Identifikation

Varje dag läser jag tidningen. Vem gör inte det. Särskilt de små notiserna. De är snabbt överstökade men försvinner inte lika snabbt ur minnet.De stannar kvar och gror,gnider som ett litet sandkorn i en sko.

Jag läser om kvinnan som shoppade. Hon la sin väka i kundvagnen. När hon vände sig om för att betala var väskan försvunnen.
Eller jag läser om kvinnan på restaurangen. Hon hängde väskan på sin stol. Kanske hon dansade eller gick för att beställa mat.När hon kom tillbaka var väskan försvunnen.

Och jag ryser. Aldrig att jag skulle lämna min väska hängande på en stol medan jag hämtar mat. Eller ? Kanske har jag gjort det.Flera gånger.
Ingen har tagit min väska ännu - ännu.

Jag minns hur en birgittasyster i Rom vid Piazza Farnese alltid granskade mig innan ja gick ut i stadens vimmel. Hon varnade: Bär inte väskan synligt. Håll dig nära väggen. ta tag i väskan...etc. Ändå blev jag bestulen. Av en motorcyklist som kom som ett jehu i den trånga gränden,bromsade lätt,sträckte ut handen och vips var väskan borta!

Tidningsnotiserna om alla tanter som förlorat sina väskor skrämmer mig.
Ändå är jag ingen väsktant. Jag har pengarna i fickan. Eller i en större väska. Men aldrig i en "tantväska" som är så begärlig för Jönköpings smarta tjuvar.

Om jag skulle låta bli att fastna för de där små notiserna om dagens väskstöld? Det tycks som om de är särskilt lockande. Som om jag absolut måste läsa dem för att kunna säga till mig själv: Aldrig att jag skulle bära en väska på det sättet. Aldrig att jag...

Erfarenheten visar att det är just vad som händer. Aningslöst har jag gått i storstäderna och låtit mig bestjälas.
Men aldrig i Jönköping.
Notiserna handlade inte om mig. Den dagen var jag inte i stan. Ingen kunde stjäla min väska - om jag hade haft någon - medan jag gick mellan stugorna i Rosenlund, Ölmstad

Knock,knock on wood...

Sabina