Kejsar Diocletianus, 300-talet, har många liv på sitt samvete. Han förföljde kristna med samma energi som Stalin och martyrerna blev många.Många martyrdagar finns i den katolska kalendern. Men när jag läser tidskriften Open Doors får jag veta att också i dag dödas kristna för sin tro. Kristna är faktiskt den största grupp av förföljda i världen i dag.
Det är farligt att vara kristen, även om Marcus Birro gärna gör sig själv till martyr för det spott och spe han får utstå i media. Men han är inte död än. Alltså ingen martyr.Den glorian vill jag ta ifrån honom.
I maj månad kan vi läsa om två soldater i den romerska armén som fick uppleva avrättningen av några kristna. Imponerade av deras ståndaktighet och tro sökte de sig till de kristna och blev döpta. Kejsaren tålde inga kristna soldater i sin armé varför Nereus och Achilleus fick följa de dödade martyrernas spår.
Pankratius var en ung föräldralös gosse som med sin morbror kom till Rom och blev kristen. Morbrodern dog en naturlig död men Pankratius fängslades och fördes till kejsaren.
Denne blev gripen av gossens ungdom och försökte med vänliga ord få honom att förneka sin nyvunna tro.Men ack nej. Här mötte han på ungdomligt motstånd och i vrede lät han avrätta 14åringen. Detta hände år 304 på Via Aurelia, där det nu finns en kyrka till den unge martyrens minne.
Han var bara 14 år. Men för någon tid sedan läste jag om ännu en yngre martyr.Adam var bara 6 år, den förfärliga dagen för några år sedan när muslimer härjade i en katolsk kyrka i Irak. Adam sprang omkring fullkomligt orädd och försökte hejda soldaterna.Han ropade med hög röst:" Stopp. Låt bli. Skjut inte."
Mördarna blev irriterade på pojken och försökte hota honom. Han blev inte rädd.Men till slut blev också han dödad.
Jag minns också en annan avrättning som jag läste om i media. Det var tre unga kristna män i Syrien som avkrävdes sin tro men vägrade. Inför en skrikande hop muslimska rebeller halshöggs de.
Man frågar sig: Har jag det modet? Älskar jag Kristus tillräckligt för att hellre dö än förneka?
På mitt bord ligger ännu en diger bok som jag vill rekommendera och som har gripit mig djupt.Boken Gud är röd,Narinförlag,2013, är skriven av den kinesiske författaren, både poet och musiker, Liao Yiwu. Han berättar hur kristendomen överlevt både Mao och kulturrevolutionen ,förföljelser,arresteringar, avrättningar,koncentrationsläger.
De har evangeliserat, döpt, bildat församlingar, byggt kyrkor, hållit ut i omänsklig tortyr , ständigt bedjande.En av dem står i dag staty utanför Westminster Abbey i London, där tio martyrer hedrats med var sin skulptur som en påminnelse om den tro som övervunnit världen.
Om denna bok skrev nobelpristagaren Liu Xiaobo:
"Hans väv av berättelser visar en triumferande historia om en livaktig kyrka som växer mot alla odds.Det är en rörande hyllning till Kinas modiga trosgestalter, som visar att en totalitär regim inte kan kontrollera allt som finns i människans hjärta."
Sabina
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar