söndag 2 november 2014

Allahelgona-äventyr


November.Duggregn. Månen mellan svarta moln. Allhelgonakväll
Jag hade ett gravljus och jag ville hedra vår kära Tant Hanna, kokerska i fem prästfamiljer i Ölmstad och vårt alltiallo från den septemberdag då vi kom till Rosenlund.

Förra året lyckades jag hitta gravstenen och sätta mitt ljus med en bön vid hennes grav.Jag minns bibelordet på stenen:
 Upp.21:Gud själv skall avtorka alla tårar från deras ögon.Och döden skall icke mer vara till, och ingen sorg eller klagan eller plåga skall vara mer; ty det som förr var är nu förgånget."

Tant Hanna hörde till de fromma  landet." Saliga de som är fattiga i anden, ty  dem hör himmelriket till." Matteus 5:3
Och himmelriket, det var glädjen att sitta vid köksbordet med ett berg av äpplen att skala framför sig. Det var att hjälpa till att hänga upp gardiner i salen eller skura trappan upp till övervåningen.
Hon lärde mig att ta ur haren som Gunnar skjutit, att rulla ihop kåldolmar och göra en god sås.
Tant Hanna ska få ett ljus vid sin gravsten också i år.

Det kunde inte varit mörkare. Även om kyrkogården var fylld av levande ljuslyktor och även om månen då och då visade sig mellan molnen var det obegripligt mörkt.

-Är du säker på att du hittar graven, frågade Magdalena som bar ljuset och tändstickorna.
Ja visst, sa jag. andra raden nerifrån och bredvid en gravsten där det står Josef.
Vi letade men fann varken Hanna eller Josef. Till slut stannade vi och skänkte ljuset och bönen till Karlsson i Långeberg. Jag bad mitt Fader Vår för Tant Hanna i mörkret mellan gravstenarna och tänkte på orden i Uppenbarelseboken, som tröstat henne.

God afton

önskar

Sabina

Inga kommentarer: