Berättarkväll

"Och nu är lampan släckt
och nu är natten tyst och klar
och nu stå alla minnen upp
från längst försvunna dar

och milda sägner flyga kring
som strimmor i det blå
och underbart och vemodsfyllt
och varmt är hjärtat då."
Zacharias Topelius

Det var en märkvärdig kväll. I en väldig ugn sprakade en brasa och inte långt från den  stod flera bänkar uppställda på rad.Ute var det kyligt och vi var många som fyllde platserna och skapade värme i detta originella rum.Vi hade kommit för att lyssna till berättelser från fjärran länder. Vi skulle få smaka på annorlunda rätter -allt var upplagt för en resa till sagornas ursprungsland. Assyrien.

Berättelserna har alltid funnits  i den assyriska kulturen- och hon som skulle öppna för oss denna kväll ett landskap fjärran från vår egen moderna digitala värld, Anna Melle, stod som en valkyria i
centrum för våra blickar.
Hon föddes i en liten by i sydöstra Turkiet men fick som ung uppleva flyktens rädsla och faror så som tusentals andra i dag tvingas uppleva i samma trakter.
I sin själ bar hon med sig berättelserna. Ännu när hon var liten hörde hon sin mor och far berätta.
Hon fann ett ord i Bibeln som talade starkt till henne:

"Min son,glöm inte vad jag har lärt dig,bevara mina bud i ditt hjärta.
Bind dem kring din hals, skriv dem på ditt hjärtas tavla."
Ordspråksboken 3:3

Nu ville hon bjuda in sina vänner till berättelsernas magi, till den assyriska kulturens skönhet och smak.

Hon gick till Länsmuséet i Jönköping, talade sig varm för spridandet av kultur från andra länder och fick den häpne museichefen att göra något han aldrig tidigare gjort.
Han inbjöd till en berättarafton vid den varma brasan i det avlånga rummet
Skulle någon komma?

Vi var där! Vi kom från kylan och värmdes av brasan, åt oss mätta av pitabröd och läckert kryddade gurkor och kikärtor till porlande  drycker i eleganta glas.

Det flertusenåriga Gilgamesh eposet framfördes i en magisk gestaltning av  sångerskan Ingela från Stockholm, som i praktfull klädsel gav en glimt av den assyriska kulturens forna skönhet.Och så kom höjdpunkten:Boken om" Kikärtan och andra österländska fabler och sägner" presenterades.

Visst älskar man sagor och berättelser om kungar och drottningar, om vallpojkar och prinsessor. Om människors fåfänga drömmar och falska löften.
Det fina med de urgamla berättelserna som Anna hörde som barn var just den sens moral de alla presenterade.

Och medan vi skrattade åt bonden som drömde om rikedomar med en vacker kikärta i sin hand,kände vi  igen oss i våra fåfänga drömmar om framgång och rikedom.

Stilla musik från tre skickliga violinister skapade den mystika stämning som vi förväntat oss denna berättarafton i Jönköpings länsmuseum med Anna Melle och alla hennes sagor från det förlorade landet .

Sabina