Drömmen om Långasjö

År 1887 föddes Elisabeth Bergstrand Poulsen i Långasjö.
Hur kommer det sig att mitt inre vibrerar när jag hör detta namn? Jag ser framför mig unga kvinnor klädda i svart med sidenglänsande vita sjalar, jag ser barnansikten med stora ögon , ansikten skimrande av ljus. Och jag hör röster... Och böckerna! Det var där i min barndoms prästgård som jag "mötte" henne, hörde pappa läsa om Stolta Hanna och Rosanna, om "kor och oxar i Långasjö, om visthusbodar med vitskurade smörkärnor och baljor doftande av enris." Det var hans barndom från prästgården i Målilla som fick liv i hennes böcker och han delade den med oss. I de svartklädda kvinnorna som skäktade lin eller kärnade smör såg han sin mor Selma Kocken, prästdottern i Bredestad. Mig kallade han Littan - La, det var namnet på Hanna en gumma som alltid gick omkring och småsjöng- och pappa tyckte väl det passade mej! Ett namn på en av de många människor i Långasjö, som Elisabeth Bergstrand Poulsen skildrat.

Och nu var jag på väg till Långasjö! Åh, om jag hade kunnat berätta för pappa om min resa. Om den krokiga vägen med vägskyltar till Korpamoen och Ljuder, skyltar fick som hjärtat att åka upp i halsgropen - jag tyckte väl jag såg Karl-Oskar och Kristina med knyten på vägen... Nej - nu öppnar sig landskapet, nu ser jag Långasjö och jag hör Elisabeth berätta:

" I min barndom var Långasjö ett fridfullt och fjärran land, och det var befolkat med stillfärdiga och tystlåtna människor. Där växte så stora och skuggande träd som det inte växer någon annanstans...."skrev Elisabeth Bergstrand Poulsen i sin första bok "Värendskvinnor i bilder och ord", utgiven på Norstedt& Söners Förlag 1926.Konsthistorikern Carl G Laurin hade sett Elisabeths målningar av Värendskvinnor och uppmanat henne att "sätta ord till bilderna". Det var då minnena från det älskade Långasjö började välla fram inom henne och blev till de 18 böcker hon skulle komma att skriva.

I denna bok finns den vackra bilden av Bruden om vilken hon skriver:
"Mitt allra första skönhetsintryck här i livet var "Bruden".
Jag var väl inte mer än fem eller sex år , och jag hade sett henne överallt, så länge jag kunde minnas tillbaka. Jag hade sett henne arbeta på åker och äng om sommarn och om vintern hjälpa till inomhus med vävning och brygd och bak. Hon var just inte särskilt märkvärdig och hon hette Anna som alla andra...
...på förstutrappan stod Anna klädd till brud. Det klack till i mitt lilla femåriga hjärta, ty det var det skönaste jag sett.
Det var inte så mycket sol den morgonen, men det var fuktigt och varmt och lite dimmigt efter regn, som fallit under natten. En blommande äpplegren hängde över hennes huvud och löjtnantshjärtan växte vid hennes fötter, och det var glans och höghet över henne, där hon stod i sin svarta brudklädning och den vita silkessjaletten med de tunga fransarna, och nu efteråt tycker jag att alla brudar jag minns från min barndom, hade hennes klara och ljuva anlete."

Och där står kyrkan, ett vitt tempel från 1789 med ett högt torn och mitt emot ser man den rödmålade sockenstugan, tidigare skola och kantorsbostad. Här föddes Elisabeth och här finns på andra våningen en "Bergstrandsal" med ett utkast till en stor gobeläng samt i Kammaren flera av hennes tavlor.
Vi går in i kyrkan. Den är hög och ljus, det finns många av dessa öppna ljusa tempel i Småland, byggda för att rymma väckelsens folk. Stora glasfönster som släppte in ljuset från himlen. Vi har en sådan kyrka i Skärstad. Där byttes altarkorset med svepeduken ut mot ett konstverk av prästens son, konstnären och författaren Bo Beskow
I Långasjö blev den gamla altartavlan utbytt mot en dröm!
Jag har nog aldrig sett en så mäktig altartavla. Mot allt det vita i kyrkan framstår den som en gyllenmörk kontrast, en brummande orgelton mot höga violiner. En vision av vägen till himmelrik, målad av flickan från Långasjö. Hon har många hundra söndagar suttit i kyrkan och lyssnat både på orgel, psalmsång och predikan. Inom henne formades under dessa år en dröm av rembrandtbrunt med inslag av ljus. En dröm av hur en julnatt skulle kunna gestaltas på en altartavla i detta tempel..

Och nu står jag framför den!

En symfoni i mörk glänsande koppar och solvitt. Närmast altaret en kör av barn som sjunger julsånger. Flickorna till vänster och pojkarna till höger. Andakt och hänförelse i deras ansikten. Sången stiger upp mot tavlans centrum: Guds Moder med barnet Jesus omsvepta av himmelskt ljus och en väldig änglakör. Hela tavlan sjunger!
Från barnens unga röster till de himmelska tonerna, som strömmar fram från änglakören, musik som i glödande färger vuxit fram under tjugo år i konstnärinnans ateljé, i hennes hjärta.

Långasjös präst under många år, prosten Jan Redin, skriver i en meditation kring altartavlan, bland annat om änglarna: ”Konstnärinnan har målat änglarna med rödbruna kläder. De kommer framrusande genom rymden. Två av dem ser man i hela deras gestalt, en från höger, en från vänster. Bakom sig har de rymdens mörker. Framför sig har de ljuset , som strålar ut från Guds Son. De är försedda med väldiga fågelvingar, vilka är tillräckligt stora för att göra intryck av att vara bärkraftiga.... ”

"De himmelska härar med högan röst
Begynte med ängelen sjunga
De lovade Gud med glädje och tröst
Med helig odödelig tunga.” Sv.Ps.60.v.3

Nu har jag tagit fram alla hennes böcker som jag fick ärva från prästgården och läser dem - fascinerad, gripen och upprymd!

Sabina

PS
Res till Långasjö! Idag finns ett nybildat Elisabeth Bergstrand - Poulsen Sällskap (http://elisabethbergstrandpoulsen.se) och en underbar film om henne, som kan köpas:"På hökens Vingar " en DVD av Sylvia Edvinson, producent, Melsene Laux, manus och idé samt Biels Elley, kamera och klippning.DS