Viva Cristo Rey

Påve Benedikt står framför en mikrofon som han rättar till flera gånger. Bakom honom hörs jubel,barn i tusentals viftar med flaggor,ropar, sjunger, jublar. Det är Plaza del Paz i Mexico, en historiskt symbolisk plats, där den 22 meter höga Kristus minner om Mexicos kamp för sin tro.
 Det var under diktatorn Calles regering, 1926-1929, som folket reste sig, när klostren stängdes, präster mördades och Calles försökta förvandla  katolskt land till en sekulär stat.
Nyligen har en film om denna folkliga kamp publicerats, som i gripande historiska scener skildrar martyrernas offer för att bevara tron.
Nu står påve Benedikt framför barnen i Mexico och försäkrar dem att de står hans hjärta nära, att de behöver skydd för det onda, för lidande,svårigheter som drabbar dem, och att Kristus och Kyrkan skall skydda dem.
Åh, så de jublar! Ett vattenfall avröster avbryter ständigt påvens lugna melodiska tonfall.
Jag har försökt följa med denna långa resa via inslagen på Twitter och fått reda på härliga ögonblick. Till exempel flög påven över många länder och passade på att varje gång flygplanet passerade ett land - Italien, Frankrike, England, Grönland, Irland, Amerika, skicka en hälsning till landets statschefer - drottningar och presidenter. Välsignelse flödade ut från vingarna och ner genom molnen! En himmelsk syn!
Så steg han i land,nerför trappan ut på den röda mattan, en av världens mäktigaste men också mest ödmjuke. Vad säger han: Jag har kommit som en pilgrim med tro, hopp och kärlek..
Ja, låt oss göra som påve Benedikt när vi besöker våra vänner. Låt oss komma med "tro, hopp och kärlek"

Gabriela Mistral, nobelprisvinnare i litteratur 1945, skrev en dikt som jag vill citera

Hur människor gav mig vatten
jag f'äste på minnenas blad...

I Valle del Rio Blanco
vid Aconcaguas bad
jag rusade fram att dricka
ur piskan av en kaskad,
som sprudlade hård och yvig
men bröts och blev vit och tunn.
 Jag tryckte min mun mot strålen,
och tre dar blödde min mun
av brännande heligt vatten
från Aconcaguas brunn.

På Mitlas slätter en marschdag
av syrsor och sommarglöd
jag böjde mig över en källa.
En indian gav mig stöd:
han höll som en frukt mitt huvud
med båda händerna fram.
Så länge jag drack av vattnet,
hans huvud mot mitt jag förnam.
Då slog som en blixt mig tanken,
att Mitlas ras är min stam.

Jag föll på ön Porto Rico
en blånande middagsstund
till ro av böljorna vaggad
i palmernas mödrarund.
Då höll för min mun en flicka
en kokos med vatten som lön.
Av palmernas modersvatten
jag drack som en dotter från ön.
Ej kropp eller själ har smakat
en dryck som var hälften så skön.

Mor räckte i barndomshemmet
mig vatten med tålig hand.
Jag såg från en klunk till nästa
hennes blick över krukans rand.
Allteftersom krukan sänktes,
steg panna och ögopar.
Mitt väsen har kvar denna vågdal,
hennes blick och min törst är kvar.
Det kallar jag evigheten,
att allting är som det var.

Av sättet att ge mig vatten
står människans bil för mig klar...

Gabriela Mistral: "Beber" ur Tala
övers. Hjalmar Gullberg:"Sången om en son"
Norstedt,1945

I dag tar jag fram boken om en av Mexicos martyrer,Padre Miguel Pro, som Sankt Eriks bokförlag gav ut för några år sedan. En spännande historia om en hängiven jesuit, som trotsade förföljarna på ett lekfullt sätt men till slut blev skjuten den 27 november 1927. Inför exekutionspatrullen ropade han:" Jag förlåter mina bödlar. Viva Cristo Rey"

Sabina