterna med den övriga kroppen. "Andlig släktforskning" är en glädje, även om det inte alltid är lätt.